EU-revisorer slår larm om bristande kontroll av coronastöd

Enligt Europeiska revisionsrätten riskerar EU:s stora coronafond från 2020 – som omfattar totalt 650 miljarder euro – att finansiera åtgärder som inte har genomgått tillräckligt grundliga kontroller av att reglerna för offentlig upphandling och statligt stöd följs.

– Bristande efterlevnad av reglerna för offentlig upphandling och statligt stöd är ett ständigt återkommande problem i EU:s budgetutgifter och våra granskningsresultat visar att varken kommissionen eller medlemsländerna var tillräckligt inriktade på detta i början, sade Jorg Kristijan Petrovič, den ledamot vid revisionsrätten som ansvarade för granskningen, i ett uttalande.

Fonden, som skapades som svar på de stora ekonomiska problem  i spåren av coronapandemin och löper fram till slutet av 2026, innehåller 359 miljarder euro i bidrag och 291 miljarder euro i lån. För att få utbetalningar måste medlemsländerna uppfylla en rad mål. De måste också garantera att reglerna för offentlig upphandling och statligt stöd följs.

Kommissionen har sedan mitten av 2023 förbättrat sina revisioner och börjat kontrollera effektiviteten i medlemsländernas system, enligt rapporten. Men revisionsrätten menar att dessa kontroller har luckor i sin omfattning.

Allvarliga brister i flera medlemsländer
Revisionsrätten undersökte fem medlemsländer Kroatien, Tjeckien, Frankrike, Italien och Spanien, och fann stora problem med hur de kontrollerar efterlevnaden av reglerna. I Tjeckien och Frankrike upptäcktes särskilt allvarliga brister.

I Frankrike saknas helt kontroller av offentliga upphandlingar för projekt som finansieras av coronafonden. De franska myndigheterna förlitar sig på sina befintliga system för budgetförvaltning men kunde inte visa att någon kontroll av offentliga upphandlingar hade genomförts för de granskade projekten.

I Tjeckien varierade kontrollerna kraftigt mellan olika ministerier. Medan transportdepartementet utförde detaljerade kontroller innan betalningsansökningar skickades in, samlade jordbruksdepartementet bara in nödvändig dokumentation utan att utföra kontroller, och utbildningsdepartementet genomförde inga kontroller före betalningsansökningar.

Felutbetalning krävs inte alltid tillbaka
Revisionsrätten påpekar att medlemsländerna inte alltid kräver tillbaka pengar från slutmottagare som brutit mot reglerna för offentlig upphandling. I Frankrike och Spanien återkrävs inga medel från slutmottagare, utom vid allvarliga oegentligheter som bedrägeri. Även när felaktigt utbetalda pengar faktiskt återkrävs, återförs de inte till EU:s budget eller dras av från framtida utbetalningar från coronafonden.

Detta beror på den särskilda utformningen av fonden där huvudvillkoret för utbetalning är att delmål och mål har uppnåtts, inte att enskilda utgifter är korrekta. I praktiken betyder det att utbetalningar från fonden kan göras i sin helhet, även vid överträdelser av reglerna för offentlig upphandling och statligt stöd. Revisionsrätten varnar för att detta kan försvaga den avskräckande effekten av kontroller.

EU-kommissionen: Vi har förbättrat vårt arbete
EU-kommissionen hävdar i sitt svar att den sedan starten av coronafonden haft "rimliga garantier" om att medlemsländerna regelbundet kontrollerar efterlevnaden av reglerna för offentlig upphandling och statligt stöd.

Kommissionen understryker att regelverket som styr coronafonden klart anger att medlemsländerna har det primära ansvaret för att säkerställa efterlevnad av EU-lagstiftning och nationell lagstiftning. Den hävdar också att den har uppdaterat sin revisionsstrategi och utökat omfattningen av sitt revisionsarbete för att systematiskt kontrollera om medlemsländerna regelbundet kontrollerar efterlevnaden.

Kommissionen påpekar att den hittills inte har behövt tillämpa några korrigerande åtgärder eftersom medlemsländerna antingen har genomfört eller är i färd med att genomföra korrigeringar själva.

EU-revisorerna har i sin rapport utfärdat fem rekommendationer till kommissionen (se faktaruta). Kommissionen har helt eller delvis accepterat de flesta av rekommendationerna, men avvisar den sista rekommendationen med hänvisning till att medlemsländerna enligt förordningen får använda sina egna nationella system för budgetförvaltning.