Debatt: Lundgren (jl): Jag bugar inte för EU:s makthavare

Tänk dig ett parlament där nästan alla omröstningar ger majoriteter på 80-90 procent; ett parlament där det sällan förekommer debatt i meningen att åsikter bryts mot varandra; ett parlament där enigheten är bedövande (och sövande); ett parlament där de som fått ordet före omröstningen tackar kamrat föredraganden för hans/hennes lysande arbete och där talmannen efter omröstningen gratulerar föredraganden lika hjärtligt till den stora jamajoriteten; ett parlament där det händer att 90 procent av parlamentsledamöterna reser sig och i flera minuter applåderar en makthavare som de har att granska.

Som det brittiska underhuset

Du associerar väl inte fel nu? Jag talar om EU-parlamentet. Där går det normalt till så. Men i onsdags vid tolvsnåret var det annorlunda. Då var det liv i luckan. Ilskna rop skallade genom salen, en enorm majoritet ställde sig upp flera gånger och applåderade i flera minuter, en (liten) minoritet ställde sig upp och visade skyltar och skanderade slagord i flera minuter. De normalt dödstrista förhandlingarna livades upp av kraftfulla uttryck för politiska motsättningar. Man kunde ha trott att vi var i det brittiska underhuset.

Varför blev det så? Vad gällde frågan? Ja, det var inte omröstningarna (som började klockan elva) som livade upp stämningen. Där var det som vanligt. Skall skattebetalarna finansiera marknadsföringen av EU-böndernas produkter? 93 procent sa ja. Skall vi stödja kommissionens arbete med författningen nästa år? 85 procent sa ja. Skall vi mana EU att redan nu börja bedriva terroristbekämpning enligt den författning det politiska etablissemanget tänker driva igenom nästa år? 80 procent sa ja.

EU:s stadga behövs inte

Nej, igår var tanken att vi parlamentsledamöter vördnadsfullt skulle applådera högtidliga tal av talman Pöttering, rådsordförande Socrates och kommissionspresident Barroso. Vi skulle fira att parlamentet tidigare har röstat för att göra en EU-stadga för medborgerliga rättigheter rättsligt bindande. (Och eftersom du frågar, majoriteten var då ca 85 procent.) Syftet var att fira detta i parlamentet dagen innan regeringscheferna undertecknade Lissabonfördraget, det vill säga täckmanteln för den grundlag som skall göra EU till en stat.

Den stadga som skulle firas behövs inte, eftersom alla EU-länder och nästan alla andra europeiska länder har undertecknat Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna. Syftet med att ha en särskild EU-stadga är att EU:s egen domstol då får tolkningsföreträde och kan driva på centraliseringen av makten genom juridisk aktivism.

Och vi är mitt uppe i det stora EU-bedrägeriet. Det förslag till EU-grundlag som förkastades i folkomröstningar i Frankrike och Holland och skulle ha förkastats i folkomröstning i Storbritannien läggs fram igen i förklädd form. Enda syftet är att undvika folkomröstning. Vi som känner en het vrede över detta, gjorde oss hörda i parlamentet.

Näsduk och luktsalt

De svenska socialdemokraterna är tydligen chockerade över att det kommer fram avvikande åsikter i Strasbourgs schangtila salar, men det får de leva med (Europaportalen 071213). Det blir till att ta med näsduk och luktsalt nästa gång.

De tycker det är helt OK om 90 procent av parlamentsledamöterna ställer sig upp och applåderar en inbjuden makthavare, men anser det alldeles förfärligt om man reser sig upp och buar ut en inbjuden makthavare. Båda fallen innebär att talaren avbryts, men om det är svansviftningar är det tydligen OK, medan det är ett etikettsbrott om man är kritisk. Jag har inte fått mandat från mina väljare för att komma hit och vifta på svansen.

Jag noterar att dessa chockerade sossar inte anklagar mig för att brutit mot spelreglerna utan för att jag inte höll andra medlemmar i IND/DEM-gruppen i schack. Det säger något om hur det går till i deras egen grupp. I vår grupp är vi fria att leva upp till vårt politiska mandat i enlighet med nationella parlamentariska traditioner. Vi har inte någon ordningsman av Jan Anderssons typ.

Nils Lundgren

Junilistan