Moderat eurovän vill utvidga unionen
KANDIDATINTERVJU 19 maj 2014 | ”Jag sysslar inte med EU-politik”Ett EU med fler medlemsländer, mindre detaljstyrning och där arkitekter och lärare lättare kan jobba i grannlandet. Det är Gunnar Hökmarks EU-vision.
Europaportalen träffar samtliga svenska toppkandidater inför valet till EU-parlamentet. I dag har turen kommit till Gunnar Hökmark. Han är sist ut i en intervjuserie om 32 kandidater från elva olika partier.
Av alla svenska EU-parlamentariker har Gunnar Hökmark, Moderaternas toppnamn, det största kontoret: tre små rum i fil, där mittenrummet fylls av det konferensbordet som vi sitter vid.
Han säger att han troligen fått det fina kontoret är för att han lett EU-parlamentets Kroatiendelegation de senaste åren och haft många av mötena just där.
Kroatien blev EU:s 28:e medlemsland i juli i fjol. Att EU mitt under den värsta ekonomiska krisen i mannaminne öppnade dörren till ett nytt land var en triumf, tycker Gunnar Hökmark som är en riktig utvidgningsivrare.
– Utvidgningsprocessen i sig är något magiskt. Kroatien har satt i gång processen på hela västra Balkan. Jag var värd för en konferens här nyligen med länderna från västra Balkan och det är fantastiskt att alla lyckas samlas för att diskutera gemensamma problem och att alla inser att de måste reformeras.
Var tycker du att EU:s gräns bör gå?
– Där vi tycker att det passar för tillfället. Jag ser framför mig att Ukraina borde vara med, men inte i morgon. Alla länder som ingår i det Östliga partnerskapet (vid sidan av Ukraina är det Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien och Vitryssland. Reds. anm.) är potentiella medlemmar i framtiden beroende på hur de utvecklas. Hela västra Balkan, Norge, Island och Schweiz.
Gunnar Hökmark har varit EU-parlamentariker i tio år och tillhör den konservativ-kristdemokratiska partigruppen EPP:s ledarskikt, som vice ordförande och talesperson för den ekonomiska politiken och EU:s grannskapspolitik.
Blir han blir omvald satsar han på samma utskott som nu: ordinarie medlem i ekonomiutskottet och ersättare i industriutskottet. I ekonomiutskottet rattade han en del av det stora regelpaket som i framtiden ska se till att vacklande banker inte ska få krislån som bekostas av skattebetalarna. Det har varit ett av de senaste årens största beslut, och ett sjumilasteg för integrationen av euroländernas ekonomiska politik.
Hökmark hade ansvar för det så kallade krishanteringsdirektivet, som bestämmer hur medlemsländerna ska hantera eventuella bankfallissemang och som gäller för alla 28 länder. Gunnar Hökmark säger att det faktum att den lagen kom på plats tidigt, samtidigt som euroländerna utformade den så kallade bankuionen, har minskat risken för en splittring mellan euro- och ickeeuroländer.
– Jag har varit mån om att komma fram snabbt så att de fortsatta diskussionerna om reglerna för euroländerna ska vila på den gemensamma grunden. Bankunionsfrågorna handlar om vem som ska göra det som vi redan har bestämt i den gemensamma lagstiftningen, i Sverige är det Finansinspektionen och Riksgälden, i eurozonen gäller diskussionen en avvecklingsmyndighet och tillsynsmyndighet.
Men han är rädd för att EU-länderna dras isär och att euroländerna så småningom bildar ”en union inom unionen”. Bland annat har ekonomiutskottets ordförande Sharon Bowles föreslagit att skapa ett underutskott till ekonomiutskottet för att hantera just eurofrågor.
– Jag är väldigt mycket emot det. Det är en allvarlig sak. Det går inte att särskilja euron från konkurrenskraft, den inre marknaden, samhällsekonomin, makroekonomin. Börjar man bygga särskilda politiska institutioner riskerar vi en fragmentisering som gör att vi får mer motsättninngar och olika regelverk, det som vi nu lyckats undvika, säger Hökmark.
Gunnar Hökmark vill att Sverige i framtiden går med i valutasamarbetet. Han spår ett framtida nordeuropeiskt tillväxtkluster bland euroländerna Finland, Polen, Tyskland och Baltikum, medan Sverige – tillsammans med Norge och Danmark får man förmoda – står utanför.
– När man beslutar om investeringar spelar det roll, mer eller mindre för olika verksamheter, om man ska göra det i samma valutaområde eller ska man ta risken att göra det i ett annat valutaområde, säger han.
EU:s viktigaste utmaning framöver är att få ekonomins hjul att rulla igen, säger Gunnar Hökmark som är utbildad civilekonom. För att finansiera välfärden, för att hålla ihop unionen, för att EU ska behålla sitt inflytande i världen och för att mota främlingsfientliga krafter i grind.
Det EU kan göra konkret är att fullborda sin inre marknad, särskilt den inre marknaden för tjänster, anser Hökmark.
– Vi är världens största ekonomi, men vi har inte lyckats ha världens största marknad med de möjligheter som finns med innovation, nyföretag, investeringar och tillväxt, säger han på lågmäld skånska.
Till skillnad från varor som handlas fritt över EU-ländernas gränser lyder tjänstesektorn under en mängd särregler. Särskilt konsulter har mycket att vinna på en öppning, tror Hökmark.
– Så fort du kommer in i tjänstesektorn drabbas du av en mängd olika hinder. En del av det är ogrundat och en del beror på olika traditioner för vad man vill acceptera att ett privat företag gör. Men det finns väldigt mycket man kan göra. Arkitekter bör ju kunna verka gränsöverskridande. På läkarsidan är att man måste kunna validera bättre för att få tillträde till den europeiska marknaden.
Han funderar. Marknaden för välfärdstjänster borde också kunna öppnas, tycker han.
– Jag skulle tycka det vore bra om välfärdstjänster skulle kunna konkurrera fritt, men att man har nationella beslut över hur det ska se ut. Till exempel att vi får finsk skola till Sverige om den är bättre.
– Och inte minst på IT-sidan. Vi har olika rättighetssystem som skiljer sig så att Spotify fungerar här men inte där. Det finns en hel räcka hinder som vi bör ta ner, i en takt som vi tycker är rimlig och bra.
Hökmark och hans EPP driver också på att det i nästa EU-kommission ska finnas en kommissionär som ska ha som huvuduppgift att rensa upp i regelmyllan, testa att nya förslag inte genererar onödigt krångel och granskar att medlemsstaterna inte smyckar ut lagarna med hemmasnickrade extraregler – en anti-krångel och -byråkratikommissionär.
Han är lite irriterad på den svenska valdebatten som han tycker inte förmår diskutera de sakfrågor som beslutas i EU-parlamentet utan landar i dikotomin EU-politik och svensk inrikespolitik.
– Det finns en tendens att man säger EU-frågor och att man därmed inte behöver bry sig. Men jag sysslar inte med EU-politik. Jag sysslar med ekonomisk politik, banklagstiftning, finansmarknaden och konkurrenslagstiftning, telekom-, forsknings- och miljöpolitik. Det vill säga det vi normalt kallar inrikespolitik. Bara för att vi delar den med alla de andra [länderna] blir det inte mindre inrikespolitik för det.
Känner du dig som en europé?
– Ja, men jag säger det lite försiktigt för här finns det en del som är så ”euroforiska”. Men visst är jag europé, framför allt när jag är utanför Europa. Jag känner mig väl allra mest som Gunnar och som svensk.