Länder i Östliga partnerskapet har mycket att fixa innan de på allvar kan närma sig EU. Det finns inga genvägar, skriver Carl Olehäll Internationell sekreterare i Kristdemokratiska ungdomsförbundet och David Lega Europaparlamentariker för Kristdemokraterna.

Länder i Östliga partnerskapet har mycket att fixa innan de på allvar kan närma sig EU. Det finns inga genvägar, skriver Carl Olehäll Internationell sekreterare i Kristdemokratiska ungdomsförbundet och David Lega Europaparlamentariker för Kristdemokraterna.

Bild: KD och KDU

Debatt: Bara krafttag kan föra östliga partnerskapet framåt

För att de forna sovjetrepublikerna ska kunna närma sig EU finns inga genvägar. Länderna i EU:s östliga partnerskap måste prioritera bekämpning av korruption, organiserad brottslighet och rysk desinformation och hybridkrigföring. Det skriver kristdemokraterna David Lega och Carl Olehäll inför torsdagens toppmöte.

Europas välstånd bygger på vår handel med varandra, och med andra. Genom att människor, kapital, varor och tjänster får flöda fritt inom EU så får alla vi som bor och verkar här det lite bättre - varje dag. Frihandel lyfter folk ur fattigdom och skapar fred. Så också i de länder som ingår i EU:s östliga partnerskap: Armenien, Azerbajdzjan, Belarus, Georgien, Moldavien och Ukraina. Sedan partnerskapet tillkomst år 2009 har handelsutbytet mellan EU och partnerskapsländerna fördubblats, samtidigt som gemene man fått ett drägligare liv.  

Vartannat år så möts EU:s och partnerskapsländernas stats- och regeringschefer för att staka ut riktningen för den framtida relationen. Årets toppmöte går av stapeln nu på torsdag. Denna gång helt digitalt, givet den pågående pandemin. 

Inför toppmötet bör alla, berörda parter påminna sig om att varje enskilt partnerskapsland har sina specifika utmaningar. Dessutom har de kommit olika långt i sina närmanden till EU. De mest djupgående relationerna har unionen i dagsläget med Georgien, Moldavien och Ukraina, relationer som regleras av så kallade associeringsavtal. 

Av övriga länder är Azerbajdzjan en viktig, strategisk partner till EU. Relationen solkas dock av landets tillkortakommanden i efterlevandet av de mänskliga fri- och rättigheterna, vilket försvårar ett närmre samarbete. Än sämre är dock utsikterna för ett fördjupat partnerskap med Armenien och Belarus, som genom sitt medlemskap i den Eurasiska ekonomiska unionen (EEU) gjort sig beroende av Ryssland, dels för sin försörjnings men även för sin gränsbevaknings skull.

Korruption och nepotism
Gemensamt för samtliga partnerskapsländer är, dessvärre, en utbredd korruption på alla nivåer i samhället, liksom svaga institutioner genomsyrade av nepotism. Vårt första medskick till toppmötet blir därför att säkerställa att de EU-medel som är öronmärkta för korruptionsbekämpning och institutionsbyggande måste villkoras. Givet att detta stöd beräknas öka är det av särskild betydelse att det åtföljs av tydligare krav på ökad transparens och förbättrat efterlevande av rättsstatliga principer. En god och transparent samhällsstyrning måste vara en grundförutsättning för fördjupade relationer med EU.  

Omfattande organiserade brottslighet
Det gäller även bekämpandet av partnerskapsländernas omfattande organiserade brottslighet. I EU:s utkast till riktlinjer saknas dock en punkt om denna, i allra högsta grad, gränsöverskridande farsot. Många av de stöldligor som härjar runtom i EU har sitt ursprung i ett partnerskapsland. Det duger inte. Vill man närma sig EU så duger det nämligen inte att låta människosmugglare och yrkeskriminella härja fritt på EU:s territorium.

För att bryta den utvecklingen är det av yttersta vikt att partnerskapsländernas rättsväsenden tillförs resurser för att förebygga och beivra dylika brott, samt att det polisiära samarbetet och utbytet mellan EU och partnerskapsländerna stärks och utökas.

Ett aggresivt Ryssland
Vårt tredje och sista medskick till torsdagens toppmöte rör EU:s och partnerskapsländernas relationer till Ryssland. I de relationerna måste insatserna mot rysk desinformation och hybridkrigföring nu ges högsta prioritet.

Den bistra sanningen är nämligen den att Ryssland i samtliga partnerskapsländer bedriver omfattande och synnerligen aggressiva påverkansoperationer som syftar till att införliva och ’parkera’ partnerskapsländerna i Moskvas intressesfär.

Under de senaste åren har unionen stärkt sin hybridkrigföringsförmåga gentemot Ryssland, inte minst genom instiftandet av en särskild enhet inom EU:s utrikestjänst som helt ägnar sig åt att upptäcka, bemöta och neutralisera rysk propaganda. 

Det är en viktig åtgärd, men än har EU långt kvar innan man är jämsides med Ryssland på hybridkrigföringens slagfält. Långt före oss ligger även Georgien, Moldavien och Ukraina, som efter årtionden och åter årtionden som måltavla för rysk desinformation och propagandakrigföring upparbetat en enorm kompetens på området - en kompetens som EU och dess medlemsstater nu måste dra nytta av. 

Krimhalvön är alltjämt annekterad och det olagliga invasionskriget i östra Ukraina långt ifrån över. Tjugo procent av Georgiens territorium är fortsatt i ryska händer. I Transnistrien i Moldavien talas knappt någon rumänska. Och medan Belarus nu i allt snabbare takt tycks glida Putin ur händerna, så fortsätter han att nyttja den omstridda utbrytarrepubliken Nagorno-Karabakh för att spela ut Armenien och Azerbajdzjan mot varandra. 

Det finns inga genvägar
Ska partnerskapsländerna närma sig EU så finns inga genvägar. För det krävs krafttag mot den förpestande korruptionen och organiserade brottsligheten, liksom en stärkt förmåga att möta Rysslands ständiga försök att underminera ländernas självständighet - ja, deras själva existens. 

På så vis kan EU säkerställa ett demokratiskt och motståndskraftigt östligt partnerskap, som också förmår stödja unionen på dess väg mot en utökad, europeisk inflytelsesfär. I den sfären dikterar Putin på intet vis EU:s och partnerskapsländernas väl och ve.    


David Lega 
Europaparlamentariker för Kristdemokraterna (KD)

Carl Olehäll
Internationell sekreterare i Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU)