Debatt: Carlén: Kronan ger oss frihet som euroländer inte har

Harry Flam för fram intressanta argument i sin replik (Europaportalen 090219). Först måste jag dock konstatera att Flam inte riktigt verkar ha koll på vad promille är för någonting. Han skriver nämligen att beräkningen för utrikeshandeln visar på ” 0,3 procent ökad BNP, det vill säga 300 promille”. Men promille betyder ju tusendel (1 promille = 1/1000 = 0,001 = 0,1 procent). Följaktligen är då 0,3 procent faktiskt endast 3 promille – inte 300. Nåväl sådana misstag kan man ju göra.

För liten vinst

Vad värre är att Flam ändå verkar vilja tillmäta denna lilla och högst osäkra ”vinst” ett stort diskonterat värde. Man måste komma ihåg att 3 promille av BNP, det vill säga 9 miljarder kronor, är mindre än vanliga revideringar av fel i BNP. När EMU-utredningen från 1996 behandlade ”växlingsvinster” och kom fram till att det kunde ge någon promille i ökad BNP så skrev man följande: ”Detta är enligt vår bedömning allt för litet för att tillmätas någon betydelse för beslutet om vi ska delta i den monetära unionen eller inte”. Jag menar att detta sätt att se på engångseffekter var klokt då och att detsamma bör gälla idag.

Den ökning av utrikeshandeln som Flam menar skulle kunna ske är inget annat än en engångseffekt på någon promille av BNP. Och det förutsatt att man accepterar slutsatsen att Sverige skulle få en sådan ökad utrikeshandel. Jag vill påpeka att denna slutsats inte nödvändigtvis följer av de resultat som redovisas i rapporten. Sverige har under hela perioden haft stora överskott i bytesbalansen.

Marknaden fungerar

Flam bortser från att jag i min första artikel skrev att priset på valutan bestäms av flera faktorer. Jag menar att det bestäms av utbud och efterfrågan på kronor, som i sin tur påverkas av handelsfluktuationer, förväntningar på kapitalmarknader, räntesättning med mera. Jag skrev också att det även hos marknaderna finns irrationalitet och att det kan hända att prissättningen blir fel. Men så pass mycket rationalitet menar jag finns att den ekonomiska standardteorin om prissättning på marknader fungerar – även för valutor – och att det därför i normalfallet finns en automatisk stabilisering inbyggd i en rörlig växelkurs.

Min poäng med mina exempel syftade till att visa att konjunkturrådsrapporten inte tagit hänsyn till kronans kraftiga avvikelser mot euron i början av perioden. Inte heller att den tagit hänsyn till den stora vinst vi idag 2008/2009 har av att stå fria – då kronan i denna kris fungerar som en stöddämpare.

Protester på Irland

I skrivande stund noterar jag de stora protesterna på Irland mot de framtvingade försämringarna i välfärden. Irland befinner sig i fritt fall och utan egen penningpolitik har man stora problem med att bekämpa krisen. Det som händer på Irland påminner mig om Svenskt Näringslivs rapport ”Euron hjälper Tyskland” som kom under omröstningsåret 2003. Där menade man att medlemskapet i EMU var bra eftersom det tvingade Tyskland till att göra nödvändiga nedskärningar i pensions- och sjukförsäkringssystemet, försämringar i arbetsrätt och a-kassa.

Sverige väljer själv

För Sveriges del är jag glad över att vi inte sitter fast i eurofällan och tvingas till försämringar som vi annars inte ville ha. Vi har bland annat genom vår penningpolitiska självständighet gjort det möjligt att motverka denna kris effektivare än länderna som är fast i euron. Vi har också kvar möjligheten att demokratiskt välja väg utan att tvingas till något som vi inte vill. Det diskonterade värdet av denna frihet är för mig så ofantligt mycket större än de små och eventuella vinster som hittills redovisats för EMU.

Stefan Carlén

Förbundsekonom Handelsanställdas Förbund