Läsartext: Krångliga regler gynnar inte europeisk demokrati

Idag lades förslaget fram om hur de så kallade Medborgarinitiativen ska fungera i praktiken. Medborgarinitiativ ska vara en form av direktdemokrati där Europas medborgare ges möjlighet att samla ihop en miljon underskrifter i en fråga de anser viktig och tvingar därmed EU-kommissionen att ta upp frågan till behandling.

Idén med Medborgarinitiativ fanns med redan i den föreslagna konstitutionen som ratades av Frankrike och Nederländerna som ett sätt att blidka en del kritik mot EU som ovanifrån-projekt. Det blev sedan också en oomstridd del av Lissabonfördraget som trädde i kraft i slutet av förra året. EU-kommissionen ställde sig tidigt bakom konstitutionen och därmed paragrafen om Medborgarinitiativ.

När jag arbetade åt den dåvarande Europaparlamentarikern Cecilia Malmström, numera EU-kommissionär, startade vi våren 2006 ett medborgarinitiativ som kallats Oneseat-kampanjen. Det handlade om att få ett slut på den vansinniga flyttcirkusen för Europaparlamentet mellan Bryssel och Strasbourg. Då var det inte fastställt hur initiativen skulle genomföras förutom att man behövde en miljon underskrifter.

På fyra månader samlade vi ihop en miljon underskrifter på hemsidan www.oneseat.eu som det första medborgarinitiativet i historien. Vi var bland de första att använda internet på det här sättet och man ska komma ihåg att det är före Facebook och många andra sociala medier som finns att tillgå idag för att snabbt sprida en kampanj. Hemsidan där vi samlade namn var enkel och det enda som behövde fyllas i var namn, mejladress och land. Vi tyckte inte direktdemokrati skulle vara krångligt.

När vi sedan överlämnade alla underskrifter till EU-kommissionen möttes vi av en tjänsteman. Ingen av kommissionärerna, inte ens den svenska Margot Wallström, ville möta oss. Tjänstemannen välkomnade initiativet men var noga med att påpeka att det inte låg inom EU-kommissionens kompetens. Tydligare kunde det inte vara. Kommissionen var inte intresserad av att ta tillvara medborgarnas tydliga ståndpunkt i en fråga som är en PR-mässig katastrof för EU.
Förslaget från EU-kommissionen bådar inte gott. Det kommer att ställas krav på bland annat på bostadsadress, ID-nr, var man är född, mejl, nationalitet, allt för att kunna verifiera varje signatur. Det kommer säkert hindra många från att skriva på diverse initiativ på gatan om man måste uppge allt detta.

En annan del av förslaget är att efter 300 000 underskrifter ska initiativet skickas in till EU-kommissionen som har två månader på sig för att godkänna att det är ett riktigt initiativ. Hade Oneseat-kampanjen tvingats att vänta i på EU-kommissionen i två månader hade hela vår kampanj avstannat och medieintresset hade försvunnit och därmed vår möjlighet att sprida initiativet.

Tyvärr är det ytterligare ett sätt för kommissionen att hindra obekväma initiativ innan de når hela vägen fram och det gynnar inte den europeiska demokrati jag länge arbetat för.