I förhandlingarna om fördjupat eurosamarbete slår Sverige tillsammans med sju andra nordliga EU-länder ett slag för ordning och reda i statsfinanserna. Länderna vill också prioritera bankunionen före mer långtgående projekt.
Finansminister Magdalena Andersson (S) gör tillsammans med kollegor från Danmark, Finland, Irland, Nederländerna och de baltiska länderna ett inlägg i debatten om hur man ska stärka och fördjupa eurosamarbetet, EMU.
Inför framtida avgörande förhandlingar i finansministerkretsen har gruppen enats om sex gemensamma åsikter som i mångt och mycket handlar om att hålla ordning på statsfinanserna.
I ett gemensamt brev skriver de att ”ett starkare EMU först och främst kräver beslutsamt agerande på nationell nivå” och att ”det börjar med implementering av strukturreformer och respekt för stabilitets- och tillväxtpakten (SGP)”. SGP säger att EU-länderna inte får ha större underskott än tre procent av BNP och att statsskulderna får uppgå till max 60 procent av BNP.
Utspelet kommer kort efter det italienska valet där EU-skeptiska partier som kritiserat EU:s finansiella regelverk fick flest röster.
“Gör det som behövs”
Magdalena Andersson och hennes likasinnade finansstrikta kollegor vill också fokusera på åtgärder där det finns enighet i EU-kretsen snarare än att satsa på vad de menar är önsketänkande och långtgående projekt som det vore ”trevligt att ha”. De vill fokusera på att färdigställa bankunionen med en så kallad backstop, en slags säkerhetsmekanism, för att kunna lägga ner krisande banker på ett ordnat sätt. De vill även utveckla EU:s krisfond ESM till en europeisk valutafond som kan ta större ansvar för stödprogram och lån till krisande EU-länder.
De åtta finansministrarna vill dock ha kvar nationellt inflytande i frågorna och inte föra över nya kompetenser till EU-nivå.
Sverige med och bestämma
Även den för Sverige viktiga frågan om inflytande för icke-euroländer finns med i brevet. Som första punkt skriver ministrarna att samtalen om ett fördjupat EMU inte ska ske enbart bland de 19 euroländerna utan i ett ”inkluderande format” där alla medlemsländer deltar. Det motiveras med att åtgärderna som diskuteras kommer påverka även länder som Sverige som står utanför EMU och därmed måste de få säga sitt.