Läsartext: (S): Orimligt att höja anslagen för Europaparlamentet

Genom Lissabonfördraget har EU-parlamentet fått nya budget- och lagstiftningsbefogenheter på områden som jordbruk, fiske, migration, brottsbekämpning och andra rättsliga frågor, men också delvis på tunga områden som ekonomisk politik, budget och utrikespolitik. För att möta de nya krav som därmed ställs på parlamentet, kräver EU-parlamentets ledning mera resurser.

Kravet är rimligt när det gäller personal till de lagstiftande utskottens sekretariat, de politiska grupperna, parlamentets bibliotek och "policy avdelningar", det vill säga sådant som krävs för att höja kompetensen på viktiga områden.

Byrån vill dock även höja ledamöternas anslag för att anställa medarbetare, assistentersättningen, och det är mindre rimligt. Jämfört med till exempel läget för svenska riksdagsledamöter är vi väl försörjda med stöd. Och förslaget att införa en extra kostnadsersättning för vissa så kallade ”office holders”, bland andra parlamentets vice talmän, är direkt olämplig. Totalt innebär förslagen en ökning av parlamentets budget 2011 med 6,5 procent!

Även om vissa förstärkningar är motiverade för att möta de nya kraven på parlamentet, är den totala ökningen orimlig. Parlamentet kan inte kraftigt öka sina administrativa utgifter, samtidigt som flera medlemsländer efter finanskrisen drastiskt skär ned i sina nationella budgetar. De tvingas avskeda offentliganställda, frysa eller till och med sänka löner, skära ner i sjukvårds- och pensionssystem.

I förra veckan behandlades frågan i parlamentets budgetutskott. I förhandlingar med parlamentets ledning har jag som gruppledare för de europeiska socialdemokraterna i budgetutskottet, krävt att vissa förslag ska bort, och mer finansieras genom besparingar. Vi har också lyckats banta kraven med 160 miljoner kronor, ett beslut som budgetutskottet nu ställt sig bakom. Jag tycker fortfarande att vi kunde ha sparat mer, men detta är ändå ett steg på vägen.

Dock har parlamentets största grupp: moderaternas och kristdemokraternas EPP – tillsammans med vissa ledamöter från andra grupper – hela tiden argumenterat för byråns förslag. Inför budgetutskottets behandling hade man till och med mobiliserat sin gruppledare, fransmannen Joseph Daul, att föreslå ett ovillkorligt ja till förslaget om höjd assistentersättning. Jag fick inte stöd för ett rakt nej, men har istället arbetat för att vi måste få en utvärdering av de ytterligare kostnader fler assistenter medför (lokaler, utrustning, med mera) innan vi höjer beloppen – och den modellen vann i utskottet. Budgetutskottet beslutade att en sådan utvärdering måste presenteras innan parlamentet godkänner höjningen.

Det största problemet inför parlamentets kommande beslut är EPP-gruppen. De har vägrat kräva ytterligare besparingar, de slåss för en ytterligare ökning av assistentersättningen, och har vägrat ta avstånd från idén om en extra kostnadsersättning till ”office holders”. Vad säger Gunnar Hökmark och Alf Svensson, är det en rimlig användning av skattebetalarnas pengar i dagens läge?