Debatt: (s): Sverige måste stå emot negativt franskt inflytande

Frankrike tog den 1 juli över ordförandeskapet i EU. Frankrike har ett starkt presidentämbete som sedan i fjol innehas av Nicolas Sarkozy och han har också en tydlig borgerlig majoritet i nationalförsamlingen bakom sig. Det franska ordförandeskapet avser att prioritera fyra områden; energi- och klimatpolitiken, invandringen, ett europeiskt försvar och jordbrukspolitiken. Det finns goda skäl för Sverige att bevaka hur fransmännen vill styra upp EU i dessa frågor.

Frankrike är en av de stater som tydligast och tämligen reservationslöst satsat på kärnkraften. Det leder till eftertanke när Frankrike ska leda förhandlingarna om en ny energi- och klimatpolitik i EU.

Det behovs ett tydligt opinionsarbete kring hur klimat och miljö i Europa hänger ihop. Det krävs mer innovativa tankar, fantasi och skarpa förslag om vi menar allvar med att rädda vårt klimat och vår miljö . Kärnkraft är inte förnybar energikälla. Det är inte bara socialdemokraternas uppfattning, utan den delas av EU-kommissionen.

Hårdför invandringspolitik

Nicolas Sarkozy blev under sin tid som inrikesminister i den franska regeringen känd för en hård och omänsklig invandringspolitik som gynnade välutbildade immigranter och som motverkade invandring av dem som inte ansågs klara integration och försörjning på egen hand. Den ”pakt för invandring och asyl” som den franska invandringsministern, Brice Hortefeux, ska presentera för Europas ansvariga ministrar vid ett möte i Cannes den 7-8 juli, är till mångt och mycket en spegelbild av den franska invandringspolitiken.

Pakten uttrycker klart och tydligt att invandring av professionell karaktär ska favoriseras. Europas gränser måste bevakas bättre med hjälp av ny, modern teknologi. En europeisk invandringspolitik efter fransk modell skulle innebära tuffare regler för kontinentens papperslösa.

Fransk statistik talar för sig själv. Landet avvisade 80 procent fler papperslösa de första fem månaderna 2008, jämfört med samma period förra året. De våldsamma ungdomsprotesterna i främst Paris förorter säger väl också en del om fransk integrationspolitik.

Stormaktsambitioner

På försvarsområdet har Frankrike alltid ivrat för ett europeiskt militärt samarbete på basis av fransk-tyskt samförstånd. Frankrike är också en betydande kärnvapenmakt som inte alltför länge sedan utförde ensidiga provsprängningar i Stilla havet med förödande konsekvenser för befolkning och natur. Frankrike är också det land som bevarat mest av sitt koloniala förflutna med olika territorier på andra sidan haven och militär närvaro i en rad före detta franska kolonier i Afrika.

Denna tradition av militarism kan leda EU i fel riktning. Frankrikes ambitioner det närmsta halvåret är att stärka EU:s militära krishanteringsförmågan för att förtydliga EU:s roll på den internationella arenan. Vad världen behöver är mer diplomati och en förstärkt social dimension och dialog, inte ett militärt starkare EU.

Protektionistisk inriktning

Den europeiska jordbrukspolitiken har upprätthållits bland annat av Frankrike som inte haft något intresse av att vare sig avveckla dess protektionistiska inriktning relativt övriga världen eller att åstadkomma en ekologisk omställning utifrån svenska förtecken. Den franske jordbruksministern Michel Barnier verkar hoppas att den nuvarande globala matkrisen och flytande varupriser kan hjälpa honom försvara den nuvarande modellen under sken av ett fransk motstånd gentemot ”marknadsliberalismen.” Att den är dyr och ineffektiv för många andra EU-medlemmar intresserar inte Frankrike.

President Sarkozy har gjort sig känd genom olika drastiska utspel, Bristen på eftertanke och oviljan till förankring utanför den egna kretsen, delar han med Sveriges borgerliga regeringsföreträdare. Kort och gott, det finns all anledning att bevaka Frankrikes ordförandeskap.

Vågar Reinfeldt säga ifrån

Sveriges politik på de fyra områdena ovan står knappast i överensstämmelse med den linje Sarkozy och fransmännen lär driva. Frågan är hur Reinfeldt och de svenska fackministrarna avser att agera.

Med eftergiven tystnad, eftersom den borgerliga regeringen är så glad över att få vara med i klubben, eller med politisk tydlighet mot förslag som Sverige ogillar?

Kanske kommer vi då att uppfattas som obekväma och besvärliga av Sarkozy och andra större staters ledare men jag tror att Sverige behöver kaxa upp sig inom EU för att över huvud taget höras. Idag är vi en alltför svag röst som inte tillräckligt beslutsamt försvarar svenska intressen och den svenska modellen.

Ameer Sachet (s)

Riksdagsledamot Örebro