Debatt: Facket: Även företagen drabbas av social dumpning

Social dumpning av löner och arbetsvillkor drabbar seriösa svenska företag som vill följa svenska kollektivavtal anpassade efter svenska förhållanden, det vill säga de företag som är medlemmar i de förbund som är anslutna till Svenskt Näringsliv. Gellner vill inte tala om de problem EG-domstolens domar skapar för svenska företag - trots att många av hans tjänsteföretag känner av underbudskonkurrensen eller oroas över den (Europaportalen 080408).

Tidigare har det varit en självklarhet att svenska arbetsgivarorganisationer vill att så många företag som möjligt har kollektivavtal så att inte deras egna medlemmar utsätts för en osund lönekonkurrens. Men Gellner fullföljer föga överraskande den linje Svenskt Näringsliv valt då man bestämde sig för att sponsra Laval med advokater i EG-domstolen. Ju fler företag som kan konkurrera ut medlemsföretagen med hjälp av billigare arbetskraft desto bättre.

En märklig arbetsgivarlinje som till exempel danska arbetsgivare med hänsyn till sin kollektivavtalsmodell insiktsfullt tar avstånd från. Likaså börjar högergrupperingar i europaparlamentet, som är ideologiskt närstående Svenskt Näringsliv, nu också att förstå vad som händer. Senast igår kunde man i ett pressmeddelande från EPP-gruppen läsa att de anser att ”Handel med tjänster över gränserna måste ske på justa villkor och får inte leda till konkurrens med ruinerande låga löner”. Svenskt Näringsliv blir allt ensammare i sin inställning.

Erkänn de egna problemen
Men mellan raderna kan vi ana att Gellner trots allt är bekymrad. Det är hög tid för Svenskt Näringsliv att kliva ned i verkligheten och att sluta verka för idéer som på sikt riskerar att föda ett kraftfullt motstånd mot frihandel och öppna gränser. Är det rimligt att utländska arbetstagare ska ha sämre löner och villkor än sina svenska kollegor? Skulle Gellner acceptera ett sådant resonemang om särbehandlingen berodde på kön, etnicitet eller till exempel sexuell läggning? Vi måste tillsammans försöka lösa de problem som Lavaldomen åstadkommit dels i den statliga utredning som tillsatts, dels inom ramen för sedvanliga kollektivavtalsförhandlingar. Ett första steg vore att Gellner ändå kunde erkänna att Lavaldomen är ett problem för hans medlemsföretag och för de intressen han ska tillvarata.

Oförskämt om protektionism
Att påstå att facket står för protektionism är en oförskämd dimridå. Det finns inget exempel i Europa på mer frihandelsvänliga fackföreningar än de svenska. Sedan 1930-40-talet har facket aktivt bidragit i strukturomvandlingen. Vi har välkomnat medlemskapet i EU och vi verkade aktivt för att Sverige blev det enda land som tog emot de nya medlemsstaternas arbetstagare helt utan övergångsregler.

Internationell handel med varor och tjänster kan ske i flera olika former. Vi har inga problem med fri rörlighet för varor eftersom arbetet då utförs på annan plats och utan direkt påverkan på den svenska lönestrukturen. Samma sak gäller för internationell tjänstehandel där tillhandahållandet av tjänsten, det vill säga det arbete som utgör tjänsten, sker i annat land. Men med Gellners definition är varje krav på likabehandling på den svenska arbetsmarknaden protektionism.

Domarna i Laval- och Ruffertmålen utgår från att tjänstetillhandahållaren tillfälligt bedriver verksamhet i en annan medlemsstat och tar med sig sina lägre löner till arbetslandet. På så sätt kan det utländska företaget konkurrera ut inhemska företag som betalar normala löner i arbetslandet. Innan Laval och Ruffert fanns en relativt sett bred enighet om att EG-rätten i dessa situationer vilade på en likabehandlingsprincip. Det var värdlandets villkor som skulle tillämpas så länge dessa inte innebar dubbla bördor för företagen. Det utstationeringsdirektivet reglerade var de minimivillkor som värdlandet var förpliktigat att tillämpa för utstationerade arbetstagare. De medlemsstater som önskade tillämpa bättre villkor – det vill säga lika villkor - kunde göra det.

Domstolens feltolkning
Döm om vår förvåning när EG-domstolen väljer att omdefiniera utstationeringsdirektivet på ett sådant sätt att golvet blir till tak och utländska tjänstetillhandahållare tillåts konkurrera med minimivillkor. Som en konsekvens av sin feltolkning tvingas domstolen att i Ruffertdomen tiga ihjäl att de EG-direktiv som reglerar offentlig upphandling, som var det målet handlade om, uttryckligen säger att man kan kräva de löne- och anställningsvillkor som gäller på den ort där arbetet utförs.

Har Laval- och Ruffertdomarna betydelse för EU-projektet som helhet? Vi är övertygade om det. Om EG-rätten används för att förhindra fackföreningar att fritt förhandla om löner och anställningsvillkor, att sänka lönenivåer och för att hindra likabehandling på arbetsmarknaden, kommer förtroendet för EU att undermineras ytterliggare.

EG-domstolen gjorde ett vägval i Laval- och Ruffert-målen. Domstolen hade flera möjligheter att välja en väg som skulle ha inneburit likabehandling och att rena vinstintressen inte tillåts inskränka grundläggande rättigheter. Tyvärr valde man en annan väg.

Nu måste vi gemensamt hantera konsekvenserna av EG-domstolens beslut. För att lösa problemen i Sverige har vi tillsammans med Gellner en grannlaga uppgift framför oss. På det europeiska planet väntar oss andra utmaningar.

Claes-Mikael Jonsson
Jurist LO
Ingemar hamskär
Chefsjurist TCO
Dan Holke
Chefsjurist LO-TCO Rättsskydd