Debatt: Akut investeringsbehov i Europa

EU stora investeringsplan, EFSI,  på 315 miljarder euro är tänkt att bli verklighet genom en multiplikatoreffekt på 1:15. Det innebär att för varje miljard som satsas med offentliga pengar så ska det genereras privata investeringar så att man totalt kommer upp i 15 miljarder. En förhoppning som naturligtvis ingen kan föra fram utan att kraftigt rodna om kinderna.

I Europa är vi i trängande behov av mer investeringar. Bara genom nysatsningar kan vi höja produktiviteten och på nytt skapa tillväxt. Även investeringar som sker med offentliga medel kan vara viktiga, men en sådan debatt skulle må bra av både realism och förnuftiga beslut.

I Sverige har vi eftersatta investeringar i infrastruktur och samtidigt ett guldläge att agera med våra starka statsfinanser och låga upplåningskostnader. På europeisk nivå handlar det i högre utsträckning om eftersatta satsningar i den digitala infrastrukturen, samtidigt som de finansiella musklerna tyvärr är svagare.

Att på EU-nivå göra strategiska investeringar kan därför vara bra, men för att det ska bli någon multiplikatoreffekt överhuvudtaget är det några saker som behöver säkerställas.

För det första, lyssna till företagen. Vissa offentliga investeringar ökar den långsiktiga produktivitetsnivån mer än andra. Vill man få en utväxling i form av privata investeringar måste man lyssna till företagens behov och prioritera. Det måste bli allvar bakom investeringsplanens löfte om att förenkla lagar och regler för företagen. I Sverige har regeringen angett att regelbördan ska minskas. Men det finns inte något fastställt kvantifierat mål för hur mycket bördan ska minska och tills när målet ska vara uppnått.

För det andra, finansieringen får inte på något sätt gå ut över företagen. Om det är företagen som ska stå för kostnaden genom ökade skatter så får man en fiskal undanträngningseffekt som tränger ut privat verksamhet snabbare än det hinner skapas något nytt. Det är med andra ord avgörande att finansieringen sker genom omdisponeringar där medel från offentlig konsumtion och transfereringar kanaliseras till investeringar.

För det tredje, valet av offentliga investeringsobjekt får inte bli en politisk huggsexa. Blir det politik av det hela, kommer det att uppstå kreativa definitioner av vad som kan räknas som en investering. Vad som helst som råkar stå överst på den politiska agendan blir plötsligt förvandlat till investeringar i framtiden. Här måste stramhet råda. Endast lönsamma projekt som höjer samhällets produktionsförmåga får komma ifråga. Den gamla sanningen håller: om allt tillåts bli en investering så blir inget en investering och då blir det inga investeringar.

För att nå full utväxling av planerade infrastrukturinvesteringar i EU är det centralt att också andra åtgärder vidtas för att förbättra det generella investeringsklimatet. Ett förverkligande av frihandelsavtalet TTIP med en stark investerarskyddsklausul förbättrar investeringsklimatet i EU för amerikanska företag och bidrar därmed till ökad tillväxt och nya arbetstillfällen.

Sverige och EU befinner sig i en allvarlig situation. Det behövs en nystart som får igång tillväxten och produktivitetsutvecklingen igen. Seriösa och fokuserade beslut fordras, där ekonomin och jobben sätts i första rummet. 

Jonas Frycklund
Ekonom på Svenskt Näringsliv