Svenska EU-politiker väljer bort viktiga utskottsmöten

För tredje gången, under nuvarande mandatperiod, har Europaportalen undersökt de svenska EU-parlamentarikernas närvaro på utskottsmötena. Där bereds de frågor som parlamentet behandlar. Det handlar om allt från märkning av matförpackningar till EU:s budget.

– Utskottsarbetet är jätteviktigt eftersom det är där som det lagstiftande arbetet sker, säger Göran von Sydow, forskare på Svenska institutet för europapolitiska studier, Sieps.

Europaportalen har granskat samtliga mötesprotokoll som funnits tillgängliga mellan 16 maj 2013 och 18 mars 2014.  Vi har särskilt tittat på de svenska ledamöternas närvaro i de utskott där de är ordinarie medlemmar och har rösträtt.

Sammanställningen visar att 10 av 20 ledamöter bara har varit på drygt hälften eller färre av sina möten. Det kan jämföras med motsvarande sammanställning från 2013 då endast fyra ledamöter hade en närvaro på under 60 procent. Den genomsnittliga närvaron bland de svenska ledamöterna har fallit från 69 procent till 56 procent sedan förra undersökningen.  

Doru Frantescu på VoteWatch, en organisation som analyserar EU:s beslutsfattande, menar att en närvaro under 75 procent är oroande.

– De bör delta på så gott som alla möten för det är där de har möjlighet att ge sin syn på lagstiftningsarbetet och forma koalitioner. Dessutom tas 90 procent av besluten i första läsningen och där är utskotten drivande i förhandlingarna med ministerrådet och EU-kommissionen. Man ska ha en väldigt god ursäkt för att inte delta på mötena, till exempel att man är föräldraledig, sjuk eller måste ägna sig åt annat viktigt tjänstearbete, säger Doru Frantescu.

Att 90 procent av besluten tas i första läsningen, eller första behandlingen i EU-parlamentet, innebär att utskottet stöter och blöter lagförslaget och därefter börjar förhandla med ministerrådet för att nå en kompromiss som sedan går till omröstning i plenum. Utvecklingen innebär att de verkligt avgörande besluten allt oftare tas i utskotten och inte i kammaren.

Isabella Lövin (MP) är den ledamot som har haft högst närvaro i sitt ordinarie utskott, fiskeriutskottet. En bedrift som hon upprepar från Europaportalens granskningar 2013 och 2011.  

– Jag har fokuserat på en hållbar fiskeripolitik och ägnat nästan alla mina resurser åt det. Då gäller det att gå på många möten så att man inte missar några viktiga diskussioner, säger Isabella Lövin.

Liksom i vår undersökning från 2013 följs hon av Marit Paulsen (FP) med drygt 91 procent närvaro. Göran Färm (S) är med drygt 79 procents närvaro nummer tre i sammanställningen.

Mikael Gustafsson (V) står för den största förbättringen i listan. Han har gått från förra årets bottenresultat med en genomsnittlig närvaro på 38 procent i sina två ordinarie utskott till 68 procent.   

Gustafsson säger att hans förbättrade närvarosiffror beror på att han bytte från utskottet för inre marknaden till utvecklingsutskottet där han sitter som ordinarie utöver jämställdhetsutskottet.

– Utskottet för inre marknaden kolliderade ofta med jämställdhetsutskottets möten, vilket är ett skäl till att jag bytte, säger Mikael Gustafsson.

I botten hittar vi Åsa Westlund (S) med 15 procents närvaro. Det kan till största delen kopplas till att hon varit föräldraledig i åtta månader under 2013.

Westlund följs av Amelia Andersdotter (PP) och Gunnar Hökmark (M) med 40 respektive knappt 42 procents närvaro i ordinarie utskott. Amelia Andersdotter förklarar delvis sin låga närvaro med att hon varit på flera konferenser utanför Bryssel senaste året.

– Jag har träffat många intressegrupper som är engagerade i telekompaketet, säger Amelia Andersdotter.

Hon menar att hon ändå fått sagt det hon vill säga i sitt ordinarie utskott som behandlar industri-, forskning- och energifrågor, och att man i utskottet främst diskuterat energifrågor som hon inte varit involverad i.

–  Det har gått bort många möten eftersom jag inte är närvarande i utskottet när man diskuterar energifrågor, säger hon.

Gunnar Hökmark (M), ordinarie ledamot i ekonomi- och valutautskottet, förklarar också sin låga närvaro med att han främst går på utskottsmöten som tar upp de ärenden som han arbetar med. Sedan våren 2013 har han arbetat med betänkandet om bankkrislagstiftningen som ingår i EU:s så kallade bankunion och han säger att han därför främst har valt utskottsmöten som handlat om det ärendet.

– Jag prioriterar de frågor som jag följer och agerar i för det är så man kan framdriva förändringar,  kompromisser och förslag som vi röstar om. Jag är glad att ha fått i hamn bankkrislagstiftningen. Det är det enskilt största lagstiftningsarbetet under den här mandatperioden, säger Gunnar Hökmark (M).

Om föräldralediga Åsa Westlund räknas bort är Olle Ludvigsson (S) den ledamot som tappat mest i närvaro: Från 83 procent till drygt 51 procent i sitt ordinarie utskott. Han är å andra sidan den svensk som haft högst närvaro som suppleant, 66 procent. En förstaplacering som upprepas i de tidigare undersökningarna.

– Ekonomi- och valutautskottet har haft väldigt många möten och jag har varit inblandad i många ärenden där. Så det är en av anledningarna till att jag har spenderat mycket tid i suppleantutskottet.  Dessutom kolliderar ibland mötena i de två utskotten. Men jag har hela tiden haft kontakt med andra ledamöter i sysselsättningsutskottet, i synnerhet vad gäller frågan om utstationeringsdirektivet som jag är engagerad i, säger Olle Ludvigsson (S).

Även Gunnar Hökmark och Amelia Andersdotter har minskat sin närvaro med drygt 29 procentenheter respektive 28 procentenheter sedan förra undersökningen.

Den minskade närvaron är en trend. Jämfört med förra undersökningen har 13 svenska ledamöter av 20 minskat sin närvaro med fem procentenheter eller mer och endast Mikael Gustafsson (V) och Anna Hedh (S) har förbättrat den.

Alla EU-parlamentariker som vi har talat med säger att utskottsmötena är viktiga, men de har olika syn på hur de prioriterar sin tid. Göran von Sydow, statsvetare och EU-forskare på Svenska institutet för europapolitiska studier, påpekar också att EU-parlamentarikerna som regel har en tuffare arbetsbelastning än riksdagsledamöterna.

– Man är mer ensam som EU-parlamentariker än som riksdagsledamot. Parlamentarikern ska både sköta utskottsarbetet och sätta sig in i stort sett EU-parlamentets samtliga politikområden. Det blir i synnerhet en stor arbetsbelastning för de små politiska partigrupperna med få ledamöter, säger Göran von Sydow.