Hoppa till artikelns andra spalt.

Parlamentet i dragkamp om EU:s handelspolitik

EU-parlamentet stärker sitt inflytande i EU med det nya samarbetsavtalet mellan parlamentet och EU-kommissionen som godkändes på tisdagen. Men i ett av de viktigaste områdena, EU:s handelspolitik, finns många maktfrågor kvar att lösa.

Formerna för EU-parlamentets nya befogenheter klarnade något på tisdagen då ett samarbetsavtal mellan parlamentet och EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso antogs i parlamentet. Till exempel slås det fast att parlamentet ska behandlas likadant när det kommer till information och tillgång till dokument som ministerrådet, där EU-ländernas regeringar sitter.

Ett av de områden som EU-parlamentet ska få makt över är handelspolitiken som fram tills nu skötts av kommissionen på uppdrag av ministerrådet. Handelsfrågorna är ett av EU:s viktigaste politikområden. EU står för nästan en femtedel av den globala exporten och är därmed världens största exportör av varor och tjänster. Genom skyddstullar och andra avgifter tjänar EU in cirka en åttondel av sin budget.

Handelspolitiken handlar dock inte enbart om ett utbyte av varor och tjänster utan utgör i allt större utsträckning en del av EU:s utrikes- och säkerhetspolitik.
– Många andra politikområden har med handeln att göra: mänskliga rättigheter, miljöfrågor, Iran och kärnkraftfrågan till exempel, säger konservative tyske Elmar Brok, en av parlamentets tyngsta ledamöter i utrikesfrågor.

Hur EU-parlamentet ska få inflytande över handelspolitiken är inte färdigförhandlat. Barroso har lovat platser i internationella handelsförhandlingar till EU-parlamentariker, men det är inte klart vid vilka förhandlingar, hur många de blir och vilket mandat ledamöterna får.

Christofer Fjellner (M), Sveriges enda ledamot i parlamentets handelsutskott tror att parlamentets utökade makt borgar för en större öppenhet i EU:s handelspolitik. Detta tack vare att de är folkvalda till skillnad från kommissionen.
– Men vi får inte peta i alla frågor, då får vi problem. Det finns en överhängande risk för att Europaparlamentet börjar politisera detaljer i handelspolitiken som gör den oförutsägbar och ineffektiv, säger Christofer Fjellner.

Ett avtal som kommissionen nyligen har slutit är det med Sydkorea, som EU-parlamentet måste godkänna. Där börjar vindarna blåsa snålt: flera parlamentariker har redan aviserat att de kommer att rösta nej med hänvisning till att avtalet hotar europeisk bilindustri.

Ett annat exempel som måste redas ut är hur detaljerat arbetet med handelsfrågorna ska bli i parlamentet. Kommissionen har tusentals handläggare och experter som arbetar med frågorna.
– I Europaparlamentet har vi en handfull assistenter på sin höjd, och de är inte särskilt insatta, säger Arif Kader (S), fransk ledamot i handelsutskottet.

Därför fruktar ledamöter i utskottet att den reella makten kommer att ligga kvar hos EU-kommissionen även i framtiden. Det oroar inte Christofer Fjellner.
– Vi måste kunna delegera vissa frågor till kommissionen och sedan följa upp det. Vår roll måste vara att skriva regelverket, inte besluta om tillämpningar, säger han.