Gå med i finanspakten. Det ligger inte i fackets intresse att den svenska stolen lämnas tom, skriver Tommy Svensson. Arkivbild.

Gå med i finanspakten. Det ligger inte i fackets intresse att den svenska stolen lämnas tom, skriver Tommy Svensson. Arkivbild.

Bild: ETUC CES

Därför måste S säga ja till finanspakten

Med pakten på plats finns det en realpolitiskt möjlighet till en mer balanserad och sysselsättningsskapande krispolitik. Vid ett nej hamnar vi i sällskap med Storbritannien och förmodligen Tjeckien och Ungern – de mest högerinriktade och fackföreningsfientliga länderna i EU. Det skriver Tommy Svensson, Arbetarrörelsens Tankesmedja.

Nästa vecka ska statsminister Fredrik Reinfeldt på EU:s toppmöte ge besked om Sverige tackar ja eller nej till att delta i den så kallade finanspakten, vars syfte är att stärka budgetdisciplinen i euroländerna.

Avgörandet ligger i praktiken hos Socialdemokraterna, som i kväll på nytt ska ta ställning. Tidigare har partiet hävdat att ett deltagande är ett sätt att införa euron bakvägen.

Det kan knappast sägas med det förslag som nu är aktuellt. Goda skäl finns därför för Socialdemokraterna att ändra sitt nej och inte blockera ett deltagande.

Den föreslagna finanspakten är föga omvälvande. EU har redan infört regler om hårdare ekonomisk styrning och kontroll av euroländerna. Ännu mindre dramatisk är påverkan på Sverige och övriga icke euroländer.

En självklar förutsättning för att Sverige ska kunna gå med i det mellanstatliga finanssamarbetet är att vi inte omfattas av de regler och sanktioner som gäller för euroländerna. Samma villkor ställer den danska socialdemokratiskt ledda regeringen. Det kravet är tillgodosett i det förslag som föreligger.

Vidare har Sverige tillsammans med flera andra icke euroländer krävt insyn och inflytande i beslutsprocessen som egentligen bara omfattar de sjutton euroländerna. I det fallet har förbättringar skett under förhandlingarnas gång.

Även kravet att alla deltagande länder, alltså även icke euroländerna, ska införa en lag om budgetbalans har mjukats upp. Paktens regler innebär därför inte några avgörande skillnader för Sveriges del eftersom vi redan har en sådan budgetlag. Syftet med finanspakten är inte att lösa den akuta krisen. Avsikten är att undvika liknande framtida kriser.

Man kan ha kritiska synpunkter på euron och på hur samarbetet bedrivs. Men det är upp till euroländerna att bestämma hur deras valutasamarbete ska fungera bättre.

Om vi emellertid kan få viss insyn i ett ekonomiskt samarbete som är viktigt för oss kan jag inte se något skäl till att vi ska avstå från att delta. Vi binds inte vid några regler av betydelse. Vår stol står inte tom, vår röst är inte tyst.

Särskilt viktigt är det för facket som åtskilliga gånger framgångsrikt mobiliserat för att stoppa eller ändra EU-förslag som gått emot fackliga intressen. Ett framgångsrikt påverkansarbete förutsätter dock att man tidigt får information och kan agera för sin sak.

Den mest avgörande invändningen från många socialdemokrater och företrädare för fackföreningsrörelsen är emellertid är att vi genom att delta skulle stödja och binda oss vid en nyliberal politik. Hårdare budgetdisciplin och ytterligare nedskärningar leder fel. Det förvärrar och förlänger krisen. I stället måste EU satsa på tillväxt och jobb.

Det ligger mycket i den kritiken. Den förs också fram av en nästan samstämmig ekonomkår. Frågan är dock om kritikerna inte överdriver finanspaktens roll i det sammanhanget.

Realpolitiskt är det snarare först när pakten är på plats, som det finns en möjlighet att få till stånd en mer balanserad och sysselsättningsskapande krispolitik. Åtminstone gäller det för det helt dominerande landet Tyskland.

På längre sikt måste socialdemokrater både i Sverige och i Europa att vinna väljarna för en annan politik. Så länge man inte gör det får man försöka påverka och driva på så gott man kan – i alla sammanhang där beslut fattas.

Ett deltagande innebär ett politiskt stöd åt euroländerna i deras försök att skapa trovärdighet åt eurosamarbetet, utan att vi därmed behöver binda oss vid eller ens gilla de enskilda bestämmelserna.

Vid ett nej hamnar vi i sällskap med Storbritannien och förmodligen Tjeckien och Ungern – de mest högerinriktade och fackföreningsfientliga länderna i EU. Svårt är att tro att det ligger i fackföreningsrörelsens och Socialdemokraternas intresse.

Tommy Svensson

Arbetarrörelsens Tankesmedja

Tidigare chef för fackliga brysselkontoret