En stabil valutaunion är av betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling, skriver Annika Lundius.

En stabil valutaunion är av betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling, skriver Annika Lundius.

Bild: Svenskt Näringsliv

Europakten är bra för Sverige

Det ligger i hela Sveriges intresse att ha en fungerande och stabil valutaunion inom EU. Sverige bör föregå med gott exempel och på frivillig basis åta sig att uppfylla de krav som europakten ställer. Det skriver Annika Lundius, vice vd Svenskt Näringsliv.

Om det är en sak finanskrisen och den efterföljande recessionen bevisat är att Euro-områdets institutioner måste förbättras. Europakten är ett steg i rätt riktning. Höga statsskulder och löneökningar bortom all rimlighet gjorde att krisens efterverkningar blev betydligt mer dramatiska än vad som annars varit fallet.

Inom Euro-området är alla medlemmar fria att tillämpa sin egna ekonomiska politik. Men ett medlemskap i Euron innebär också ett ansvar gentemot andra länder som delar samma valuta. Det är detta ansvar som nu förtydligas i pakten.

En valutaunion förutsätter att konkurrenskraften bibehålles i alla länder i unionen. Detta garanteras genom kontinuerliga tillväxtreformer och en fungerande lönebildning. Det finns flera exempel på fall inom Euro-området där löneökningarna gick långt bortom vad produktiviteten motiverade. Resultatet av bristerna i lönebildningen och de eviga underskotten i de offentliga finanserna är nu tydliga för alla: skuldkris i Irland och Grekland och en arbetslöshet på 20 procent i Spanien.

I dessa länder har nu de anställda flera år av små eller rentav negativa löneökningar att se fram emot. De höga statsskulderna kommer att leda till nedskärningar. Någonting måste förändras. Medlemmarna måste hållas ansvariga för sina misstag och uppmuntras till förbättring. Europakten är av den anledningen ett gott initiativ. Pakten borde egentligen inte vara kontroversiell; den bygger på kloka ekonomiska principer. Offentliga skulder ska hållas i schack. Löner får inte spåra ur. Sysselsättningen ska prioriteras.

Pakten är inte heller det starka ingrepp i enskilda länders lönebildning som det ofta utmålats som av olika grupper. Istället handlar pakten om att länders regeringar skall behäftas med ett ansvar för att motverka effekterna av löneökningar som går bortom vad ekonomin kan hantera genom att exempelvis använda sig av en mer återhållsam finanspolitik.

Vidare ställs krav om att staten själv ska vara mer restriktiv i löneutvecklingen inom den offentliga sektorn. Det finns flera exempel på varför det är motiverat. Lönerna för de offentligt anställda ökade med över 100 procent på tio år i Grekland och Irland och är nu mer än 50 procent högre än lönerna i privat sektor. Det kan jämföras med Tyskland, det land som nu står starkast efter krisen och har den lägsta arbetslösheten på 20 år, där de offentliga lönerna steg med 19 procent under samma period.

En fungerande valutaunion borde också utnyttja möjligheten för institutionell konkurrens och uppmuntra till goda initiativ genom att belysa både goda och dåliga exempel. Pakten handlar till stor del om just detta. Bortsett från möjligheterna att bötfälla länder som inte hanterar sina offentliga underskott finns inga konkreta sanktionsmöjligheter i pakten.

Även om en riksdagsmajoritet i Sverige blockerat möjligheten att gå med i pakten bör Sverige föregå med gott exempel och på frivillig basis åta sig att uppfylla de krav som pakten ställer. Detta skulle utnyttja den inflytelserika position vi erhållit efter vår goda hantering av finanskrisens efterverkningar.

Det ligger i hela Sveriges intresse att ha en fungerande och stabil valutaunion inom EU. En stabil valutaunion är av betydelse för vår ekonomiska utveckling, så vi har ett intresse av att Europakten fungerar och att dess intentioner efterlevs.

Annika Lundius
Vice vd Svenskt Näringsliv