De folkvalda i Europaparlamentet måste vara lyhörda och försvara medborgarna mot särintressen, skriver Christian Engström (PP).

De folkvalda i Europaparlamentet måste vara lyhörda och försvara medborgarna mot särintressen, skriver Christian Engström (PP).

Actafrågan sätter EU:s demokratiska ambitioner på prov

EU-kommissionens och ministerrådets lojalitet  ligger inte hos medborgarna, utan snarare hos korporativa särintressen. Det skriver Christian Engström (PP), EU-parlamentariker.

Vid Europaparlamentets nästa session är det tänkt att vi skall rösta om det omstridda och kontroversiella Acta-avtalet. Detta är inte bara en kraftmätning i själva sakfrågan. Voteringen blir också en mätare på EU:s demokratiska ambitioner och lyhördhet.

I årtionden har EU:s ledare efterlyst medborgerligt engagemang, gräns- och språköverskridande folklig debatt i aktuella frågor och ökad kontakt med medborgarna. Men när detta väl sker, då visar det sig att den politiska eliten inte är speciellt förtjust. Då försöker man alla knep i boken för att komma runt eller vifta bort de folkliga åsikterna.

Vi såg detta i kampen om mjukvarupatentet, i striden om telekompaketet – och vi ser det nu vad gäller Acta. I alla dessa fall visar det sig snart att EU-kommissionens och ministerrådets lojalitet inte ligger hos medborgarna, utan snarare hos korporativa särintressen. Jag upplevde detta under mina år som aktivist och jag ser problemet i dag, i min roll som ledamot.

I alla dessa fall har aktivister, media och andra intresserade haft svårt att få insyn i spelet, i vart fall till en början. Vad gäller Acta har hemlighetsmakeriet varit närmast absurt. Till och med Europaparlamentets ledamöter har mötts av hemligstämplar, tystnad och rena lögner när vi sökt information om processen.
Acta-omröstningen ger alltså en fingervisning om hur lyhörda EU:s institutioner är för engagerade medborgares åsikter. Och ett nej blir ännu en knäpp på EU-elitens näsa, vad gäller bristande öppenhet.

Acta-beslutet blir också en indikation om EU-institutionernas inbördes styrkeförhållande under Lissabonfördraget. Hur mycket har de folkvalda ledamöterna i Europaparlamentet egentligen att säga till om? Hur mycket kan kommissionen och ministerrådet styra och ställa i slutna, insynsskyddade processer?

I en demokrati måste de folkvalda parlamentsledamöterna ta sitt uppdrag – att företräda sina väljare och medborgarna – på allvar. De måste också försvara en öppen och lyhörd demokratisk process mot den politiska socitetens och olika särintressens försök att ställa Europas folk inför fullbordat faktum.

Christian Engström
Ledamot av Europaparlamentet för Piratpartiet