Mer effektiva regler på EU-nivå är positivt. Men åtgärderna som presenterades av Frans Timmermans är fel väg att gå. Det skriver Eva Nordmark ordförande TCO.

Mer effektiva regler på EU-nivå är positivt. Men åtgärderna som presenterades av Frans Timmermans är fel väg att gå. Det skriver Eva Nordmark ordförande TCO.

Bild: TCO

EU-kommissionen på villovägar

Förslaget att låta småföretag slippa följa stora delar av EU-lagarna riskerar drabba de anställda.Som facklig organisation anser vi givetvis att alla arbetstagare har rätt till en säker och god arbetsmiljö, oavsett arbetsgivare. Det skriver Eva Nordmark ordförande för Tjänstemännens Centralorganisation, TCO, i replik till Frans Timmermans, förste vice ordförande i EU-kommissionen.

Kommissionens ambition att skapa bättre beslutsfattande och mer effektiva regler på EU-nivå är positiv. EU-maskineriet rör sig långsamt och mycket kan förbättras vad gäller kvaliteten på lagstiftningen. Däremot är åtgärderna som presenterades av Frans Timmermans fel väg att gå.

Vi delar Kommissionens syn att regler ska vara lätta att tillämpa. Det innebär bland annat att EU-lagstiftaren måste se till så att reglerna är så flexibla att de kan implementeras i medlemsländerna på det sätt som passar nationella system. Kommissionen utgår dessvärre i sitt arbete från att en EU-regel ersätter 28 nationella regler, och därmed per automatik förenklar. I realiteten ska EU-lagstiftning passa in i och komplettera befintlig nationell lagstiftning. Det som kan verka enkelt, smart och obyråkratiskt på EU-nivå kan istället bli krångligt och ineffektivt vid implementeringen.

Det är även positivt att Kommissionen i större utsträckning vill öppna upp för konsultationer och förslag från allmänheten. Men webbformulär och icke-bindande öppna samråd kan och får aldrig bli en ersättning för den fördragsfästa sociala dialogen.

Timmermans beskriver i sin artikel i Europaportalen endast en del av de åtgärder som Kommissionen lanserat, och vi menar att paketet i sin helhet kan motverka målet att skapa en bättre fungerande lagstiftningsapparat. Kommissionen vill införa mer omfattande användning av konsekvensanalyser och utvärderingar av lagstiftning.

Detta ser bra på pappret, men tidigare erfarenhet ger anledning till oro. De riskerar att förlama EU-arbetet, och göra att mer tid läggs på att utvärdera och analysera lagstiftning snarare än att genomföra den. Detta har vi exempelvis sett inom området arbetsmiljö, där initiativ lagts på is till förmån för en omfattande översyn. Samtidigt som EU i enlighet med subsidiaritetsprincipen inte ska reglera i onödan innebär Kommissionens verktyg för Bättre Lagstiftning att EUs lagstiftningsarbete helt stannar upp.

Timmermans nämner heller inte de nya paneler och organ som på olika sätt ska granska befintlig och föreslagen lagstiftning. En av dessa är Regulatory Scrutiny Board vars uppgift är granska Kommissionens konsekvensanalyser. Kommissionen kommer inte att gå vidare med lagförslag om inte denna granskningsnämnd ger konsekvensanalysen grönt ljus. Vad det innebär i praktiken återstår att se, men i princip ger det Regulatory Scrutiny Board en oproportionerlig makt över nya initiativ.

Precis som konsekvensanalyserna riskerar dessa nämnder att bli en byråkratisk broms i lagstiftningsprocessen. Men de vittnar även om en övertro till självständiga experters roll och förmåga. Visst bör expertis spela en viktig och självklar roll i lagstiftningsprocessen, men den kan inte ersätta eller överordnas politiska beslut och prioriteringar. Dessutom kan de föreslagna organen försvåra ansvarsutkrävning. När granskningsmoment och icke-folkvalda organ får en mer överordnad roll i lagstiftningsprocessen blir gränsen mellan politiska och byråkratiska beslut mindre tydlig. EUs beslutsgång blir därmed mindre transparent.

Ytterligare två förslag är särskilt anmärkningsvärda. För det första vill Kommissionen inte bara göra regler för småföretag ”enklare att förstå och följa”. Enligt Kommissionen egna förslag ska små och medelstora företag omfattas av färre regler, och mikroföretag helt undantas stora delar av lagstiftningen. Enklare regler för småföretag kan instinktivt verka rimligt. Men som facklig organisation anser vi givetvis att alla arbetstagare har rätt till en säker och god arbetsmiljö, oavsett arbetsgivare. Arbetsmiljöregler är inte onödigt krångel, utan oumbärliga för att garantera säkra arbetsplatser. Att göra undantag till norm är helt fel väg när en allt större andel av Europas arbetstagare har anställning hos små och medelstora företag.

För det andra fortsätter Kommissionen att använda sig av begreppet ”goldplating”, som hänvisar till när medlemsstater går utöver EUs minimikrav vid tillämpningen av direktiv. En grundläggande princip för EU är att direktiv ska ange miniminivåer för miljö, konsumentskydd och arbetstagares rättigheter, och att medlemsstaterna har rätt att ha högre ambitionsnivåer i sin nationella lagstiftning. EU som lagstiftare ska lägga golv, inte bygga tak. Begreppet goldplating frångår detta, och i sin kommunikation uppmuntrar Kommissionen medlemsstaterna att avstå från att gå utöver minimikraven. Detta ifrågasättande och misstänkliggörande av Medlemsstaternas fördragsfästa rätt att lagstifta är oacceptabelt, och fel sätt att bemöta en växande Euroskepticism.

Varför har Kommissionen landat så fel? Svaret är att de utgår ifrån en felaktig problembeskrivning. Lagstiftning beskrivs återkommande som en administrativ börda och ett problem. Många fackliga och civilsamhällesorganisationer har därför oroat sig för att bättre lagstiftning i själva verket är en synonym för sämre skydd för miljö, konsumenter och arbetstagare. Men bättre lagstiftning är inte nödvändigtvis samma sak som mindre lagstiftning och Kommissionens avsikt att presentera så få lagförslag som möjligt är därför inte per definition rätt.

Det finns som sagt mycket som faktiskt är krångligt och undermåligt vad gäller EU-lagstiftning. Vi för gärna en dialog om vad som kan förbättras. Men då måste även problembeskrivningen bli en annan. Annars riskerar lösningarna att leda till att byråkratin lägger krokben för lagstiftningsprocessen.

Eva Nordmark
Ordförande Tjänstemännens Centralorganisation, TCO.