Debatt: Debatt: Så kan vi minska klyftorna i Europa

Vi går nu in i tredje året med coronaviruset. Det är ingen överdrift att beskriva detta som en ny era, med allt från distansarbete till grundläggande samhällsförändringar. Våra liv har vänts upp och ner, och viruset har orsakat allvarliga ekonomiska skador. De beslutsamma gemensamma åtgärder som vi har vidtagit på europeisk nivå har hjälpt oss att begränsa de sociala och ekonomiska skadorna, vilket har påskyndat återhämtningsprocessen. Krisens effekter har dock varit mycket ojämnt fördelade mellan olika regioner och olika sociala grupper. Kommer vi att se en asymmetrisk återhämtning?

Efter återhämtningen väntar en betydelsefull omställning till en grön ekonomi och ett kunskapsbaserat samhälle. Detta är en fantastisk möjlighet med nya företag och nya jobb, men inte alla regionerna är redo att dra nytta av fördelarna. Kommer någon att lämnas utanför i denna nya ekonomi?

Den åttonde sammanhållningsrapporten är en unik källa för att få svar på dessa frågor, eftersom den innehåller en mängd fakta, siffror och analyser. Den redogör för en komplex historia, med betydande förbättringar av situationen i Europas regioner och städer under de senaste årtiondena, men också nuvarande svårigheter och framtida utmaningar. 

Generellt har regionerna i östra EU haft en dramatisk upphämtning i förhållande till resten av unionen, men det kvarstår stora klyftor. Regionerna har växt till följd av låga omkostnader och infrastrukturinvesteringar – drivkrafter för tillväxt som bara kan minska med tiden. Det räcker med att titta på de många medelinkomstregioner och mindre utvecklade regioner, särskilt i södra och sydvästra Europa, som har gått igenom långa perioder med ekonomisk stagnation eller relativ ekonomisk nedgång. För att ta sig ur denna utvecklingsfälla krävs det riktade politiska åtgärder inom samhällsstyrning, utbildning, innovation och företagsklimat.

Dessa investeringar blir särskilt viktiga när vi blickar framåt, mot den gröna och den digitala omställningen. Den nya ekonomin innebär möjligheter med nya jobb, mer konkurrenskraftiga företag och bättre tillgång till tjänster. Men vi ser också början till en innovationsklyfta. Avancerade områden rör sig framåt, medan mindre utvecklade regioner och medelinkomstregioner faktiskt har blivit mindre innovativa i förhållande till EU-genomsnittet. En liknande uppdelning syns även för den gröna omställningen. Vissa områden har en mycket längre väg till klimatneutralitet än andra på grund av deras ekonomiska specialisering.

Samtidigt pågår en tyst men långsiktig förändring med en åldrande (och ofta minskande) befolkning. I nästan alla regioner minskar antalet barn, tonåringar och vuxna i arbetsför ålder, medan antalet personer som är 65 år eller äldre ökar snabbt. Denna tendens fortsätter och har stora effekter på skolsystemet, arbetsmarknaden, pensionssystemet och hälso- och sjukvården.

Tre nyckelåtgärder

Utan korrekta politiska åtgärder riskerar alla dessa omställningar – den digitala, ekologiska och demografiska – att leda till nya geografiska och sociala klyftor. Europa har inte råd att lämna några platser utanför. För att säkerställa rättvisa omställningar vill jag därför förespråka tre nyckelåtgärder.

För det första är investeringar avgörande. Detta är en utmaning eftersom offentliga investeringar ännu inte är tillbaka på nivåerna före 2008. Under det senaste årtiondets svåra tider har sammanhållningsinvesteringar blivit allt mer relevanta, ofta avgörande. I rapporten uppskattas det att BNP per capita ökade 2014–2020 med upp till 5 procent i mindre utvecklade regioner genom våra program. För de kommande åren och som ett svar på covidkrisen har vi exceptionella finansiella medel genom faciliteten för återhämtning och resiliens och sammanhållningspolitiken. Vi måste arbeta tillsammans för Europas regioner.

För det andra måste alla politiska åtgärder än en gång vara lokalt förankrade. Alla politiska åtgärder, till exempel övergripande politik och återhämtningsinstrument, har en lokal påverkan och det kan vi inte förbise. Sammanhållningspolitiken kan inte på egen hand säkerställa sammanhållna ekonomier och samhällen. Även andra europeiska och nationella politiska åtgärder måste beakta den regionala påverkan. En regional säkring och en princip om att inte orsaka skada för sammanhållningen måste helt enkelt bäddas in i alla relevanta politikområden. Viktiga politiska beslut har alltför länge varit blinda för det lokala. Det är våra ekonomier, vår sociala struktur och våra demokratiska system som har betalat priset. Det är dags att vända utvecklingen.

För det tredje måste vi ha mer flernivåstyrning. Lokala politiska åtgärder behöver lokala partner. Vi måste ha samarbeten mellan olika myndighetsnivåer för att stärka styrningen, införa bästa praxis, sprida innovation och genomföra skräddarsydd politik. Sammanhållningspolitiken erbjuder ramen för att kombinera alla dessa delar i rätt geografisk omfattning.

Den åttonde sammanhållningsrapporten är en utmärkt grund för gemensam diskussion mellan beslutsfattare, berörda parter och invånare. Hur kan vi se till att ingen plats lämnas utanför och glöms bort i den gröna, den digitala och den demografiska omställningen? Svaret på den frågan kommer att definiera Europa under en hel generation, och vi måste gemensamt finna lösningen. Låt oss göra 2022 till början på något nytt – början på en sammanhållningsera.

Elisa Ferreira
Kommissionär med ansvar för sammanhållning och reformer,
Europeiska kommissionen