Läsartext: "Äktenskapet är för barnens bästa"

Den överväldigande majoriteten länder i världen och Europa har en äktenskapslagstiftning som beskriver en förening mellan en kvinna och en man eftersom man anser att denna institution är den bästa för barnet. Barn har rätt att veta vilka som är deras biologiska föräldrar, enligt FN:s barnkonvention. Varje barn har rätt till en biologisk mamma och en biologisk pappa. Vidare har ett barn rätt att känna till hela sitt eget genetiska ursprung och arv, inte enbart halva utan hela sitt "jag".

När Äktenskaps- och partnerskapsutredningen i Sverige presenterade sitt slutbetänkande, Äktenskap för par med samma kön – vigselfrågor (SOU 2007:17), i mars 2007, konstaterade utredaren Hans Regner att det inte är en mänsklig rättighet för enkönade par att ingå äktenskap (s. 130) och drev därför inte heller föreställningen att den dåvarande äktenskapslagen om en förening mellan en man och en kvinna skulle vara diskriminerande. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och Europakonventionen säger ju att familjen, byggd på äktenskapet mellan man och kvinna, är den grund på vilken samhället vilar.

Anastasia Swärd (V) vill alltså inte ta till sig att i FN-deklarationen står att ”fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskapsingående, under äktenskapet och vid dess upplösning” och angående familjen att ”Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd”.

Samtidigt gjordes motsvarande utredning i Frankrike av en parlamentariskt sammansatt grupp. Stor vikt lades på barnperspektivet. Den franska utredningen presenterades i januari 2006 och slutsatsen var den rakt motsatta i jämförelse med den svenska: äktenskapet ska bevaras som en relation mellan en man och en kvinna och fortsatt vara den institution som ligger till grund för familjebildning. Äktenskapet, konstaterar man, är "inte bara är ett kontraktsmässigt erkännande av kärleken mellan två personer. Det är ett förpliktigande ramverk av rättigheter och skyldigheter som är utformat för att kunna ta emot ett barn och ge det en harmonisk uppväxt".

Argumentet att samkönade par bör kunna ingå äktenskap, eftersom det finns de som genom adoption eller ett tidigare förhållande har barn, avvisades av den franska utredningen – och denna hållning framfördes av oss kristdemokrater under äktenskapsdebatten i Sverige ifjol innan riksdagsbeslutet togs den 1 april. Den franska utredningen konstaterade alltså att äktenskapet i grunden är en institution - som syftar till reproduktion mellan de två makarna.

Även om inte alla äktenskap leder till att barn föds, avvisade den franska utredningen argumentet att homosexuella par, genom till exempel assisterad befruktning, kan bidra till reproduktionen. Man konstaterade det uppenbara faktum att i en samkönad relation måste ytterligare en person, en tredje part, en person av annat kön, alltid vara inblandad. I den meningen skulle ett sådant äktenskap inte längre baseras på att handla om två personer – det blir inte längre monogamt. Varken den samkönade parrelationen eller trepartsrelationen avspeglar ju barnets, människans, biologiska ursprung.

Så länge äktenskapsbegreppet förblir i sin nuvarande form innebär det också, enligt den franska utredningen, att faderskapspresumtionen kan bevaras, det vill säga att barn födda inom äktenskapet har mannen som sin biologiske far. Äktenskapet kan därmed sammanlänka något som grundläggande som föräldraskapets tre dimensioner: den biologiska, den juridiska och den sociala - något vi kristdemokrater till skillnad från Vänsterpartiet finner eftersträvansvärt, så långt som möjligt, för barnets och familjens skull - och därmed bra för samhället.

Till skillnad från Swärd (V) finner jag det föga förvånande att runtom i världen baseras lagstiftningen på att äktenskapet per definition avser en relation mellan två personer av olika kön – detta som ett biologiskt faktum samt som en förpliktelse för både mamman och pappan.