Brexitavtalet: EU-länderna inte helt eniga
BRYSSEL 19 november 2018 | Så ser avtalet utDet brittiska utträdesavtalet fortsätter att vålla huvudbry i Bryssel. Men EU-minister Ann Linde räknar med att man ska gå i mål inför veckans extra toppmöte. Europaportalen förklarar vad avtalet innebär för EU och Storbritannien.
EU-ländernas EU-ministrar möttes på måndagen i Bryssel vid ett extrainsatt möte för att sätta sin politiska vikt bakom det framförhandlade utträdesavtalet med Storbritannien från förra veckan.
– Vi har nått en uppgörelse om alla aspekter på Storbritanniens utträde ur EU, sade Gernot Blümel, EU-minister för Österrike som ledde måndagens diskussioner, och kallade den en ”rättvis kompromiss”.
Alla detaljer i det 585-sidiga avtalet är inte klara utan är tänkta att mejslas ut under veckan inför det extrainkallade EU-toppmötet 25 november där stats- och regeringscheferna träffas i Bryssel.
– Det behövs lite arbete till. Alla frågor är inte utklarade. Men jag har gott hopp om att de ska klaras ut den här veckan, sade Sveriges EU-minister Ann Linde (S) efter mötet.
Hon pekade på att den del av avtalet där synen på hur det framtida samarbetet mellan EU och Storbritannien ska skissas fram blir mycket mer omfattande än man tidigare trott. Stötestenarna är bland annat fiske, Gibraltar och rättvisa konkurrensvillkor.
– De flesta [länder] är nöjda med det som står. Men de vill ha mer. Det handlar om att ha fler förklaringar [om hur olika texter ska tolkas], sade Linde.
Om man i veckan inte lyckas enas om alla frågor passas bollen vidare till stats- och regeringscheferna att lösa på söndag.
Europaportalen har gått igenom de viktigaste delarna i utträdesavtalet och vad de väntas innebära.
Vad händer med EU-medborgare i Storbritannien och brittiska medborgare i andra EU-länder?
Drygt tre miljoner EU-medborgare bor i Storbritannien och drygt en miljon britter i övriga EU-länder. Enligt avtalet kommer dessa att kunna bo kvar även efter brexit. Det omfattar också nära släktingar som i dag är kvar i sitt hemland.
Personer som flyttar till Storbritannien eller vice versa efter det formella utträdet 29 mars 2019 ska omfattas av de nuvarande reglerna. Detta gäller till sista december 2020 då den föreslagna övergångsperioden löper ut.
Om en sådan person känner sig förfördelad kan hen i första hand vända sig till själva utträdesavtalet och därefter vända sig till nationella domstolar i både EU och Storbritannien. Brittiska domstolar kan rådfråga EU-domstolen om vägledning under en period på åtta år.
En delfråga som man ännu inte enats om är huruvida brittiska medborgare som bor i ett EU-land i dag ska kunna flytta till ett annat EU-land under samma förutsättningar som i dag.
När övergångsperioden löper ut i slutet av 2020 väntas den fria rörligheten för EU-medborgare i Storbritannien upphöra.
Hur mycket måste Storbritannien betala vid utträdet?
Förhandlarna har enats om att Storbritannien ska uppfylla alla de åtaganden man gjort som EU-medlem. Det innebär att britterna ska betala in till bland annat EU-budgeten fram till 2020, likaså till Europeiska investeringsbanken och Europeiska utvecklingsfonden. Britterna uppskattar att det rör sig om motsvarande 460 miljarder kronor.
Vad har bestämts om övergångsperioden?
EU och Storbritannien har på brittisk begäran enats om att en övergångsperiod ska pågå från det formella utträdet 29 mars 2019. Detta för att kunna förhandla fram hur det långsiktiga framtida samarbetet ska se ut och för att företag och myndigheter ska få tillräcklig tid att ställa om.
Enligt avtalet ska övergångsperioden löpa ut 31 december 2020. Under den tiden kommer alla nuvarande EU-regler gälla för Storbritannien som även måste betala in till EU-budgeten och lyda nya EU-lagar. Dock försvinner alla brittiska företrädare och politiker från EU-institutionerna och lagstiftningsprocessen.
Övergångsperioden kan förlängas om båda sidor så önskar. En förlängning kan dock bara ske en gång och måste beslutas om innan första juli 2020. Hur lång en sådan förlängning får vara är dock ännu oklart eftersom det råder delad syn på saken i både EU och Storbritannien. Ett förslag som nämns är en tvåårig förlängning. Vid en eventuell förlängning måste Storbritannien fortsätta betala en viss summa till EU-budgeten eftersom landet då fortsätter få tillgång till den inre marknaden och åtnjuta andra EU-fördelar.
Hur ser lösningen för Nordirland ut?
Frågan om den känsliga situationen på brittiska Nordirland har varit den kanske svåraste att lösa för förhandlarna.
I avtalet har man skrivit in en nödlösning, på EU-engelska kallad ”backstop”, i det fall EU och Storbritannien inte lyckas komma överens om hur den framtida relationen ska se ut. Den ska se till att det inte uppstår någon hård gräns – alltså fysiska kontroller – mellan republiken Irland och brittiska Nordirland.
Nödlösningen innebär att Storbritannien inklusive Nordirland fortsätter vara kvar i en tullunion med EU. Det gör att ingen hård gräns behöver sättas upp mellan antingen Irland och Nordirland (vilket EU inte vill) eller Nordirland och övriga Storbritannien (vilket britterna inte vill).
Den gemensamma tullunionen som skulle bildas innebär att EU:s och Storbritanniens tullar och tariffer gentemot varor från andra länder förblir desamma som nu. Storbritannien kommer att samla in tullavgifterna men behöver inte längre betala in dessa till EU-budgeten vilket landet, liksom övriga EU-länder, gör i dag. Tullunionen omfattar bara varor och gör det alltså möjligt för Storbritannien att sluta internationella handelsavtal om tjänster och investeringar, men inte om varor, under tiden nödlösningen är på plats.
Nordirland skulle dock ligga närmare EU:s regelverk och ska behålla många lagar och standarder som gäller för EU:s inre marknad för bland annat livsmedel och varor i syfte att undvika en hård gräns med republiken Irland. Det innebär att brittiska produkter som inte tillverkats enligt EU-regler måste kontrolleras någonstans – antingen direkt i fabriken, längs gränsen eller vid ankomsthallar – om de ska till Nordirland.
Storbritannien lovar även att inte sänka sina standarder, som regler för statsstöd, skatter, arbetsrätt eller miljöregler. EU-sidan har oroats för att britterna ska sänka sina standarder för att konkurrera ut EU-företag under ett scenario där nödlösningen gäller.
Nödlösningen träder i kraft första januari 2021 om EU och Storbritannien inte innan första juli 2020 har enats om det framtida samarbetet. Ingendera part önskar dock att så ska behöva ske.
Om nödlösningen väl börjar gälla och endera part sedermera anser att den bör avvecklas krävs både EU:s och Storbritanniens godkännande. Detta har skapat ilska bland vissa brexitörer oroas för att Storbritannien på så sätt låses in i en tullunion med EU för en lång tid framöver.
Vad händer med internationella avtal som EU slutit?
Som EU-medlem ingår Storbritannien i en rad internationella avtal, bland annat handelsavtal. Under övergångsperioden kommer dessa fortsätta att gälla men Storbritannien kan under den tiden förhandla fram ny avtal eller ersätta EU:s avtal när perioden är över. De ska skrivas när övergångsperioden är slut.
Vad händer med existerande varor i EU och Storbritannien?
Alla varor som finns i EU och Storbritannien vid utträdet kommer att få cirkulera fritt mellan de två områdena till dess deras bäst-före-datum gått ut eller de modifieras. Detta gäller dock inte djur och animaliska produkter som efter övergångsperiodens slut i december 2020 måste kontrolleras av hälsoskäl.
Hur kommer upphovsrätt och geografiska beteckningar att skyddas?
Storbritannien kommer att erkänna alla nuvarande upphovsrätter och så kallade geografiska beteckningar där vissa livsmedel bara får ha ett visst namn om de tillverkas på ett visst sätt inom ett visst område, som champagne och parmaskinka. I dag finns runt 3 000 sådana geografiska beteckningar. Det innebär att brittiska företag inte kan börja tillverka en bubbeldryck och kalla den champagne.
Hur påverkas Storbritanniens relation med Gibraltar?
Spanien och Storbritannien har enats om att villkoren på det brittiska territoriet Gibraltar ska fortsätta som de är i dag under övergångsperioden. Tanken är att de två länderna under övergångsperioden ska enas om en framtida permanent lösning under den tiden.
Hur påverkas nuvarande EU-samarbeten inom försvarsfrågor?
Storbritannien kommer att kunna delta i EU:s militära och civila samarbeten inom Europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Landet kan även delta i projekt men får ingen beslutandemakt.
Hur påverkas fisket?
Frågan om fisket har seglat upp som en het potatis under den senaste tiden. Fiske kommer inte att ingå om nödlösningen löses ut och inte ingå i den tullunion mellan EU och Storbritannien som ska ingå under det regelverket. Det väntas innebära att Storbritannien inte kommer att få sälja fisk tullfritt till EU och att båtar från övriga EU inte får rätt att dra sina nät i brittiska vatten. En del EU-länder som Danmark, Nederländerna och Frankrike har varit missnöjda med denna del av avtalet.
Hur ska man se till att avtal mellan EU och Storbritannien följs?
Efter övergångsperioden ska utträdesavtalet övervakas av en partssammansatt kommitté för att hitta lösningar på eventuella tvister. Kommittén ska bestå av 25 personer – tio från EU, tio från Storbritannien och fem gemensamma ledamöter. Om man inte enas kan man sammankalla en skiljedomspanel bestående av två ledamöter utsedda från vardera sida och en gemensam ordförande som i sin tur kan rådfråga EU-domstolen. I det fall panelen kommer fram till att tvisten rör en EU-lag måste EU-domstolen döma. Om så inte är fallet måste panelen enligt en komplicerad process försöka nå enighet. En EU-tjänsteman med insyn i förhandlingarna beskrev mekanismen som en ”pingpong-match” mellan kommittén och skiljedomspanelen.
Hur ser man på den framtida relationen?
På detta område har man ännu inte förhandlat klart. Utträdesavtalet innehåller i nuläget fem sidor om hur man ser på framtiden mellan EU och Storbritannien. Texten, som inte är bindande, skissar upp ett frihandelsavtal med ett djupgående samarbete kring varor och tullar. En viktig förhoppning med det framtida handelsavtalet är kunna undvika en hård gräns kring Nordirland och att nödlösningen inte ska behöva träda i kraft.
För att utträdesavtalet ska börja gälla måste det brittiska parlamentet, EU-parlamentet och medlemsländerna godkänna det.