LO & TCO: Nya arbetstidsregler i EU leder till social dumping

Debatt: Ministerrådet beslutar om nya arbetstidsregler i morgon tisdag. Syfte med arbetstidsdirektivet är att förbättra arbetsmiljön, men konsekvenserna av förslaget är försämrad hälsa och säkerhet för arbetstagarna. Det leder till ökad konkurrens via sämre arbetstidsvillkor och sämre möjligheter för fackliga organisationer att tillvarata medlemmars intressen. Förslaget är ett brott mot idén om den sociala dimensionen i EU och måste avvisas. Det skriver Wanja Lundby-Wedin LO och Sture Nordh TCO.

EU:s arbetsmarknadsministrar är på väg att besluta om nya arbetstidsregler som ska gälla i alla medlemsländer. Går det förslag igenom, som det finska ordförandeskapet lägger fram den 7 november, så försämras arbetstagarnas skydd mot långa och dåligt anpassade arbetstider.
Det nya arbetstidsdirektivet öppnar även för social dumping när det gäller regler för arbetstider. Vi kan förvänta oss att medlemsländer framöver kommer att konkurrera om vem som kan ha de för arbetsgivarna bästa – och för arbetstagarna sämsta – arbetstidsreglerna. De fackliga organisationernas möjligheter att skydda sina medlemmars intressen och villkor undermineras.

78 timmars arbetsvecka – Utan kollektivavtal
En del i det finska förslaget handlar om att enskilda arbetstagare, genom så kallad opt-out, skall kunna undantas från begränsningar i veckoarbetstiden (som idag ligger på 48 timmar i veckan beräknat som ett genomsnitt över fyra månader). Genom ett individuellt avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagaren, ges arbetsgivaren möjlighet att påföra arbetstagaren mer arbetstid än vad de generella reglerna medger.

En arbetstagare får finna sig i att arbeta 78 timmar per vecka i sex veckor, varefter arbetstiden blir 42 timmar per vecka i ytterligare sex veckor. Det är innebörden av det individuella undantaget, så som det är utformat i det finska förslaget. Något krav på kollektivavtal mellan arbetsgivaren och berörd facklig organisation finns inte.

Skev konkurrens och social dumping
Om möjligheten till opt-out-avtal, på detta sätt, tillåts i EU:s arbetstidsdirektiv, så leder det ofrånkomligen till att skillnader uppstår mellan medlemsländer när det gäller högsta tillåtna veckoarbetstid. De länder som väljer att ha opt-out kommer att kunna erbjuda arbetsgivare fördelaktiga villkor, på arbetstagarnas bekostnad. I förlängningen kommer inget EU-land att anse sig ha råd att avstå från långa veckoarbetstider. Det innebär social dumping, det vill säga konkurrens om arbetstillfällena genom sänkning av i detta fall arbetstidsvillkoren.

Strider mot EU:s grundlag
Det enda sättet att motverka detta, är att lägga fast en absolut övre gräns för arbetstiden gemensam för samtliga medlemsländer. I Europeiska Unionens fördrag framgår att varje arbetstagare har rätt till en begränsning av veckoarbetstiden. Fördraget ger uttryck för unionens sociala dimension. En veckoarbetstid på 78 timmar sex veckor i sträck kan omöjligen betraktas som en begränsning. Opt-out-regeln måste därför anses vara fördragsvidrig.

Facket hindras
I det fall då ett medlemsland avstår från att införa regeln om enskilt undantag, så ges istället möjlighet att införa årsarbetstid utan stöd i kollektivavtal, enligt det finska förslaget. Det betyder att veckoarbetstiden om 48 timmar får beräknas som ett genomsnitt över 12 månader.
Jämfört med dagens regler får det till effekt att det antal långa arbetsveckor som arbetsgivaren får stöd för att lägga ut, ökar kraftigt. Genom att kravet på kollektivavtal är struket, så förlorar den berörda fackliga organisationen möjligheterna att förhindra detta eller att utkräva rimlig kompensation för den olägenhet som drabbar arbetstagaren.

Kraftig försämring av jourtidsregler
Den tredje punkten i det finska förslaget handlar om jourtid. EU:s högsta rättsliga instans, EG-domstolen, har tidigare i utslag bestämt att all jourtid skall räknas som arbetstid. Domstolen har konstaterat, att jourtid innebär att arbetstagaren har krav på sig att befinna sig på arbetsplatsen. Detta måste självklart räknas som arbetstid.

I det finska förslaget har man nu helt sonika strukit ett streck över domstolens utslag och inför istället en regel som säger att den inaktiva delen av jourtiden inte skall räknas in i arbetstiden.

Europas arbetsgivare inom vårdsektorn (och övriga arbetsgivare med för den delen) jublar över förslaget, eftersom man framöver kommer att kunna bedriva sin verksamhet utan att vidta de nödvändiga åtgärder när det gäller ökad bemanning som en hållbar arbetsorganisation kräver.

För arbetstagare som jobbar jour blir effekten endast den, att den tid man får över för livet utanför arbetsplatsen blir kortare.

Det vore en mycket märklig åtgärd om EU:s ministerråd skulle åsidosätta den princip som den högsta rättsliga instansen kommit fram till. Principen om att den tid som en arbetstagare står till arbetsgivarens förfogande skall räknas som arbetstid, är en självklarhet. Avsteg från detta luckrar upp arbetstidsbegreppet.

Med den nya regeln om passiv (inaktiv) jourtid, så skapas öppningar för ”kreativa” arbetsgivare att se delar av det som medarbetarna gör på arbetsplatsen som passiv jourtid och inte som arbetstid.

Regeringen positiv
Den svenska regeringen har aviserat en positiv hållning till det finska förslaget. Arbetsmarknadsministern har uttalat att jourtiden och veckoarbetstiden kommer att kunna lösas med kollektivavtal i Sverige om det finska förslaget blir verklighet. Detta stämmer. Från fackligt håll är det viktigt att parterna nationellt får förfoga över regelverken. Men för de flesta fackliga organisationer som berörs, utgör jourtiden inget större problem.

Syfte med EU:s arbetstidsdirektiv är att förbättra arbetsmiljön, men konsekvenserna av det finska förslaget är försämrad hälsa och säkerhet för arbetstagarna. Det leder till ökad konkurrens via sämre arbetstidsvillkor och sämre möjligheter för fackliga organisationer att skydda arbetstagare och tillvarata medlemmars intressen. Det finska förslaget är ett brott mot idén om den sociala dimensionen i EU och måste avvisas.

Wanja Lundby-Wedin, LO
Sture Nordh, TCO