EU-parlamentet och EU-rådet i fortsatt budgettvist – ”extremt frustrerande”

EU-parlamentet röstade med 577 mot 25 och 24 som avstod i veckan för att fortsatt vägra ge ministerrådet (som samlar medlemsländernas regeringar) och Europeiska rådet (som samlar medlemsländernas regeringschefer) ansvarsfrihet för hur de hanterar sin budget. Parlamentet har sedan 2009 vägrat göra detta.

Anledningen är en mångårig tvist där parlamentet och råden gör olika tolkningar av regelverket kring ansvarsfriheten och parlamentets roll i att granska hur råden hanterar sin budget.

”Europaparlamentet upprepar att det är extremt frustrerande att rådet under mer än ett årtionde inte har samarbetat och tillhandahållit Europaparlamentet tillräcklig information avseende ansvarsfriheten”, heter det i den text som ledamöterna röstade för.

Enligt parlamentet är de två EU-råden de enda EU-organ som vägrar samarbeta om hur deras budgetar använts. Det pekar på att både EU:s ombudsman och EU-domstolen insisterat på att rådet måste vara öppnar med sina handlingar.

”Europeiska rådet och rådet bör […] vara transparenta och demokratiskt ansvariga inför unionens medborgare och föremål för demokratisk kontroll när det gäller användningen av offentliga medel”, skriver parlamentet som beklagar sig att man varken fått muntliga eller skriftliga svar från rådet i arbetet med den årliga budgethanteringsgranskningen.

Kritiken i parlamentets ståndpunkt är tidvis besk. Ledamöterna beklagar bristen på politisk vilja att samarbeta och påpekar att rådet borde följa de standarder som förväntas av EU-institutionerna.

Alla närvarande svenska EU-parlamentariker röstade för kritiken mot ministerrådet och Europeiska rådet förutom Sverigedemokraternas två ledamöter som lade ned sina röster.

Rådet å sin sida menar att det är Europeiska revisionsrättens uppgift att granska hur ministerrådet och Europeiska rådet hanterat sina budgetar. I bakgrunden finns en mångårig tvist där ministerrådet hävdar en informell överenskommelse från 1970 om att parlamentet och ministerrådet ömsesidigt ska ha avsagt sig rätten att på djupet granska varandras administrativa utgifter. Parlamentet anser inte att uppgörelsen är bindande och att rådets tolkning av överenskommelsen är alltför bred.