En tidig morgon på den internationella pressklubben i Bryssel står ett bord uppdukat med minicroissanter, wienerbröd, chokladkräm i små glasburkar, yoghurt, färska jordgubbar och ananasskivor. En servitris med svart kjol och vitt förkläde bär runt en bricka med små espressokoppar. Ett trettiotal människor, mest män i svarta kostymer, sörplar sömndrucket sitt kaffe i väntan på att ett samtal om mediafrihet i Georgien ska börja.
Karlo Sikharulidze, redaktör för utrikesnyheterna på den georgiska kanalen TV 9, sitter i panelen och får ordet. I blårödrandig slips, med glasögon i handen och blänkande ringar på båda händerna, säger han långsamt:
– Jag tror det här valet kommer att bli den sista bekräftelsen på att Georgiens aspirationer att bli en del av den civiliserade världen är krossade. Valet är inte bara valdagen, det är processen innan och efter. Fri massmedia är en mycket avgörande del i en demokrati och utan den kan jag inte föreställa mig att mitt land skulle kunna utvecklas demokratiskt, säger Karlo Sikharulidze.
Hans framträdande är en indirekt del av oppositionens satsning på att vinna förtroende och sympati i Bryssel, EU:s huvudstad. TV 9 finansieras av den georgiske multimiljardären och oppositionsledaren Bidzina Ivanisjvili, som startade kanalen i maj i år, bara ett halvår före valet. Ivanisjvili är Georgiens rikaste man med en förmögenhet som överstiger hälften av landets BNP.
För ett år sedan lanserade han partiet ”Georgiska Drömmen” och sedan dess har den georgiska oppositionen för första gången visat sig kapabel att utmana regeringspartiet, lett av president Micheil Saakasjvili. I en opinionsmätning får oppositionen endast 12 procent mot regeringens 37, medan en annan undersökning, utförd av ett tyskt institut, ger oppositionen vinsten med 49 mot 43 procent.
Bidzina Ivanisjvili var tidigare vän med Saakasjvili men anser nu att Georgien har slagit in på fel väg sedan den berömda Rosenrevolutionen 2003. Kriget med Ryssland 2008 som Saakasjvili provocerade fram, kontrollen av domstolarna och den minskade mediafriheten gör att Saakashvili inte är förmögen att leda landet i rätt riktning, menar Ivanisjvili.
– Jag var tvungen att gå in i politiken, eftersom Saakasjvili hade förstört oppositionen. Jag hade ett val att antingen lämna landet, eftersom det var farligt att bo här, eller gå in i politiken, sade Ivanishvili till the Independent tidigare i år.
Valkampanjen i Georgien går nu in i sitt mest intensiva läge, men inte bara där. Mediafrihetseminariet med Karlo Sikharulidze på pressklubben i Bryssel är den del av en större strategi.
– Det är val i Georgien, men valet utkämpas också i Bryssel och i Washington. Stora resurser investeras från båda sidor, ofta genom konsultfirmor. Målet är att påverka beslutsfattare i EU-institutionerna och media genom att visa upp den bild av Georgien som gynnar ens egna intressen mest, säger Hrant Kostanyan, expert på södra Kaukasus vid tankesmedjan CEPS i Bryssel.
Anledningarna till att stor kraft och omfattande resurser satsas är flera.
– Inför valet vill man framställa valprocessen som väldigt rättvis eller väldigt orättvis beroende på vilken sida man representerar. Men eftervalsperioden är minst lika viktig, om inte viktigare för de båda sidorna. Valen i Georgien har nästan alltid följts av demonstrationer och våld och det finns indikationer på att samma sak skulle kunna ske igen. Därför försöker man uppbringa så mycket stöd för sin sida i EU innan våldet utbryter, säger Hrant Kostanyan.
President Micheil Saakasjvili har sedan sin valvinst 2003 gjort upp med det gamla gardet i Georgien. Han var själv 36 år när han blev president och tillsatte ministrar i samma ålder eller till och med yngre än så. Han var en ivrig Nato- och EU-tillskyndare och EU:s favoritelev i kretsen av länder som ingick i före detta Sovjetunionen. Saakasjvili har gjort att Georgien snabbt seglat högt upp på listor för affärsklimat och investerarvänlighet.
Men samtidigt ligger Georgien ligger långt ner när Reportrar utan gränsers listar länders mediafrihet i världen och i förra veckan hamnade fängelsevåldet i det internationella strålkastarljuset. Oppositionens tv-kanal visade en smyginspelad film där personer misshandlas och våldtas i ett georgiskt fängelse, vilket ledde till våldsamma demonstrationer. Saakasjvili agerade snabbt och sparkade inrikesministern tillsammans med flera andra statstjänstemän. EU:s utrikeschef Catherine Ashton gjorde ett uttalande om händelsen och visade därmed att hon har ögonen på landet.
Men EU har inte alltid en unison hållning gentemot Georgien. Den starka inrikespolitiska polariseringen sprider sig utanför landet och olika europeiska partier skickar skilda budskap, något som oroar analytikern Jacqueline Hale på tankesmedjan Open Society Institute i Bryssel.
– Vad EU måste göra är att fokusera sina budskap på behovet av att en ren, demokratisk valprocess kan garanteras utan att gynna det ena eller andra partiet. Det är processen som ska spela roll och inte resultatet, säger Jacqueline Hale till Europaportalen.
Att båda partierna vill vinna EU-politikers och medias gunst genom lobbykampanjer ser hon som naturligt givet den betydelse en internationell bild av ett framgångsrikt Georgien har för president Micheil Saakasjvili och väljarna i Georgien. Tricket är att inte svälja den bilden med hull och hår.
– Regeringen är otroligt duktig på PR och det är numera också oppositionen. Men vi måste förbli vaksamma på deras löfte att implementera demokratiska reformer. Och komma ihåg att legitimiteten för det framtida ledarskapet ska sökas hos det georgiska folket, inte bland förstå-sig-påare i Bryssel, säger Jacqueline Hale.
