MittEuropa »
En levande europeisk landsbygd för halva priset

När EU ska få en ny långtidsbudget måste vi passa på att flytta pengar från jordbruket till forskning, utbildning, infrastruktur och annat som Europa så väl behöver. Jordbruksstöd är inte vägen ur krisen. Det skriver EU-politiker Marit Paulsen (FP).

Europaparlamentet var framåtblickande förra veckan i Strasbourg. ”Europa 2020” står högt på agendan. Men principerna för jordbrukspolitiken hänger i mycket fortfarande kvar från protektionismens glansdagar. Här är det snarare år 1820 som verkar vara modellen.

Jag är bland annat ledamot i Europaparlamentets jordbruksutskott. Tyvärr är subventionerna mångas melodi där. För att ta Europa ut ur kris och stagnation behövs dock oändligt mycket mer än jordbruksstöd, samtidigt som vi förstås aldrig skulle klara de allvarligaste miljöfrågorna utan ett aktiv och effektivt jord- och skogsbruk.

Därför är det extra glädjande att ett nytt framtidsinriktat budgetutskott nu utsetts, som tar helhetsgrepp på visionen för EU och vägen framåt för hållbar utveckling. Jag är en av dem som fått Europaparlamentets förtroende att delta som ledamot i detta utskott. Det öppnar dörrar för att fortsätta kampen från ett nytt håll. Till skillnad från arbetet i jordbruksutskottet kommer man här att tvingas baka ihop alla de olika utmaningar som finns.

Den pågående globala finansiella, ekonomiska och sociala krisen visar hur nödvändigt det är att ta nya helhetsgrepp. Sverige är i de sammanhangen ett föredöme som man lyssnar på i Europa. Våra erfarenheter under de senaste årens alliansregering av hur man sköter sin budget och för en framgångsrik krishantering ses med intresse av grannländerna. På jordbrukspolitikens område däremot är Sverige mest en främmande fågel.

I dagarna diskuterar vi i Europaparlamentet den kommande jordbrukspolitiken – med sikte på en mer rättvis och grönare politik. Jag har, ibland tillsammans med min kollega Lena Ek, fört in en rad ändringsförslag i det ursprungliga betänkandet. En ökad tyngd ges nu åt utvecklingsländernas situation, liksom åt klimat- och energifrågan. Dessutom betonar betänkandet att forskning och utveckling samt ny teknik och god jordbrukspraxis är centrala delar för jordbrukssektorns konkurrenskraft. Det slås också fast att stöd endast ska utgå till aktiva lantbrukare, inte till storföretag.

Detta är goda och viktiga steg framåt. Samtidigt antogs dock även ett krav på att 2013 års nivå på jordbruksbudgeten inte får underskridas i nästa sjuårsperiod. Traditionella insatser som lagring och stödköp spökar dessutom fortfarande. Denna politik är kortsiktig och borgar inte för en hållbar utveckling.

Men vad gör bäckens vatten när det möter en sten? Jo, det rinner runt och fortsätter. Jordbruksutskottet är en sten i detta sammanhang. Mycket återstår att göra, framför allt i det nya tillfälliga utskottet. Vår uppgift är att ta oss an just de politiska utmaningarna och budgetmedlen som krävs för en hållbar Europeisk union efter 2013. Vi ska bland annat fastställa parlamentets politiska prioriteringar, och föreslå en struktur för budgetramen med huvudområden och riktlinjer för de kommande åren.

Mitt mål i detta är en levande landsbygd för halva priset. Det skulle frigöra många härliga miljarder till forskning, utbildning, infrastruktur, innovation och annat som Europa så väl behöver.