Eva Lindström är Sveriges ledamot av EU:s revisionsrätt. Arkivbild.

Eva Lindström är Sveriges ledamot av EU:s revisionsrätt. Arkivbild.

Bild: Geza Novak

Debatt: Sverige behövs för en mer hållbar utveckling i EU

Trots EU:s åtagande i Agenda 2030 rapporterar inte EU-kommissionen om hur unionens budget och politik bidrar till en hållbarutveckling. Här finns fyra utmaningar, skriver Eva Lindström Sveriges ledamot av EU:s revisionsrätt.

I dag presenterar jag för EU-nämnden i riksdagen en ny rapport från Europeiska revisionsrätten. Vi har undersökt hur EU-kommissionen samt övriga institutioner och myndigheter inom EU redovisar hur de bidrar till en hållbar utveckling och till FN:s hållbarhetsmål.

Valet till EU-parlamentet i maj tydliggjorde att klimatfrågan är en viktig fråga för många väljare, såväl i Sverige som i många andra medlemsstater. Under den kommande mandatperioden kommer sammansättningen i EU-parlamentet att vara mer splittrad än tidigare. Samtidigt har partier som lyft hållbarhetsfrågor gått framåt i många länder och kommer rimligtvis att ges ett ökat inflytande när nya majoriteter och allianser ska skapas. De många skolungdomar som klimatdemonstrerar visar att många barn och ungdomar är oroliga och att de förväntar sig konkreta åtgärder för att säkerställa en hållbar framtid.

Agenda 2030

I september 2015 antogs FN:s generalförsamling Agenda 2030 med 17 mål för en socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar utveckling.193 länder världen över har antagit de globala målen och majoriteten har också genomfört eller påbörjat en redovisning av utvecklingen i det egna landet. EU och samtliga medlemsstater har tydligt markerat att man står bakom Agenda 2030.

Sedan 2018 ställer EU:s lagstiftning krav på att vissa större företag rapporterar om hållbarhet. Bland EU:s medlemsstater är 7 400 bolag, banker, försäkringsbolag med flera skyldiga att genomföra hållbarhetsrapportering. Bakgrunden till EU-direktivet är bland annat en ökad efterfrågan från investerare och andra intressenter på information om vilka hållbarhetsrisker som företagen står inför och hur företagen hanterar dessa risker. En drivkraft till detta är i sin tur att vi som konsumenter i ökande utsträckning vill veta hur produkter och tjänster produceras och levereras. Allt fler investerare och finansiärer inser att hållbarhetsrisker också är finansiella risker.

Mot denna bakgrund är det rimligt att ställa frågan: hur bidrar EU:s budget, lagstiftning och politik på olika områden till en hållbarutveckling? Och föregår EU:s organisationer med gott exempel när de tgäller öppenhet om hållbarhetsarbetet? I vår rapport har vi undersökt vilken information som EU:s institutioner och myndigheter samlar in och rapporterar.

Långsiktig strategi saknas

Genom hållbarhetsrapportering – även känt som rapportering kring företagens sociala ansvar eller av icke-finansiell information – redovisar en organisation uppgifter om sin ekonomiska, miljömässiga och sociala påverkan i sin verksamhet. En hållbarhetsrapport presenterar också värderingar och organisationens styrningsmodell samt visar på kopplingen mellan dess strategi och dess engagemang för en hållbar global ekonomi.

I vår rapport konstaterar vi att EU-kommissionen ännu inte har integrerat  hållbarhet i rapporteringen om resultaten. En bakomliggande orsak är att det i dag inte finns en långsiktig strategi för hållbar utveckling fram till 2030. Visserligen presenterar EU:s statistikmyndighet Eurostat statistik och redovisar på trender förmålen för hållbar utveckling i EU. Men informationen beskriver i huvudsak den generella utvecklingen i medlemsstaterna, och inte hur EU:s budget och lagstiftning bidar till en hållbar utveckling.

Kommissionen har nyligen tagit steg i rätt riktning och offentliggjort ett diskussionsunderlag om olika scenarier för ett hållbart Europa. Detta diskussionsunderlag analyserar dock inte vad EU behöver göra mer i fråga om budget, politik och lagstiftning. Inte heller redovisas bidraget från EU:s utgiftsprogram för genomförandet av målen för hållbar utveckling. Vi kan vidare konstatera att kommissionen inte integrerat hållbarhet eller hållbarhetsmålen i sin budget eller i resultatredovisningen. Ett undantag – vilket också skulle kunna tjäna som exempel – är området för externa åtgärder såsom bistånd, där kommissionen anpassar sitt system för resultatrapportering till hållbarhet.

Få EU-organisationer rapporterar

Av totalt 12 undersökta EU-institutioner och 41 EU-myndigheter är det i dag bara två organisationer som tillhandahåller en hållbarhetsrapportering – Europeiska investeringsbanken och Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet, EUIPO. När det gäller övriga EU-institutioner och myndigheter samlar många organisationer in viss information som är relaterad till hållbarhet. Men det är en ganska splittrad bild som ges och informationen handlar i huvudsak om hur den interna organisationen påverkar hållbarheten, till exempel användning av papper eller vatten. De rapporterar däremot inte hur de har integrerat hållbarhetsfrågor i sin planering och strategi.

Avslutningsvis konstaterar vi också att EU fortfarande saknar en strategi för hållbar utveckling fram till 2030 med mål för hållbarutveckling som är relevanta för EU och som ska återrapporteras. En viktig fråga framöver är hur EU:s fleråriga budgetram för åren 2021-2027 ska utformas samt om och på vilket sätt hållbarhetsmålen kan integreras i resultatredovisningen.

Det är angeläget att hållbarhetsrapportering inte används för s.k.”greenwashing” eller att rapporterna bara blir PR-produkter. Investerare, konsumenter och medborgare måste kunna lita på den information som ges, men också att det som rapporteras är av väsentlighet och att inga viktiga eller kritiska delar utelämnas. I rapporten tar vi därför också upp betydelsen av revision av icke-finansiell information, både vad gäller privata företag och offentliga organisationer.

Fyra utmaningar

Sammanfattningsvis identifierar vi fyra utmaningar för EU framöver:

•    En EU-strategi för hållbarhet och målen för hållbar utveckling efter 2020

•    Integrering av hållbarhet och målen för hållbar utveckling i EU:s budget och prestationsplaner

•    Utveckling av hållbarhetsrapportering för EU:s institutioner och organ

•    Säkerställande av tillförlitlighet av informationen genom revision

Det är rimligt att såväl beslutsfattare som medborgare får veta hur våra skattepengar används och vilka resultat som uppnås. Sverige har en lång tradition av att i olika sammanhang driva hållbarhetsfrågor, till exempel om miljö och klimat, ekonomisk hållbarhet samt jämställdhet och social utveckling.

Sverige har också ett gott renommé när det gäller effektiv förvaltning, öppenhet och resultatredovisning. Ett starkt svenskt engagemang kan därför spela en betydande roll för att driva på EU:s institutioner för en hållbar utveckling.

Eva Lindström

Sveriges ledamot av EU:s revisionsrätt