Nöjd Malmström: ISDS-klausulen har blivit bättre

Den för närvarande hetaste potatisen i debatten när det gäller internationella handelsavtal stavas: ISDS. Förkortningen står för Investor-State Dispute Settlements och reglerar hur tvister mellan internationella företag och ett land kan lösas med hjälp av privata skiljedomstolar.

Kritiken mot ISDS har främst handlat om att klausulen finns överhuvudtaget. Ett lands vanliga domstolsväsen framför allt i rättsstater borde räcka menar kritiker som är oroliga för att stater ska tvingas betala stora böter till företag för att man ändrar lagar på ett sätt som missgynnar dem.

En annan kritik mot ISDS har varit att regleringen är för omodern. Men EU:s nya handelskommissionär Cecilia Malmström (FP) håller inte med om kritiken.

– ISDS-klausulen har blivit väsentligt mycket bättre. Kanadaavtalet är ett gigantiskt steg framåt mot att göra dem mer begränsade och öppna, sade Cecilia Malmström till Europaportalen under en blixtvisit i Stockholm på fredagen.

Var ligger framsteget med ISDS tycker du?

– Allt. Man säger att de ska vara helt transparenta man talar om när de sker och definierar vad som är likvärdig behandling. Det är väldigt tydligt att stater får reglera för att skydda medborgare och konsumenter när det gäller hälsa och miljö. Alla förhandlingar måste ske med öppna handlingar. Hur domare utses regleras också. Detta är ganska oreglerat i dag så det är ett väsentligt steg fram, sade Cecilia Malmström.

Till skillnad från det amerikanska handelsavtalet som är långt i från klart väntar handelsavtalet mellan EU och Kanada på ett slutligt godkännande. I samband med att avtalstexten översätts och detaljernas detaljer fixeras i det som kallas legal scrubbing öppnar handelskommissionären för ytterligare justeringar av ISDS-klausulen.

– Här kan man tänka sig någon mindre justering till exempel när det gäller ISDS-klausulen.

I början av nästa år avgörs om de nationella parlamenten i medlemsländerna ska ratificera handelsavtalet mellan EU och Kanada. Om avtalet anses ligga inom det ursprungliga förhandlingsmandatet som EU-kommissionen fått av medlemsländerna kan beslutet tas av medlemsländernas regeringar tillsammans med Europaparlamentet redan nästa år. I annat fall ska även de nationella parlamenten involveras.