Under tre år förhandlade EU tillsammans med tio andra länder, däribland USA och Japan, fram ett avtal med syftet att stärka skyddet för upphovsrätt i världen. Det så kallade Acta-avtalet (Anti Counterfeiting Trade Agreement) var ett svar på att de förhandlande länderna ansåg att länder som Kina, Indien och Brasilien blockerade en utveckling för att stärka upphovsrätten inom världshandelsorganisationen WTO.
Avtalet kritiserades under förhandlingarnas gång av flera orsaker. Dels för att sekretessen var mycket hård – det första utkastet till avtal offentliggjordes först i april 2010, två och ett halvt år efter att förhandlingarna började –, dels för att EU-kommissionen genom ett handelsavtal sades kringgå den vanliga lagstiftningsprocessen i EU-parlamentet och ministerrådet.
Nu visar en studie gjord av en grupp experter på immaterialrätt vid universitet i Maastricht, på uppdrag av EU-parlamentet, att Acta-avtalet går längre än den nuvarande EU-lagstiftningen i flera delar. EU-kommissionen hävdade flera gånger under förhandlingarna att avtalet inte skulle överskrida EU:s existerande lagstiftning, framför allt det så kallade IPRED-direktivet.
– Vi håller oss till den europeiska lagstiftningen, sade EU:s chefsförhandlare Luc Devigne till Europaportalen i mars 2010.
Men författarna, med professor Anselm Kamperman Sanders i spetsen, skriver att avtalet går längre i åtminstone tre avseenden. För det första: möjligheten för tullmyndigheter att beslagta och förstöra varor utökas från att endast omfatta piratkopierade varor där ett varumärke kopierats rakt av till alla typer av brott mot upphovsrätten.
Den andra punkten studien invänder mot är det sätt som värdet beräknas på för de skador som ett företag drabbas av när någon kopierar deras produkter. Acta-avtalet säger att det ska motsvara marknadspriset på varan medan det i dagens lagstiftning inte finns någon sådan skrivning. Att en piratkopierad Rolexklocka skulle innebära en förlust för Rolex motsvarande vad den verkligen kostar i handeln är det många som ifrågasätter och författarna menar att Acta-avtalet kan leda till att lagstiftningen måste ändras.
Den tredje delen gäller straffrättsliga åtgärder för brott mot upphovsrätten, ett område som inte omfattas av EU-lagstiftning i dag eftersom motsättningarna mellan medlemsländerna blev för svåra och förslaget till ett direktiv drogs tillbaka förra året.
Men det finns delar om straffrätt med i Acta-avtalet och enligt professor Kamperman Sanders kan de strida mot de åsikter som EU-parlamentet tidigare har haft i frågan. Acta-avtalet utökar nu omfattningen av straffrättsliga åtgärder för förseelser som görs av privatpersoner, något som parlamentet sade nej till 2007.
Bland annat det nederländska parlamentet ansåg att sådana straffrättsliga regler skulle strida mot närhetsprincipen. Nationella parlament kan i och med det nya Lissabonfördraget stoppa förslag på EU-lagstiftning om den strider mot närhetsprincipen, men i och med att Acta-avtalet är ett handelsavtal är den möjligheten eliminerad.
EU-parlamentets makt ligger i att säga nej till avtalet. Inga ändringar kan göras av ledamöterna och de internationella förhandlingarna lär knappas återupptas om EU-parlamentet kräver det.
Rekommendationen från utredarna till de EU-parlamentariker som anser att Acta-avtalet inte får gå längre än EU:s lagstiftning är att inte rösta ja som det ser ut nu. Övriga bör be om en prövning av avtalet i EU-domstolen samt göra ändringar i EU:s tullförordning. Men ett uppskjutet beslut skulle inte få några kännbara negativa konsekvenser.
”Denna studie finner det svårt att peka på några väsentliga fördelar som Acta-avtalet ger för EU-medborgare utöver det existerande internationella ramverket”, skriver författarna.
