Gästkrönika: Ett socialt Europa – ett klokt EU-val

Vad händer om 228 dagar? Då är det den 9 juni 2024 och val till Europaparlamentet. Ett val som det ofta talas ganska tyst om, i alla fall fram till sista veckornas intensiva valrörelse. Så har det sett ut historiskt, men förhoppningsvis är det något som kan förändras denna gång, under de månader som är kvar. Eftersom det som händer på EU-nivå påverkar oss alla.

I förra valet 2019 röstade 55 procent. Och det var ändå en något högre siffra än valet fem år tidigare. Trenden är ökande men jämfört med riksdagsvalet så ligger Europaparlamentet i lä. 2022 röstade 84 procent, även om valdeltagandet då gick ned med tre procentenheter.

EU:s syfte

EU. Detta samarbete som vi snart ingått 30 år i. En fantastisk gemenskap med syftet att det aldrig igen skulle bli krig mellan Europas länder. Och det är viktigt att påminna sig om den övergripande meningen med föreningen emellanåt, inte minst inför ett stundande val.

EU. Som man ändå kan säga har levererat på klimatområdet med Fit for 55. I alla fall har man levererat skärpta målsättningar, och det är nödvändigt om vi ska ha en chans att nå våra gemensamma åtaganden i Parisavtalet och hålla uppvärmningen under 2, helst 1,5 grader.

EU. Som också var ett av ämnena som diskuterades när regeringen bjöd in arbetsmarknadens parter till möte på Harpsund i början av oktober. Hur den svenska modellen och dess ställning kan värnas i EU har blivit en allt större fråga.

Sveriges anseende

För det har skett förändringar gällande Sveriges anseende på EU-nivå, kopplat till den sociala pelaren och hur högre ambitioner där om ett socialt Europa kan förenas med vår framgångsrika svenska modell.

Det faktum att Sverige inte automatiskt säger ja till lagförslag som kommer på området har inneburit att synen på Sverige som ett samarbetsinriktat land har utmanats. (Liksom den har förändrats när det gäller Sverige som ett föregångsland och ett föredöme i klimatfrågan).

Att EU har som mål att säkra en väl fungerande inre marknad, hög sysselsättning, sociala skyddsnät och jämställdhet gör att vi hamnar i denna situation. Och på dessa områden står hela Europa inför en tuff situation. Inte minst med tanke på de förändringar och behov av ny kompetens som såväl klimatförändringarna som digitaliseringen och AI för med sig.

Allt är inte som i Sverige

Vi behöver ägna både tid och kraft åt att värna den modell som både tjänat oss väl och levererat bra resultat, men får samtidigt inte glömma bort att det inte finns samma vilja och förmåga att hitta lösningar och samverka i andra länder i Europa som det finns i Sverige. Och att ett arbete behöver göras för att stärka parterna, vilket för övrigt är något som har understrukits och påpekats av såväl OECD, IMF och EU-kommissionen.

Det går att förena ambitioner på EU-nivå om ett mer socialt hållbart Europa med det parterna gör varje dag. Detta kan ske genom att fackföreningsrörelsen tillsammans med arbetsgivarna sprider goda exempel, genom att vi påverkar tidigt i processer som kan bli lagstiftning, att vi försöker vara konstruktiva där vi kan som till exempel inom arbetsmiljöområdet.

En nyckelroll för regeringen

Men också genom att vi får till en social dialog som är på riktigt. Och där kan den svenska regeringen spela en nyckelroll genom att driva på sina kollegor på Europanivå och berätta om att det är möjligt att få till ett socialt starkare Europa och att starkare parter är en viktig del av lösningen, så att lagstiftningsverktyget inte alltid behöver användas.

Får vi i gång en social dialog på riktigt skulle det gynna arbetstagare, arbetsgivare, länder och organisationer över hela Europa. Men ambition om att lösa saker tillsammans behöver genomsyra hela Europa, även det nya parlament som kommer formas efter att Europa gått till val om ungefär 230 dagar.

Charlotta Helge
Gästkrönikör
Samhällspolitisk chef TCO