Svenskarna vilseleds igen - EU-avtalet förändras i grunden

<p>Utrikesdepartementet skräddarsydde en broschyr strax innan folkomröstningen 1994 för att vända den svenska EU-opinionen. Innehållet var en ensidig och grovt felaktig argumentation för en svensk EU-anslutning. Idag vilseleds svenskarna igen – med EU-grundlagen förändras EU-avtalet i grunden. Det skriver europaparlamentariker Carl Schlyter (mp).</p>

För tio år sedan 1994 höll Sverige folkomröstning om svenskt medlemskap i EU. 52,3 procent röstade då för ett svenskt medlemskap. Ska vi tro opinionsinstitutens siffror så var den dagen en av de få på nittiotalet då ja-sidan var störst.
Ord stod mot ord när det gällde hur EU-avtalets skrivningar skulle tolkas. EU-förespråkare och EU-motståndare påstod rakt motsatta saker. Situationen var lindrigt sagt förvirrad. Då klev domaren in i ringen; den svenska myndigheten. Utrikesdepartementet skickade ut en broschyr till alla svenska hushåll vars innehåll skulle vara ”ett sammandrag av det avtal med Europeiska unionen som Sverige skrev på i juni”; en hårt vinklad propagandabroschyr vars enda syfte kan ha varit att övertyga svenskarna om att rösta ja till EU-medlemskapet. Det var inte nog med att EU-förespråkarna var dopade med gigantiska kampanjbidrag. Domaren kom dessutom in i matchen och satte den avgörande träffen.
Utrikesdepartementets broschyr ”EU-avtalet” baserades på regeringens proposition för ett svenskt medlemskap i EU. Helt kallt konstateras:
”När förhandlingarna nu är avslutade kan konstateras att vi i det helt övervägande antalet frågor fått gehör för våra krav. De kompromisser som träffats på vissa områden har varit godtagbara.”
Frågan är vem det är som gör den tolkningen – för vem dessa kompromisser var godtagbara? Faktum är att EU inte ändrade en enda lag när Sverige gick med, vi fick permanent undantag för bland annat snuset samt en del tidsbestämda undantag.
Vilka som ansåg avtalet godtagbart framgick senare:
”Det är regeringens och riksdagsmajoritetens bestämda uppfattning att ett medlemskap är till fördel för Sverige. Andra har uppfattningen att Sverige klarar sig utanför den Europeiska unionen.”
Alltså: auktoriteter som riksdag och regering talar med bestämdhet om att det är en stor fördel för Sverige att gå med. Andra mer anonyma källor och säkerligen mindre bestämda vågar påstå att Sverige på något sätt skulle kunna klara sig även utan ett medlemskap. I den 36 sidor långa broschyren problematiseras inte ja-sidans argument, medan nej-sidans argument konsekvent negligeras eller förminskas.
Nu skulle man ju kunna tänka sig att UD faktiskt hade rätt, att nej-sidan enbart hade felaktiga argument. Men istället finner man mängder med uppgifter i broschyren som inte stämmer med hur EU-samarbetet slog ut i verkligheten. På punkt efter punkt där UD:s broschyr inte stämde med nej-kampanjens argument har det i efterhand visat sig att nej-sidan hade rätt.
Trots att broschyren kategoriskt förklarade att inga miljörelaterade regler skulle försämras har vi sett sådana exempel. Den ”fortsatta militära alliansfriheten” har omvandlats till ett försvarsbeslut som syftar till att uppnå kraven i EUs säkerhetsdoktrin. Offentlighetsprincipen skulle ”förbli ograverad”, men ändå visar journalistförbundets undersökningar att det har blivit betydligt svårare att begära ut dokument. Den fortsatt ”restriktiva alkoholpolitik med begränsningar av införseln vid resor utomlands” har ersatts med en strid ström av fullastade släp med alkohol. Påståendet "Sverige fick i förhandlingarna igenom kravet att livsmedel, levande djur och foder som förs in i Sverige ska vara fria från salmonella." har många av oss smärtsamt fått uppleva vara ett tomt löfte.
Broschyren var skräddarsydd för att vända den svenska EU-opinionen. Den information som gick ut till svenska folket inför folkomröstningen 1994 och som borde varit neutral, var en ensidig och grovt felaktig argumentation för en svensk anslutning till EU.
Broschyren var dock tydlig med att folkomröstningen handlade om det avtal som förhandlats fram om medlemskap i EU. På valsedeln stod det:
”Omröstningen gäller om Sverige skall bli medlem i EU i enlighet med det avtal som förhandlats fram mellan Sverige och EU:s medlemsstater.”
Det som svenskarna röstade ja till med knapp marginal och på tveksamma grunder kommer att ha förändrats i grunden om den nya konstitutionen antas. Regeringen Persson må hävda att grundlagen ”inte påverkar relationen mellan Sverige och EU”, men det är lika felaktigt som innehållet i broschyren från 1994. Konstitutionen gör att det som svenska folket röstat om i folkomröstningen 1994 inte längre utgör basen för EU-medlemskapet. Därmed är kravet på en folkomröstning om EU-grundlagen inte bara rimligt – det är det enda rimliga.
Carl Schlyter (mp)