Frågan om arbetsvillkor när europeiska kommuner köper in varor är kontroversiell.

Bild: IITA

Hoppa till artikelns andra spalt.

Stora motsättningar om europeisk biljonmarknad

Möjligheten att ställa krav på miljö och bra arbetsvillkor i upphandlingar för svenska kommuner har bekräftats efter en dom i EU-domstolen i början av maj. Men reglerna görs nu om där Socialdemokraterna hoppas kunna införa fler krav. Ren protektionism, menar Svenskt Näringsliv.

I början av maj kom EU-domstolen för första gången fram till att det i princip är möjligt att ställa miljömässiga och sociala krav i samband med att kommuner upphandlar varor och tjänster.

Domen rörde ett fall där en nederländsk kommun 2008 skulle köpa in kaffeautomater och krävde att leverantören uppfyllde dels miljövänliga kriterier, dels kriterier rörande arbetsvillkor för de arbetare som tillverkat kaffet.

Kommunen förlorade målet eftersom man enbart hänvisade till specifika miljömärkningar, motsvarande den svenska Kravmärkningen och Rättvis handel, istället för att i detalj beskriva vilka krav man ställde på leverantörerna och dess produkter.

Men det potentiellt banbrytande bestod i att domstolen kom fram till att ”det finns, i princip, inga hinder för att använda ett kriterium som innebär att en vara ska komma från rättvis handel”, samt att ”villkoren för hur kontraktet ska fullgöras får bland annat omfatta sociala hänsyn. Ett krav att det te och kaffe som ska levereras ska komma från småproducenter i utvecklingsländer … utgör ett sådant hänsynstagande”.

Miljöorganisationer och Rättvis handel har jublat över domslutet medan Svenskt Näringsliv har varnat för att dra alltför stora växlar på domen. Där påpekar man att kommunen förlorade målet och att kraven som faktiskt får ställas inte prövades ordentligt i och med att kommunen inte angav dem utan hänvisade till märkningar.

Parallellt med domstolens prövning håller en ny konflikt på att segla upp rörande offentlig upphandling i EU, som omsatte 420 miljarder euro – knappt fyra biljoner svenska kronor – år 2009. EU-kommissionen lade nämligen fram ett nytt lagförslag om den offentliga upphandlingen i EU i slutet av förra året.

Kritiker menar att de nya reglerna kan göra det svårare att ställa krav för kommuner i upphandlingen.

– Kommissionen tycks stänga dörren för att använda märkningar. Man specificerar väldigt noga vad man får göra och vad man inte får göra och då uppfattar jag, och bland annat miljöorganisationer, att det blir svårare att ställa krav, säger EU-parlamentariker Åsa Westlund (S).

Åsa Westlund är ansvarig för frågan i EU-parlamentets miljöutskott som ska lämna ett yttrande i frågan innan sommaruppehållet. Tillsammans med den ansvarige ledamoten i utskottet för den inre marknaden förbereder hon en mängd förslag som hon anser är nödvändiga för att kunna säkerställa bra arbetsvillkor i de företag som ska leverera varor och tjänster till myndigheter, kommuner och landsting runt om i Europa.

– Vi vill gå längre och bland annat inkludera miljökostnader för en vara som inte alltid är så lätta att se vid första anblicken. Till exempel bör man kunna värdera vad miljöförstöringen kostar i Bangladesh om man producerar en vara där.

Åsa Westlund vill också att kommuner ska kunna ställa krav på att företagen ska ha kollektivavtal som motsvarar svenska förhållanden och att de ska ha möjligheten att sätta ett maxantal på underleverantörer.

– Har man fler än tre-fyra stycken underleverantörer blir det väldigt svårt för en liten kommun att kontrollera att de uppfyller de etiska och miljömässiga krav man ställer, säger Åsa Westlund.

Andra menar att kommissionens förslag riskerar att fördyra upphandlingarna.

– Vi är mycket kritiska till att de vill slopa kopplingen mellan kraven som ställs och varan som ska upphandlas. Det blir mycket svårare att uppfylla för producenter utanför Europa och därmed dyrare. Det handlar inte om att skydda miljön eller arbetares rättigheter utan om protektionistiska syften, säger Olof Erixon, upphandlingsexpert på Svenskt Näringsliv.

Att utöka kraven som Åsa Westlund vill göra är fel väg att gå, enligt Olof Erixon.

– Att ställa krav på max tre underleverantörer är fullständig galenskap. Det är omöjligt att veta hur många man behöver innan man lägger ett bud. Ett företag som Hewlett-Packard kan ha så många som 10 000.

EU-parlamentets utskott väntas vara klara med frågan efter sommaren. Därefter inleds förhandlingar med ministerrådet och EU-kommissionen räknar med att en överenskommelse nås innan året är slut.