(s): Regeringen måste engagera sig i det sociala Europa

Debatt: Risken är stor att regeringens svala intresse för ett socialt EU kommer i konflikt med den trio av länder, inte minst Frankrike, som Sverige ska samarbeta med inför sitt ordförandeskap. EU kan inte bara handla om fri rörlighet för företag och arbetskraft. Jag vill därför initiera en debatt om det sociala EU, där jag hoppas att EU-ministern vill delta. Det skriver Jan Andersson (s) ordförande i europaparlamentets sysselsättningsutskott.

I morgon fredag anordnar vi svenska socialdemokratiska EU-parlamentariker ett seminarium om det sociala EU. Inbjudna som deltagare är bland andra Poul Nyrup Rasmussen, ordförande i Europeiska socialdemokratiska partiet ESP och tillsammans med Jacques Delors författare till ”Det nya sociala Europa”, och Wanja Lundby-Wedin, ordförande i LO och Europafacket.

Lyfta fram sociala frågor
Anledningen till att vi anordnar seminariet är, att vi tycker att dessa frågor behöver lyftas fram i den svenska debatten om EU. Samarbetet får aldrig enbart handla om att underlätta för företag och arbetskraft att fritt röra sig på den inre marknaden. Samarbetet måste också handla om goda villkor på arbetsmarknaden, möjlighet till inflytande på arbetsmarknaden, en god arbetsmiljö, bättre välfärd och minskade sociala klyftor. Medborgarna i unionen måste känna att EU-samarbetet är till för dem.

Metoderna för att nå ett mer socialt EU skiftar. På vissa områden har EU lagstiftningsbefogenheter såsom inom arbetsmiljön och arbetsrätten. På andra områden används den öppna samordningsmetoden, det vill säga medlemsländerna strävar mot gemensamma mål och försöker lära av varandra. Så sker till exempel när det gäller utbyggnad av barnomsorg och bekämpandet av fattigdom.

EU-stöd för kollektivavtal
Ibland hävdas i den svenska debatten att samarbete på detta område hotar den svenska modellen och de svenska kollektivavtalen. Så är det inte. Tvärtom är samarbetet ett nödvändigt komplement till den nationella lagstiftningen och våra kollektivavtal, eftersom vi numera har en gemensam marknad i EU. Om vi haft enbart nationell arbetsrätt och nationella regler för arbetsmiljö hade inte den gemensamma marknaden kunnat fungera tillfredställande. Det hade lett till social dumping och slutligen, enligt min mening, till att en gemensam inre marknad hade fått överges.

Alliansregeringens entusiasm för ett socialt EU verkar inte särskilt stor. När EU-minister Cecilia Malmström (fp) kallade till presskonferens om det kommande svenska ordförandeskapet, nämndes, enligt de pressuppgifter jag kunnat se , inte det sociala EU. Tvärtom talade Malmström om att Lissabonprocessen ska ersättas av något smalare och vassare. Jag kan inte frigöra mig från misstanken, att Malmström då menar att frågor om utbyggd barnomsorg och bekämpande av fattigdom och klyftor då ska uteslutas ur samarbetet.

Konflikt med Frankrike
Om allianspartiet resonerar på detta sätt får man räkna med att det kan uppstå konfrontation, dels i Sverige eftersom vi socialdemokrater ser det sociala EU som synnerligen viktigt, dels i den trio av länder som Sverige ska samarbeta närmare med. Jag tror nämligen inte att Frankrike någonsin kommer att utesluta dessa frågor. Jag vet för övrigt att Frankrike under sitt ordförandeskap kommer att anordna en stor konferens om fattigdomsbekämpning och att kommissionen samma höst kommer att lägga fram en rekommendation i denna fråga.

Cecilia Malmström har efterlyst en intensivare debatt om EU-frågor i Sverige. Tyvärr har vi inte sett mycket av den varan hittills. I stället för en bred debatt, där folkrörelser och föreningar involveras, har minister Malmström sett det som mer väsentligt, att hon själv åker runt och informerar. Jag hade föredragit en nationell debatt där både EU-ministern och folkrörelser och föreningar involverats.

Frågor till Cecilia Malmström
Jag vill nu initiera en debatt om det sociala EU, där jag hoppas att EU-ministern vill delta. Mina frågor till Cecilia Malmström är följande: Hur ser alliansregeringen på vikten att skapa ett socialt EU, där löntagarnas rättigheter säkras, där en god arbetsmiljö prioriteras och där fattigdom och utanförskap bekämpas? Vad menar Cecilia Malmström konkret, när hon vill göra Lissabonprocessen smalare och vassare? Kommer regeringen att följa upp det som Portugal gjorde i höst och som Frankrike planerar inför nästa höst, nämligen att lyfta fram frågan om fattigdomsbekämpningen i EU?

Jan Andersson (s)
Ordförande i europaparlamentets
sysselsättningsutskott