Den sociala trenden i EU måste vändas. Resoluta insatser krävs på tre huvudområden. Det skriver de socialdemokratiska EU-politikerna Göran Färm, Marita Ulvskog, Olle Ludvigsson, Åsa Westlund, Jens Nilsson och Anna Hedh.

Den sociala trenden i EU måste vändas. Resoluta insatser krävs på tre huvudområden. Det skriver de socialdemokratiska EU-politikerna Göran Färm, Marita Ulvskog, Olle Ludvigsson, Åsa Westlund, Jens Nilsson och Anna Hedh.

Bild: EU Social

Högeragendan har skapat svåra sociala missförhållanden i EU

Alla fattigdomsindikatorer inom EU pekar åt fel håll. Ytterligare 15-25 miljoner EU-medborgare riskerar fastna i fattigdom med nuvarande politik. Det skriver de socialdemokratiska EU-politikerna Göran Färm, Marita Ulvskog, Olle Ludvigsson, Åsa Westlund, Jens Nilsson och Anna Hedh.

Prognoserna pekar nu på att finanskrisen i Europa kan vara över. Därmed är dock inte problemen lösta. I finanskrisens kölvatten växer sig nämligen en social kris allt starkare – mot bakgrund av svag tillväxt och stigande arbetslöshet. Klyftorna och utsattheten ökar. I en ny rapport talar den internationella frivilligorganisationen Oxfam om att ytterligare 15-25 miljoner européer riskerar fattigdom. Denna utveckling måste hejdas. Det kräver en annan politik än den som nu förs.

Den högeragenda som dominerat krisåren har skapat svåra sociala missförhållanden. Att arbetslösheten tillåtits skjuta i höjden, välfärden skurits ner och villkoren på arbetsmarknaden försämrats har slagit hårt mot redan svaga grupper i samhället.

Inom EU har ekonomin för låginkomsthushållen försämrats. Nästan vart fjärde tvingas låna eller ta av sparpengar för att klara vardagen. Fattigdomen har ökat. För alla fattigdomsindikatorer inom EU 2020-strategin pekar EU-trenden åt fel håll. Folkhälsan har försvagats. Bland annat har självmordsfrekvensen stigit i ett flertal medlemsstater. Lönerna har i flera länder sänkts. Alltfler arbetstagare är nu ”working poor” som inte klarar sig på sin lön.

Sverige är trots god ekonomi inne på ett riskfyllt socialt spår. Klyftorna har ökat mer än i de flesta andra EU-länder. Kombinationen stigande arbetslöshet, försämrad a-kassa, försvagad sjukförsäkring och fryst barnbidrag har gjort att många nu lever under knappa förhållanden. På arbetsmarknaden har ökningen av de osäkra anställningarna gjort att ett stort antal hushåll hamnat i kläm.

Dessutom kommer situationen sannolikt att förvärras om inget förändras på ett avgörande sätt. I en IMF-rapport från i somras och en färsk Oxfam-rapport är slutsatsen tydlig. Det historiska mönstret vid liknande kriser runtom i världen är att de sociala problemen fortsatt att växa flera år efter det att ekonomin vänt åt rätt håll. Oxfams skattning är att ytterligare 15-25 miljoner EU-medborgare till år 2025 riskerar att fastna i fattigdom med nuvarande politik.

Den sociala trenden måste vändas. Det handlar inte bara om anständighet. En allt tydligare forskning visar också att jämlika samhällen fungerar bättre än ojämlika. Jämlikhet banar väg för tillit, tillväxt och jobb. Därtill behöver demokratin skyddas. Sociala missförhållanden är en grogrund för främlingsfientlighet och extremism. Att nynazistiska Gyllene gryning blivit en aktör i grekisk politik – med 13-procentigt opinionsstöd – är ingen slump, utan en varning som måste tas på allvar.

Resoluta insatser krävs nu på tre huvudområden:

  • Jobbfrågan måste göras till prio ett. Det är den inte på högeragendan. Trots över 26 miljoner arbetslösa i EU och ca 400 000 arbetslösa i Sverige ligger tyngpunkten någon annanstans. Fokus har varit ensidiga åtstramningar med förödande jobbeffekter i ekonomiskt svaga länder samt skattesänkningar utan positiva jobbeffekter i starkare länder som Sverige. Det mesta som är viktigt för jobben har bantats: aktiv arbetsmarknadspolitik och utbildning samt investeringar på forsknings-, infrastruktur- och miljöområdet. Vi vill vända på steken. Jobben måste komma först. Arbetsmarknadsinsatserna måste intensifieras, utbildningsplatserna utökas och investeringarna stärkas.

 

  • Den sociala dimensionen i politiken måste vässas. EU-kommissionen har – med stöd av högermajoriteten i rådet – struntat i att ta sociala hänsyn i de krav och rekommendationer som riktats till EU-länder med hårt ansträngda statsfinanser. Det synsättet måste förändras. Samtidigt har arbetet mot fattigdom – en central del i EU 2020-strategin – negligerats. Där behövs en ändrad attityd. I Sverige är att-göra-listan lång – med förbättringar av a-kassa och sjukförsäkring som givna huvudpunkter. Barnbidraget, som varit fryst sedan 2005, måste höjas.

 

  • Det måste bli ordning och reda på arbetsmarknaden. I nödlånsländernas anpassningsprogram har lägstalöner sänkts, kollektivavtal rivits och fackföreningar sidsteppats. Dessa oacceptabla mönster måste brytas. Mer generellt måste tryggheten förbättras. De otrygga jobben har blivit för dominanta. 2007 - 2011 ökade andelen anställda i ofrivilliga viss- och deltidsanställningar i 21 av 27 EU-länder. I Sverige har tiotusentals visstidsanställda gått på staplade visstider mer än fem år. Över hela Europa har de osäkra jobben via bemanningsföretag och påtvingade F-skattsedlar ökat. Det håller inte. Alla arbetstagare måste ges en chans att utan ständigt gnagande oro få vardagen att gå ihop.

Det är nu nödvändigt att omgående ta tag i arbetslösheten och den sociala krisen. Annars går samhället in i väggen.

Göran Färm (S) Europaparlamentariker

Marita Ulvskog (S) Europaparlamentariker

Olle Ludvigsson (S) Europaparlamentariker

Åsa Westlund (S) Europaparlamentariker

Jens Nilsson (S) Europaparlamentariker

Anna Hedh (S) Europaparlamentariker