EU-feminist som vill avveckla EU

När EU-kommissionen föreslår kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser, hur resonerar då en feminist och kvoteringsförespråkare som samtidigt är vänsterpartist och vill stoppa alla nya EU-lagar?

Mikael Gustafsson röstade nej till förslaget. Och fick kritik från kollegorna i EU-parlamentets jämställdhetsutskott.

– Hade voteringen varit i riksdagen hade jag tryckt på den gröna knappen.

– Min och Vänsterpartiets utgångspunkt är ett mellanstatligt EU-samarbete. Vår demokratisyn bygger på att beslut ska fattas så nära folk som möjligt, säger Mikael Gustafsson.

Han utvecklar resonemanget: Om förslaget om könskvotering faktiskt blir lag efter att ha tröskats igenom hela EU-apparaten och därefter kommer tillbaka om några år för att uppdateras – då är det en annan femma. Då är anden ur flaskan och Gustafsson är gärna med och påverkar, säger han.

– Vi är pragmatiska, vi sitter inte och surar i ett hörn.

Ibland får Mikael Gustafsson kritik från andra EU-parlamentariker för att han lägger politisk kraft på icke-bindande rapporter inom områden där EU inte har någon makt. ”Mikael Gustafsson […] har svårt med subsidiariteten” skrev Gunnar Hökmark (M) på sin blogg och syftade på den EU-princip som säger att beslut ska fattas så nära medborgaren som möjligt. Men att satsa på icke-bindande betänkanden och rekommendationer hellre än lagstiftning är alltså själva poängen, utifrån Gustafssons synsätt.

Mikael Gustafsson blev EU-parlamentariker 2011 mitt under mandatperioden, då företrädaren Eva-Britt Svensson lämnade parlamentet i förtid. Då tog han också över hennes post som ordförande i jämställdhetsutskottet. Över en natt blev han den ende svenske EU-parlamentarikern som är utskottsordförande och den förste mannen att presidera över jämställdhetsutskottet, som för många i parlamentet fortfarande är ett kvinnoutskott.

Som utskottsordförande har han bland annat hjälpt fram en rapport som rekommenderar den svenska sexköpslagen och en annan som konstaterar att den ekonomiska krisen särskilt drabbat kvinnor.

– Nedskärningar i välfärden påverkar alltid kvinnor mest. Det beror självklart på att om man inte har barnomsorg måste någon annan ta hand om barnen. Och någon är alltid en kvinna.

Men EU bestämmer väl inte över ländernas välfärdspolitik?

– Nej, men EU:s åtstramningspolitik, den ekonomiska politiken som EU tvingar på länder och särskilt euroländer, leder till att länder skär ner i stället för att göra nödvändiga investeringar, säger han.

Åtstramningspolitiken hänger samman med reglerna i EU:s stabilitets- och tillväxtpakt, om högsta tillåtna budgetunderskott och statsskuld. Vill du ta bort de reglerna?

– Ja, och låta medlemsstaterna själva bestämma hur man löser problemen, att inte säga att det bara finns en modell för att lösa problem. Stabilitets- och tillväxtpakten begränsar möjligheterna att bedriva en expansiv finanspolitik.

Mikael Gustafsson säger sig vara mest nöjd med att ha bidragit till en ökad debatt om kvinnors rätt till sina egna kroppar. Och debatt har det blivit! Ett av de senaste årens största bråk i parlamentet gällde den så kallade Estrelarapporten. Det var i efterdyningarna av den omröstningen som Hökmark skrev det förklenande omdömet om Gustafsson på sin blogg.

I rapporten, som arbetats fram av den portugisiska socialdemokraten Edite Estrela, konstateras att alla kvinnor själva ska fatta beslut om sina sexuella och reproduktiva liv. Detta må vara en självklarhet i Sverige, men rapporten – trots att den på intet sätt var bindande – var en brandfackla för många konservativa EU-parlamentariker från länder som Polen och Malta, där abort är förbjudet eller starkt begränsat.

Rapporten antogs av en stor majoritet i jämställdhetsutskottet, men i plenum röstade en knapp majoritet för att skicka tillbaka den till utskottet. Efter några smärre ändringar gick den återigen upp i plenum, men då röstade en majoritet (334 för och 327 mot) för en motrapport, som konstaterade att dessa frågor inte hörde hemma på EU-nivå, och som därmed sänkte Estrelarapporten.

Det Mikael Gustafsson ångrar mest under sina två och ett halvt år i parlamentet är att han underskattade motståndet mot Estrelarapporten.

– Jag kanske tog för givet att vi skulle få igenom den. Jag borde ha talat mer med de svenska kollegorna och talat med fler liberaler. Hela EPP valde att rösta för motrapporten [eller avstod från att rösta], trots att jag vet att det finns massor av personer där som tycker som jag. Men partigruppen har kidnappats av de här väldigt konservativa krafterna, säger han.

Debatterna och omröstningarna om Estrelarapporten slutade i häcklanden och burop. Tonen har hårdnat. Mikael Gustafsson tror att det hänger ihop med den ekonomiska krisen.

– Vi ser en backlash i spåren av krisen, Krisen föder främlingsfientlighet, homofobi och kvinnohat. De här sakerna går hand i hand, säger han.

Men Gustafsson ser också att frågorna har fått större vikt. De senaste åren har debatten om preventivmedel, abort, prostitution, HBTQ-personers rättigheter och diskriminering tagit parlamentet med storm.

– Eftersom de här frågorna blir mer betydelsefulla så blir det också ett högre tonläge hos de som försvarar ett konservativt sätt att se på samhället. För tio år sedan var det här icke-frågor.

Idag är andelen kvinnor i EU-parlamentet 34 procent, högst någonsin. Det räcker inte, men det är tillräckligt många för att kvinnors rättigheter hela tiden diskuteras, säger Mikael Gustafsson.

Det mesta tyder på att Gustafsson, om han blir omvald, kommer att lämna jämställdhetsutskottet. På Vänsterpartiets kongress i januari petades han nämligen från första till andra plats på listan, och förstanamnet Malin Björk är också profilerad i jämställdhetsfrågor. På Mikael Gustafssons önskelista står i stället utvecklingsutskottet och miljöutskottet.