Debatt: Sverige och Tyskland riskerar klimatskandal

Såväl forskare som miljöorganisationer protesterar mot försäljningen av Vattenfalls brunkolsgruvor. I maj samlades till exempel 4000 klimataktivister i Tyskland för att fredligt demonstrera mot Vattenfalls brunkolsverksamhet. De lyckades stänga ned verksamheten för en dag. Deras uppmärksammade insats ger Tyskland och Sverige ett fantastiskt tillfälle att helt stänga ned verksamheten.

Brunkol släpper ut mer växthusgaser än alla andra konventionella energikällor. Den är därför i särklass viktigast att avveckla så snabbt som möjligt. Det är mycket märkligt att Tyskland och Sverige, som dessutom har ett miljöparti i regeringsställning, överhuvudtaget överväger att sälja verksamheten istället för att avveckla den.

EU:s klimat- och energimål är att minska sina växthusgasutsläpp med 40 procent till 2030, jämfört med 1990 års nivåer. Det är ett åtagande som kräver förändring från ‘’business as usual’’. Att stänga ned fossila energikällor och ersätta dem med förnybara är nyckeln. Väljer regeringen att sälja går utvecklingen istället åt motsatt håll.

Brunkolets smutsiga miljöpåverkan gör det förståeligt att Vattenfall, som enligt ägardirektiven ska vara ledande i en energiomställning, vill sälja av koltillgångarna. Frågan är dock om det är så klokt att sälja verksamheten till ett bolag som ägs av riskkapitalister med ambitioner på att utveckla kolkraften på den europeiska marknaden.

Köparen är det tjeckiska riskkapitalbolaget EPH. När Greenpeace i maj släppte sin rapport om EPH framkom det att bolaget ägs av flera andra offshorebolag i skatteparadis. Rapporten avslöjade också att EPH dessutom varit föremål för polisutredningar om korruption och skattefusk. 2012 dömde EU-kommissionen dessutom EPH för försvårande av polisutredning om korruption. Utöver sina skumraskaffärer står EPH, med sina 27 kolkraftverk, för 2,5 procent av Europas totala utsläpp. Trots denna enorma miljöpåverkan saknar bolaget en hållbarhetspolicy.

Att Vattenfall gjort bedömningen att EPH är en seriös köpare är en sak. Att näringsminister Mikael Damberg (S) undviker frågor om EPH och ständigt hänvisar till att han är nöjd med Vattenfalls bedömning, är något helt annat. När försäljningen debatterades i riksdagen den 24 maj försökte i synnerhet Centerpartiet rättfärdiga affären genom att använda sig av EU:s utsläppshandelssystem.

Men vad kan vara viktigare än att hålla kolet kvar i marken? Att fasa ut kolet är, för att tala med miljöprofessor Johan Rockström, ”vår uppgift nummer ett”. Att missa en sådan möjlighet när man har den är att göra sig medskyldig till en av vår tids största utsläppsskandaler. Näringsminister Mikael Dambergsmenar att affärsmässighet är ledordet för regeringen i affären. Men att ta ansvar för vår planet kan aldrig underordnas kortsiktiga vinstkrav. Och man kan också på goda grunder fråga sig var affärsmässigheten ligger i att sälja till ett skurkföretag utan miljöansvar.

Också i Tyskland finns en vilja att fasa ut kolkraften. Tysklands miljöminister Barbara Heinrich har sagt att det skulle vara möjligt att fasa ut Tysklands kolkraft inom 20 till 25 år utan att det skulle missgynna ekonomin. Därför är det helt avgörande att regeringen ger Vattenfall uppdraget att successivt avveckla brunkolsverksamheterna istället för att sälja till en köpare som vill expandera dem.

Människor över hela Europa trycker på för att Vattenfall ska avveckla sin brunkolsverksamhet. Nu har den svenska regeringen med näringsminister Mikael Damberg i spetsen ett gyllene tillfälle att göra just det. Att sälja till ett bolag som vill se ”en renässans för kolet” vore att svika allt av regeringens fagra tal om klimatansvar och att fasa ut det fossila. Låt kolet ligga!

Malin Björk
Europaparlamentariker, Vänsterpartiet