Euron är den gemensamma valutan för de 17 länder som deltar i valutaunionen EMU. Euron infördes som elektronisk valuta 1999 i elva EU-länder och som mynt och sedlar i januari 2002. Euron är idag officiell valuta för cirka 330 miljoner EU-invånare i 17 länder.

Det ekonomiska och monetära samarbetet EMU (Ekonomiska och monetära unionen) innebär att alla medlemsländer har en gemensam valuta och penningpolitik. Syftet är att EMU tillsammans med den inre marknaden ska skapa tillväxt och sysselsättning.

Alla EU-länder ingår i EMU men för att få delta i eurosamarbetet måste medlemsländerna uppfylla vissa ekonomiska krav, vilket är stabila statsfinanser och låg inflation, växelkursstabilitet och sunda offentliga finanser. Flera av de  nyare medlemsländerna uppfyller ännu inte villkoren som krävs för att få delta i eurosamarbetet

Bland de gamla EU-länderna är det bara Sverige, Danmark och Storbritannien som ännu inte har infört euron. Danmark och Storbritannien har förhandlat fram undantag som innebär att de kan stå utanför euroområdet. Sverige har inget juridiskt undantag men tackade nej till euron efter att en folkomröstning 2003 tydligt avvisade ett valutabyte. Det har i praktiken accepterats av övriga EU-länder som ett politiskt undantag. 

När EU grundades (Europeiska kol- och stålgemenskapen) var medlemmarna inriktade på att bygga upp en gemensam marknad för handel. Det stod med tiden emellertid klart att det krävdes ett närmare ekonomiskt och monetärt samarbete för att detta skulle kunna utvecklas. I Maastrichtfördraget 1992 fastställdes målet med en ekonomisk och monetär union och gemensam valuta. Här återfinns också villkoren som medlemsländerna måste uppfylla för att kunna införa euron.

Genom Maastrichtfördraget beslutades att strävan mot en ekonomisk och monetär union skulle gå i tre etapper. Den första etappen innebar att alla begränsningar i kapitalrörelsen skulle avskaffas. Den andra etappen innebar att Europeiska monetära institutet upprättades (en föregångare till Europeiska centralbanken). Den tredje etappen inleddes i januari 1999 då den gemensamma valutan euron lanserades och de deltagande medlemsländernas växelkurser låstes mot varandra. ECB tog också över ansvaret för penningpolitiken.

Följande länder utanför EU använder euron som nationell valuta: Andorra, Kosovo, Montenegro, Monaco, San Marino samt Vatikanstaten.