Max Andersson (MP)

Max Andersson (MP)

Bild: Sigrid Melchior

Han knep det 20:e mandatet

Den miljöpartistiske EU-motståndaren Max Andersson vill ta över Piratpartiets roll i EU-parlamentet.

Tre veckor efter valet myllrar EU-parlamentet i Bryssel likt en mässhall. Nya och gamla ledamöter kryssar mellan bord täckta av broschyrer och vänliga människor i loggprydda t-shirts hjälper nykomlingarna boka Strasbourg-resor, fixa gymkort och hitta till rätt mötesrum.

Miljöpartiet gjorde sitt bästa resultat någonsin i EU-valet och gick om Moderaterna som näst största svenska parti. I slutändan var det bara med några hundra rösters marginal som Miljöpartiet, i stället för Socialdemokraterna, fick Sveriges 20:e mandat. Max Andersson från Göteborg stod på Miljöpartiets fjärdeplats. En knapp vecka efter valet stod det klart att han kommit in, tre dagar senare var han på plats i Bryssel.

– Jag visste att vi låg bra till i opinionen, att det fanns en chans på fyra mandat, sedan ett år tillbaka. Men jag hade inte riktigt väntat mig att det skulle komma igång så här omedelbart. Kalendern är redan överbelastad, berättar han när vi träffas på den utgående miljöpartisten Carl Schlyters gamla kontor.

Max Andersson studerar biologi på Göteborgs universitet. Mellan 2006 och 2010 var han riksdagsledamot för Miljöpartiet. Skillnaden mellan EU-parlamentet och Sveriges riksdag är enorm, säger han.

– Riksdagen är utformat för att göra ledamöterna små, att få dem att rösta antingen som regeringen vill eller emot. EU-parlamentets hela struktur är utformad för att göra ledamöterna stora. Jag har fått varningar från dem som varit här ett tag att det finns något i den här miljön som får folk att överskatta sin egen betydelse efter några år.

Det handlar inte bara om en svagare partipiska som gör att enskilda EU-parlamentariker har större spelrum. Det handlar också om att stämningen är mer högtidlig och strukturerna mer hierarkiska.

– Jag uppskattar svenska riksdagens egalitära struktur mycket mer. När en vakt med medaljong runt halsen stoppar mig och säger att du ska inte gå in där, utan du ska gå igenom den fina ingången, då undrar jag vad de håller på med, säger han.

Max Andersson kommer precis från ett möte med den avgående piratpartistiske EU-parlamentarikern Christian Engström. Andersson vill sitta i det rättsliga utskottet, där Engström har suttit under den förra mandatperioden. Där vill han arbeta med frågor som rör IT, integritet och upphovsrätt, berättar han.

– EU-kommissionen håller på att jobba på en vitbok (ett policydokument innan det skarpa lagförslaget kommer) om upphovsrättsreform. Vi får se vad den kommer att landa i men det är en fråga som jag tycker är oerhört intressant, säger han.

Om Andersson får som han vill kommer han också att sitta i utskottet för internationell handel, där han vill driva en frihandelsvänlig linje. Han är dock skeptisk till handelsavtalet mellan EU och USA, TTIP, som kommer att beredas just där.

Det mesta i förhandlingarna är ännu höljt i dunkel. Andersson berättar att han från början gillade idén, men blivit mer skeptisk i takt med att detaljer från de slutna förhandlingarna läckt ut.

Andersson tror också att TTIP kan göra att EU tappar reformtakt, eller till och med sänker standarden, vad gäller regler om miljö, hälsa och konsumentskydd.

– De stora vinsterna som man förväntar sig handlar om att utjämna skillnaderna i lagstiftning mellan EU-länderna och USA. Och då är frågan vilka regler för mat som man ska använda, EU:s eller USA:s. USA tillåter att man ger tillväxthormon till boskap under hela deras uppväxt och man använder väldigt mycket antibiotika, säger han.

Max Andersson kallar sig EU-kritisk. Inför folkomröstningen om euron 2003 ledde han Grön ungdoms nej-kampanj. Ett centralt budskap i hans valkampanj inför EU-valet var att ”det behövs gröna EU-kritiker i Bryssel”.

Hur kommer din EU-kritik att märkas i hur du agerar i EU-parlamentet?

– Miljöpartiet är ett EU-kritiskt parti. Vi ser att EU har allvarliga demokratiproblem och att det är för mycket centralisering. Vi vill inte att EU ska utvecklas vidare mot en federal superstat. Jag trycker lite hårdare på den här delen av vårt budskap än vad en del andra gör.

Kommer du att rösta annorlunda än de miljöpartister som inte är uttalat EU-kritiska?

– Jag tror att den svenska Miljöpartidelegationen kommer att vara ganska samspelt. Vi är ett av flera EU-kritiska partier i en väldigt EU-positiv partigrupp, säger han.

Samtidigt säger Andersson att han skulle rösta för en EU-lag för att införa könskvotering i bolagsstyrelser, trots att han inte tycker att själva frågan borde ligga på EU:s bord.

Däremot vill han att EU ska få mer makt att kritisera och sanktionera medlemsländer som på olika sätt bryter mot de mänskliga rättigheterna. Han nämner Ungern och Rumänien som exempel.

Vill du att Sverige lämnar EU?

– Om vi hade en folkomröstning i dag skulle jag rösta för ett utträde. Men det är inte en fråga som är aktuell och inte ett politiskt krav som jag driver. Däremot tror jag att om till exempel Storbritannien lämnar unionen och om det blir svårt för Sverige att behålla sin krona för att EU utvecklas [mot ett närmare samarbete mellan euroländerna] tror jag att många partier kommer att ta sig en rejäl funderare på hur vi vill att våra grannskapsförhållanden ska se ut.

I riksdagen var Max Andersson ansvarig för Miljöpartiets arbete mot EU-konstitutionen, det fördrag som senare döptes om till Lissabonfördraget. Han har funderat en hel del på vart han vill att EU tar vägen i framtiden.

Bland annat vill han att nationella parlament ska få en formell roll i EU:s lagstiftning. Bara när riksdagen behandlar en fråga intresserar sig media och folk får upp ögonen för besluten, säger han. Han vill också att det ska gå smidigare att ändra på beslut som visat sig vara dåliga genom att större EU-lagar ska innehålla en ”solnedgångsparagraf” som innebär att lagen automatisk måste revideras inom fem eller tio år.

Fördragsfrågorna ligger på länderna att besluta. Vad kan du som EU-parlamentariker göra för att EU ska utvecklas i den riktning du vill?

– En av de saker som vi kommer att jobba med i rättsliga utskottet är frågan om hur den så kallade subsidiaritetskontrollen ska utvecklas, eller för att översätta till lite mer begripligt språkbruk: Gör EU rätt saker? Lägger sig EU i för mycket? Där har jag lite idéer om hur man kan förbättra nationella parlamentens inflytande.

I Max Anderssons dröm-EU är fler länder medlemmar men de har färre gemensamma lagar och framför allt inte en gemensam valuta. Mer frihandel med omvärlden och mindre pengar till EU-budgeten. Max Andersson låter lite stött när jag påpekar att han låter mer som en brittisk konservativ än en grön EU-parlamentariker.

– Det får stå för dig. Aftonbladets enkät fick för sig att jag var FI:are eller vänsterpartist. Det beror på vilka frågor man lyfter fram, säger han.