Hoppa till artikelns andra spalt.

Tydligare regler för utländsk arbetskraft

Nya regler ska göra det lättare för medlemsländerna att komma åt företag som försöker kringgå lagar när tillfälligt de skickar arbetskraft till andra EU-länder.

EU-parlamentet klubbade på tisdagen en kompromiss med medlemsländerna om ett tillägg till EU:s utstationeringsdirektiv från 1996. Direktivet sätter ramarna för hur det ska gå till när företag från ett EU-land tillfälligt genomför arbete i ett annat.

De två huvudsyftena med det så kallade genomförandedirektivet är att se till att falska egenföretagare och så kallade postlådeföretag inte längre kan utnyttja kryphål i regelverket.

För att göra detta får de nationella myndigheterna en lista på kriterier att gå efter för att ta reda på om utstationeringen är äkta eller inte.

Direktivet klargör även vilka som ska betecknas som riktiga egenföretagare. Informationsutbytet mellan de olika aktörerna ska göras bättre. Exempelvis handlar det om att kunna ta reda på huruvida arbetsgivaravgifter betalats ut eller ej.

För byggnadsbranschen, som står för en fjärdedel av all utstationering i EU, blir reglerna striktare. Det införs ett huvudentreprenörsansvar där de anlitande företagen i första ledet får ansvar för att även underleverantören följer reglerna. Men medlemsländerna har rätt att införa hårdare regler även inom andra sektorer och bestämma hur kontrollerna på arbetsplatserna ska ser ut.

Beslutet innebär även att facken kan hjälpa en arbetare som känner sig felaktigt behandlad, men bara om denne så önskar.

EU:s utstationeringsdirektiv tillkom 1996 för att ge ett visst arbetsrättsligt skydd för de anställda från ett medlemsland som tillfälligt arbetar i ett annat EU-land. Men kommissionen upptäckte att reglerna inte följdes. Flera skumraskfirmor har genom att sätta upp brevlådeföretag kunnat flytta billigare arbetskraft från ett land till ett annat genom att utnyttja kryphål i lagstiftningen.

EU-länderna måste ge direktivet ett formellt godkännande innan det kan börja skrivas in i de nationella lagböckerna.