Ansenlig befolkningsökning i Sverige

Under 2017 ökade Sveriges befolkning med 1,24 procent vilket är den tredje största ökningen efter Malta och Luxemburg, enligt siffror från Eurostat som publicerades i veckan. Det gjorde att Sveriges befolkning för första gången är över 10 miljoner i EU:s register.

I vissa länder som Litauen och Kroatien minskade däremot befolkningen under samma tid.

Utveckling under 2000-talet

Sett över 2000-talet har Sverige haft den sjätte största genomsnittliga befolkningsökningen i EU. Om man bortser från småländerna Luxemburg, Cypern och Malta hade Sverige den största ökningen efter Irland och Spanien.

Även här finns en tydlig negativ trend med minskande befolkningar i vissa EU-länder. I både Litauen och Lettland har befolkningen i genomsnitt minskat med över en procent per år. Om motsvarande minskning skulle ha skett i Sverige hade invånarantalet i en stad motsvarande Lund eller Umeå försvunnit varje år.

Invandring avgörande

Det finns två huvudsakliga sätt en given befolkning kan öka eller minska. Det ena kallas naturlig befolkningsförändring och är skillnaden mellan antalet födda och döda under en viss period. Om fler föds än dör ökar befolkningen. Det andra sättet är migration där personer antingen lämnar eller kommer till ett land.

I EU har migrationen varit den viktigaste förklaringen till att befolkningen ökat – ökningen av antalet invandrare har varit fem gånger så stor som antalet födslar minus dödsfall. Detta stämmer i de allra flesta EU-länder, också i Sverige även om skillnaden är mindre än i EU som helhet. (Artikeln fortsätter under tabellen.)

Regionala skillnader

Eurostat för även statistik över befolkningsförändring på regional nivå i Europa. Med hjälp av sådana uppgifter går det att se skillnader även inom länderna. I Sverige, vars befolkning växer som helhet, har exempelvis Stockholms län haft en nästan dubbelt så hög befolkningstillväxt som genomsnittet i landet under 2000-talet. Samtidigt har befolkningsmängden i Norrlands län minskat.

I Tyskland är det tydligt att minskningen av antalet invånare är större i det forna Östtyskland.

Följande karta visar en av de två sätten som storleken på en befolkning kan förändras på: skillnaden mellan antalet födda och döda. Där är det tydligt att det i många svenska län dör fler än det föds.

Även i Italien, det EU-land med lägst födelsetal, framgår att antalet födslar är färre än antalet dödsfall.

Irland är tvärt om det EU-land med flest födslar i förhållande till dödsfallet vilket får landets befolkning att öka näst mest i unionen.

Den tredje kartan visar nettomigrationen vilket är skillnaden mellan antalet invandrare och utvandrare i en viss region. Enligt den utvandrar folk från det forna östblocket medan Västeuropa generellt har större invandring. Kartan visar även fler personer flyttar från norra Frankrike och forna Östtyskland, med undantag av Berlin, än till.

Befolkningen på sikt

Eurostat har även gjort beräkningar på befolkningsutvecklingen fram till år 2080. I det mest troliga scenariot kommer befolkningen vara något större än i dag – 518 miljoner jämfört med den senaste siffran på 513 miljoner invånare. I denna beräkning ingår Storbritannien även om landet väntas lämna unionen nästa år. Den förutsätter även att inga andra länder lämnar eller går med i EU under perioden.

Sverige beräknas 2080 ha den näst största befolkningsökningen i EU med över 40 procent. Sverige skulle då ha en befolkning på över 14 miljoner. Den största befolkningen beräknas Storbritannien få (även om landet då inte väntas vara med i EU) och ha gått om både Tyskland och Frankrike. (Artikeln fortsätter under grafiken.)

100 miljoner färre utan invandring

I ett annat scenario – där det inte sker någon migration alls – räknar Eurostat med att befolkningen kommer att krympa till 408 miljoner, alltså mer än hundra miljoner färre än i dag. Nästa alla länders invånarantal beräknas under denna förutsättning att bli mindre.