Gästkrönika: EU-valet viktigare än man kan tro

Det går ett spöke genom Europa - kommunismens spöke, skrev Karl Marx på sin tid. I våra dagar vandrar snarare isolationismens spöke över världen. Mycket av den populistiska anti-etablissemangsvåg som präglat det senaste decenniet har det gemensamt att ogilla gränsöverskridande samverkan. 

Handelskrig och isolationism

Donald Trumps löfte om ”America first” bar honom hela vägen in i Vita huset, och möjligen tillbaka dit efter höstens val. I Ryssland har Vladimir Putin gradvis orienterat sitt auktoritära styre i alltmer nationalistisk skrud vilket kulminerade med det folkrättsvidriga anfallskriget mot Ukraina. 

Nationella reflexer har manifesterats i länder som Ungern och Polen - och förstås Storbritannien i spåren av Brexit. Att följa den brittiska regeringens vedermödor med att lämna EU var som att bevittna en tågkrasch i slowmotion. Lyckligtvis lamslog självskadebeteendet inte unionen som helhet utan drabbade i slutändan främst britterna själva.

Parallellt rustade USA under föregående administration till handelskrig mot Kina med införandet av nya tullar och även EU fick en släng av sleven. Handelskrig tillhör utan tvekan avdelningen mindre begåvade aktiviteter eftersom ingen part blir vinnare. USA lämnade även WHO och Parisavtalet som kommit till stånd för att minska de globala utsläppen, beslut som sedermera ändrades av president Biden. Även om Nato nyligen utvidgats med Sverige och Finland ligger ett latent hot mot samarbetets grundvalar med en nygammal amerikansk president.

Samtidigt är den isolationistiska trenden inte entydig. Flera länder i globala syd har i takt med ökande välstånd insett vikten av samarbete och handel för att få de ekonomiska hjulen att snurra. Beteendet att dra sig tillbaka, och klara sig på egen hand, riskerar därmed att accelerera nedgången i de utvecklade ekonomierna men öppna för mer insiktsfulla aktörer att träda fram på världsscenen.

Mycket står på spel

Detta är fonden när 350 miljoner européer den 6-9 juni går till valurnorna för att besätta 720 platser i Europaparlamentet. Från Sverige väljer vi 21 ledamöter att representera oss de kommande fem åren. Valet är viktigare än vad som ofta påstås. Parlamentet är EU:s direkt folkvalda institution och påverkar i allt högre grad de beslut som fattas inom unionen genom att lagstifta tillsammans med ministerrådet.

Det är ett faktum att besluten som fattas påverkar oss svenskar i vardagen, ända ned på kommunnivå. Genom rättsligt bindande förordningar och direktiv samt genom icke-bindande yttranden och rekommendationer. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har räknat ut att EU påverkar mer än hälften av ärendena på dagordningen vid ett genomsnittligt kommunfullmäktigesammanträde.

Allra viktigast är EU-valet förstås för att många av vår tids ödesfrågor så uppenbart är globala. Klimat och säkerhetspolitik är två övertydliga exempel. Men också synen på grundläggande demokratiska principer tycks smitta. I alltför många europeiska länder visar undersökningar att respekten för rättsstatens principer minskat under senare år. Det är en utveckling som måste vändas.

Parlamentet är i kraft av sin lagstiftande ställning en viktig aktör när det kommer till förhållandena på arbetsmarknaden. Också i Sverige. Här är läxan att mer framgångsrikt än hittills integrera vår svenska arbetsmarknadsmodell - där parterna sätter spelreglerna - med de ökande sociala ambitioner som är ett europeiskt faktum.  

Vi är alla européer

Därför är det tröttsamt med kvardröjande retorik från den trettio år gamla folkomröstningen om ”de” i Bryssel och ”vi” här hemma. Framtiden handlar om vårt gemensamma Europa. I stället för krassa kalkyler om vad som gynnar oss för stunden borde vi fundera över hur vi bäst kan samverka med våra partners. Akavia är partipolitiskt obundet och utfärdar självfallet inga röstningsrekommendationer. Men jag uppmanar varje medlem att sätta sig in i valets viktiga frågor och ta sitt demokratiska ansvar att forma framtiden. Vi är alla européer. 

Magnus Hedberg
Gästkrönikör
Vd Akavia och ledamot i Arbetsmarknadens EU-råd

Internationell sekreterare