Ulvskog: Jag är principiell men inte dum

Efter att Marita Ulvskog valdes in i EU-parlamentet 2009 seglade hon snabbt upp i partigruppens ledarskikt och valdes till vice ordförande, ett jobb hon haft under halva mandatperioden. Hon är också den socialdemokratiska gruppens talesperson i klimatfrågor.

Och det är just klimatpolitiken som Marita Ulvskog arbetat mest med under de senaste åren. Hon ledde arbetet med att sy ihop en klimatståndpunkt som de 194 europeiska socialdemokraterna i EU-parlamentet kunde ställa sig bakom.

Som klimatpolitisk ansvarig förhandlade hon sedan med de andra partigrupperna i miljöutskottet och industriutskottet.

– Beslutet i miljö- och industriutskottet resulterade i att vi var helt överens om 40 procent utsläppsminskningar, 35 procent förnybart – det var jag lite besviken på – och 40 procent energieffektiviseringen vilket var väldigt positivt, säger Ulvskog.

Under året ska EU:s bägge lagstiftare komma överens om EU:s klimatmål fram till 2030. Marita Ulvskog tycker att parlamentets ståndpunkt inför de förhandlingarna är klart hyfsad.

Trots att hon varit en centralfigur i att utforma EU-parlamentets klimatpolitik är hon inte särskilt mån om att fortsätta med frågan.

– Jag kan tänka mig att jobba vidare med [klimatpolitiken]. I så fall bör jag sitta kvar i industriutskottet och miljöutskottet. Men jag är inte fast i det. Jag är öppen för att göra annat. [S&D] har ju ett intresse av att kraftsamla på vissa områden och jag kommer att vara lyhörd för det. Jag kan tänka mig att jobba med nästan vad som helst, säger hon.

Somliga EU-parlamentariker agerar framför allt som experter inom ett eller ett par politikområden. Där står sakfrågan i fokus. Andra är mer ideologer och lägger krutet på att arbeta internt inom partiet eller partigruppen. Ulvskog placerar sig i den sistnämnda kategorin. Jag frågar om hon tycker att den beskrivningen stämmer.

– Ja, så är det säkert. Experter finns det ju rätt många av här, både i parlamentet, i rådet och kommissionen. Men det är ju bra om man kan en del detaljer också. Och jag är mer inne på detaljerna här än jag var i svensk politik, för här har man ju inte ett helt departement till sin hjälp. Det kan framställas som tekniska grejer men det är samhällslösningar och värderingar vi sysslar med här också, säger hon.

När Sverige röstade om EU-medlemskap 1994 var Socialdemokraterna splittrade i frågan. Marita Ulvskog var aktiv på nej-sidan.

– Jag har samma uppfattning om EU som jag hade då. Men jag försöker lägga min energi på de frågor som vi bara kan lösa tillsammans med andra på EU-nivå, säger hon och nämner just klimatpolitiken.

Kärnan i hennes EU-kritik var och är valutasamarbetet. Hon röstade nej till svenskt EU-medlemskap för att Sverige, till skillnad från Danmark, inte skaffat sig ett formellt undantag från euron. Resultatet i folkomröstningen 2003 innebär dock ett faktiskt undantag.

– Eurokrisen är som jag ser det en konsekvens av ett eurosamarbete som var felkonstruerat från början. Jag tycker att jag fått bekräftelse i min kritik. Men det är inte med skadeglädje jag säger det. Det är en fruktansvärd påfrestning [på människor i de krisdrabbade euroländerna].

Under den nuvarande mandatperioden har det ekonomisk-politiska samarbetet mellan euroländerna stärkts. Marita Ulvskog tycker att det varit nödvändigt. Hon ser inga risker med att EU glider i sär i euroländer å ena sidan och icke-euroländer å andra sidan.

– Vi har ett antal EU-länder som tillhör kärnan och ett antal som ligger utanför kärnan. Att 28 länder, sannolikt fler framöver, med de olikheter som finns mellan oss, skulle kunna forma en sammansvetsad union där vi alla måste lyfta på foten samtidigt och sätta ned den samtidigt är ingenting som jag tycker är eftersträvansvärt och ingenting som jag tror på, säger hon.

Vad EU bör syssla med och vad som i stället sköts bäst i Sverige eller i våra kommuner kallas på EU-jargong för subsidiaritetsprincipen. Det är något som Marita Ulvskog återkommer till.

– Jag är oerhört noga med att EU ska göra rätt saker. EU-samarbetet ska inte rinna utanför ganska strama ramar, säger hon.

Alla EU-parlamentariker, från höger till vänster, ställer sig bakom subsidiaritetsprincipen och lyfter fram den som särskilt viktig för just dem. Men med något undantag är denna omhuldade princip svår att nagla fast i ledamöternas praktiska politik.

I lägen där en ny EU-lag stämmer överens med partiets åsikt i sakfrågan röstar de flesta EU-parlamentariker ja, trots att det kan betyda att EU trampar in på ett område som man säger sig vilja beslutas nära medborgare. Så också Marita Ulvskog.

Ett av de beslut som Ulvskog lyfter fram som särskilt viktiga under den nuvarande mandatperioden är att EU-parlamentet ställde sig bakom könskvotering av bolagsstyrelser.

Det är en lag som riksdagen protesterat mot, eftersom man ansåg att det inte var förenligt med subsidiaritetsprincipen att EU skulle besluta i frågan. De rödgröna partierna reserverade sig dock.

Utifrån ditt resonemang om vad EU ska göra och inte, är det inte problem för dig att rösta för det här?

– Jag är principiell men inte på ett sätt som gör att jag blir dum, säger Marita Ulvskog.

Enligt hennes sätt att se det handlar könskvotering i bolagsstyrelser om reglering av finansmarknaden, som till sin natur är gränsöverskridande och som EU därför borde lägga sig i.

– Har man mäktiga bolag som är gränsöverskridande som har styrelser med män som har gått på samma internatskolor, är med i samma golfklubb, känner varandra sedan eviga tider, plockar in sina närmaste vartefter någon försvinner bort... det är en sluten värld. Man kan fatta helt felaktiga beslut när man är i en bubbla och inte vet hur världen ser ut. En början är att säga att det inte bara ska finnas en del av mänskligheten, utan också kvinnor.