Gästkrönika »

Fel fotsteg och krökta gurkor utlöser inga krig om…

Jag, som förknippar Första Världskriget med Mannen På Fel Fotsteg, kan knappast klandra dem som förknippar EU med detaljer som krökta gurkor.  Det skriver gästkrönikören Cecilia Garme som funderat på detaljernas betydelse för  den politiska händelseutvecklingen.

Vid årets EU-val i maj har det gått 99 år och 11 månader sedan skotten föll i Sarajevo och ”det korta 1900-talet” inleddes. Det var ur de två förödande världskrigen som EU-tanken växte fram. Räkna med att EU-valrörelsens debattörer kommer att ta upp 100-årsminnet många gånger, som en påminnelse om varför Unionen finns till.

Men hjärnan, outgrundlig kontrollpanel för naturen och kulturen lagrar egendomliga detaljer. När någon säger ”1914” till mig tänker jag allra först på Mannen På Fel Fotsteg.

Om han inte hade stått som han gjorde den där ödesdigra söndagen i Sarajevo för nästan 100 år sedan, hade vi då sluppit 20 miljoner döda i Första Världskriget, och i förlängningen också undgått nazismen och fascismen? Rentav kommunismen? Och Andra Världskriget?

En meningslös tanke. Som envist återkommer.

Mannen hette Franz von Harrach, greve född 1870. År 1914 hade han stiliga, tidsenliga mustascher och en bil av det idag utdöda österrikiska märket Gräf und Stift Automobil, lyxmodellen Doppelphaeton 28/32 PS.

Greven, som var medlem av det österrikiska kejsarrikets frivilliga bilkår, hade söndagen den 28 juni 1914 ställt sig själv, sin bil och sin chaufför till förfogande för den österrikiske ärkehertigen Franz Ferdinands kortege genom ett Sarajevo som sjöd av upprorsstämningar.

Ja, ni vet hur dagen slutade. Men kanske inte vilken roll fotsteget spelade.

De säkerhetsoansvariga lät det kejserliga följet fortsätta sitt program trots att kortegen redan på morgonen hade utsatts för attentat. En bomb hade kastats mot bilen från vänster sida, men von Harrachs chaufför insåg faran och ökade farten.

Så tronföljaren undkom, några timmar.

Svaret på bombincidenten blev en omläggning av kortegevägen. Det var bara det att alla inte visste om det. Exempelvis var det ingen som informerade von Harrachs chaufför, som körde tronföljaren.

Greven själv, som symboliskt nog måste ha tänkt sig att bomber alltid kommer från vänster, liksom på morgonen, hade ställt sig på bilens vänstra fotsteg för att skydda ärkehertigen med sin kropp under resten av dagen.

Men när chauffören körde fel och måste stanna bilen för att vända, blev det öppet mål för en annan attentatsman i folkmassan, Gavrilo Princip. Och så kom de ödesdigra skotten – från höger.

Självklart begriper jag att von Harrachs val av fotsteg den 28 juni 1914 inte avgjorde 1900-talet.

Inte bara för att det fanns många terrorister i beredskap i Sarajevo den där dagen, utan för att ingen av de europeiska stormakterna hade någon avancerad tanke om hur man bygger säkerhet. Kaoset under den ”svarta veckan” en månad senare visar hur det ena bisarra missförståndet efter det andra hakade in i en aningslöst riggad struktur av allianser som rev ner hela Europa.

I ett större sammanhang spelar enskilda detaljer sällan någon roll. Men det är detaljerna som bygger vår förståelse av hur saker är, och kanske också om hur de borde vara.

Jag, som förknippar Första Världskriget med Mannen På Fel Fotsteg, kan därför knappast klandra dem som förknippar EU med detaljer som krökta gurkor.

Men varken fotsteg eller gurkor kommer någonsin att utlösa krig – om det råder social fred och den säkerhetspolitiska strukturen är riktigt byggd. Och det är freden och säkerheten som är EU:s ursprungliga mening.

Idag är det lugnt i Sarajevo och Bosnien-Herzegovina är kandidat för EU-medlemskap.

Franz von Harrach dog 1937.

Bilen står på museum i Wien.