Det finns goda skäl till en bättre samordning av EU-länders ekonomiska politik men det får inte ske utan demokratisk förankring. Det skriver Pierre Shellekens.

Det finns goda skäl till en bättre samordning av EU-länders ekonomiska politik men det får inte ske utan demokratisk förankring. Det skriver Pierre Shellekens.

Bild: Europaparlamentet

Europadagen bra start för framtidsdebatt

Valet står inte mellan söndring eller ett Europas Förenta Stater. Ingetdera är ett alternativ. Det skriver Pierre Schellekens, chef för EU-kommissionen i Sverige.

Den Europeiska unionen, och därigenom alla dess invånare, fick ifjol fredspriset för att i över 60 år ha bidragit till fred, försoning, demokrati och mänskliga rättigheter i Europa. Priset var en välbehövlig påminnelse om EU:s ursprungstanke och drivkraft. Jag hör ofta i debatter att EU:s fredstanke inte längre är relevant för dagens européer eftersom en konflikt på europeisk mark ändå är otänkbar. Det tror jag inte är fallet.

Fredstanken blir aldrig obsolet – lika lite som de värderingar som EU grundats på. EU:s budskap om försoning och samarbete är lika relevant idag som det var när det europeiska samarbetet en gång inleddes.

När vi idag firar Europadagen gör vi det mot bakgrund av fortsatt ekonomisk kris och hög arbetslöshet. Vad finns då att fira? Vad representerar egentligen Europadagen? Det som Robert Schuman, dåvarande fransk utrikesminister, den 9 maj 1950 föreslog var ju inte mer än ett sätt att organisera förvaltningen av Europas kol- och stålproduktion.

Men ändå är 9:e maj 1950 en vattendelare i Europas historia. Inget annat datum representerar så tydligt en brytpunkt från ett Europa präglat av krig och konflikter till ett Europa byggt på samarbete och gemensamma visioner. Från kol-och stålunionen till det EU vi känner idag har Europa förändrats i grunden. Det som för inte så länge sedan var en orealistisk idé är idag vår verklighet.

Från skyttegravarna till mötesborden. Från gränser och hinder till en frihetssfär där man kan välja att bo och jobba där man vill. Från den starkes lag till att förhandla fram kompromisser mellan 27 jämlikar. Från att ha orsakat två världskrig till att bli en försvarare för mänskliga rättigheter över hela världen. Den 9:e maj 1950 började resan mot ett bättre Europa – och det torde vara värt att firas.

När vi nu blickar framåt stundar stora utmaningar. Krisen är inte över. Vi måste pressa ned den höga arbetslösheten och skapa sysselsättning för miljontals arbetslösa européer. Vi måste stärka Europas konkurrenskraft och få igång den ekonomiska tillväxten. Situationen är allvarlig men trots den bild som ofta förmedlas i media på intet sätt hopplös. Europa är inget ekonomiskt museum. Grunden för den europeiska ekonomin är stark och bygger på en tradition av social sammanhållning. För 2014 pekar de flesta ekonomiska prognoser åt rätt håll. Tillväxten väntas ta fart och statsfinanserna förbättras.

Men det EU som kommer ut ur krisen kan naturligtvis inte vara detsamma som det som gick in i den. Samarbetet kommer att både ha breddats och fördjupats. Det finns goda skäl till en bättre samordning av EU-länders ekonomiska politik men det får inte ske utan demokratisk förankring. Detta vore mot de grundvärderingar som EU står för.

Det offentliga samtalet om framtidens EU måste därför komma igång på allvar. EU-kommissionen kommer att ta sin del av ansvaret men behöver hjälp från andra politiska organ på europeisk, nationell och lokal nivå. Just nu pågår det europeiska medborgaråret med medborgardialoger i samtliga medlemsländer. Igår publicerade kommissionen en rapport med konkreta förslag om hur medborgarnas rättigheter ytterligare kan förstärkas inom EU.

Nästa vår hägrar valet till Europaparlamentet. Innan dess kommer kommissionen att publicera en rapport om hur vi kan vidareutveckla det europeiska samarbetet och som bygger på de medborgardialoger som vi fört under 2013. Valet står inte mellan söndring och ett Europas Förenta Stater. Ingetdera är ett alternativ. Istället handlar valet om hur vi vill att EUs institutioner ska fungera, var vi ska dra gränsen mellan europeiskt och nationellt ansvar och vilka rättigheter vi ska ha som EU medborgare.

Europadagen är ett bra tillfälle att starta detta samtal om framtiden. Men en tanke kan de som vill också skänka Robert Schuman och alla de som den 9:e maj 1950 lyckades bryta Europas destruktiva spiral och påbörja arbetet mot en ökad gemenskap och samarbete. Inget av detta var självklart. Men det lyckades – och det är i alla fall jag evinnerligt tacksam för.

 

Pierre Schellekens

Chef för EU-kommissionen i Sverige.