I EU:s fiskeripolitik ingår att fastställa kvoter för mängden fisk som får fångas, kvalitets- och prisfrågor samt ekonomiskt stöd för att minska fiskeflottan. Fångsterna i EU:s vatten räcker inte för att täcka upp för behoven i medlemsländerna. EU har därför slutit fiskeavtal med ett tjugotal länder, varav de flesta i Afrika. Avtalen har emellertid kritiserats för att leda till utfiskning.

I juli 2011 lade EU-kommissionär Maria Damanaki fram ett reformförslag av EU:s fiskepolitk. I förslagen ingår ett förbud för att kasta oönskad fisk överbord, långsiktiga planer baserade på forskning ska antas för alla sektorer, en del av besluten kommer att decentraliseras och fiskekvoter kommer att kunna handlas med inom varje land. Ett första delmål är att alla fiskbestånd måste ha uppnått en hållbar nivå 2015.

Den nya fiskepolitiken ska börja gälla 2013.

EU-parlamentet vill upprätta mer långsiktiga förvaltnings- och återhämtningsplaner för fisket inom EU samt se mindre överflödig fisk kastad över bord. Mer ansvar ska ges till regionerna och de olika intressenterna för att ta bättra hänsyn till de skiftande. Syftet är att fisket ska utnyttjas på ett sätt som är ekonomiskt-, miljömässigt- och socialt hållbart.

EU:s fiskepolitik har flera gånger fått hård kritik, bland annat från miljöorganisationer, för att bidra till utfiskning. EU:s revisionsrätt har också dömt ut fiskepolitikens kontrollsystem.