Jessica Rosencrantz (M) och Jessica Polfjärd (M) har fyra förslag till ny klimatpolitik inför nästa års FN-möte i Egypten.

Bild: Moderaterna

Hoppa till artikelns andra spalt.

Debatt: Fyra moderata prioriteringar till nästa klimatmöte

Inför FN: klimatmöte nästa år måste den svenska regeringen gå före för största möjliga globala klimatnytta såväl i Sverige, i EU och i världen. Vi ser fyra förslag som avgörande däribland ett globalt pris på koldioxid och att Sverige hjälper de länder som har svårt att ställa om. Det skriver Jessica Rosencrantz (M), miljö- och klimatpolitisk talesperson och Europaparlamentariker Jessica Polfjärd (M).

FN:s stora klimatmöte COP26 är över. Efter två veckors intensiva förhandlingar om hur Parisavtalet ska genomföras i praktiken har många små men betydelsefulla steg tagits. Nu måste förberedelserna inför nästa klimatmöte inledas. För att på allvar göra skillnad behöver Sverige en regering med ett engagemang för internationella lösningar. 

Samtidigt som vi ser en växande konsensus kring behovet av att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grad råder det ingen tvekan om att de åtgärder som hittills vidtagits är otillräckliga. För många länder är det nu hög tid att gå från ord till handling och visa hur man ska leva upp till klimatmålen. 

EU ligger långt fram i detta arbete, och håller för närvarande på att ta fram de nya regelverken för att nå klimatneutralitet till 2050. I stora delar av världen går dock arbetet långsamt. Därför måste vi lyfta blicken bortom Sverige och EU, och på allvar se över vilka insatser som kan leda till en mer effektiv klimatpolitik på global nivå. Framstegen i Glasgow måste omsättas i praktisk handling, och grunden läggas för nya framsteg vid COP27 som hålls i Egypten nästa år.

Moderaterna ser framförallt fyra områden som måste ligga i fokus för en sådan politik, där Sverige kan gå före och driva på för bättre lösningar:

 

Annons

  • Sätt pris på utsläppen. Ett globalt pris på koldioxid är enligt FN:s klimatpanel en av de viktigaste åtgärderna för att öka takten i utfasningen av det fossila. Även om priset skulle var lågt – och variera mellan olika länder – skulle det göra stor skillnad för klimatet. Sverige, som redan har ett av världens högsta pris på koldioxid, kan och bör göra mycket mer för att driva på utvecklingen globalt. Regeringen har hittills avfärdat förslaget som orealistiskt. Det är anmärkningsvärt både sett till de potentiella effekterna, och sett till det faktum att rörelsen för prissättning av koldioxid växer. Under klimatmötet gick företag från hela världen samman och undertecknade ett upprop för prissättning av utsläpp. Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen lyfte frågan i ett tal. Överenskommelsen inom G20 gällande en global miniminivå för bolagsskatt visar att den här typen av internationella ramverk är möjliga. Moderaterna anser att regeringen nu måste börja driva frågan och insistera på att finansministrarna från Parisavtalets länder inleder konkreta diskussioner om genomförandet. Vid nästa klimatmöte måste finansministrarna sitta med vid förhandlingsbordet.
     
  • Stötta länder som har svårt att ställa om. Samtidigt har olika länder olika förutsättningar att ställa om. I Glasgow hölls viktiga diskussioner om klimatfinansiering, och de sista delarna i regelboken för dessa kom på plats. Moderaterna vill att Sverige går före och inrättar ett program för internationella klimatinvesteringar. Världen behöver även knyta eventuella skuldavskrivningar för utvecklingsländer till tydligare krav på utsläppsminskningar, och kraven på effektivitet i det svenska klimatbiståndet bör öka.
     
  • Möjliggör en energiomställning  prioritera kärnkraft. Klimatkrisen är en energikris. Sverige har tack vare vatten- och kärnkraft sedan 70-talet ett i princip fossilfritt energisystem, och därmed stora möjligheter att visa omvärlden hur de ökande elbehoven kan mötas utan utsläpp.Enligt FN:s klimatpanel är kärnkraften en del av samtliga av de fyra huvudscenarion i vägen mot nollutsläpp. Trots det agerar den svenska regeringen i motsatt riktning genom att stänga ned befintlig kärnkraft. Resultatet är ett haveri med ökade utsläpp och elbrist som följd. Regeringen önskar därtill att fler länder ska följa i Sveriges fotspår, genom att inte agera för att klassificera kärnkraften som hållbar i EUs taxonomi. På så vis bidrar man till att låsa stora delar av Europa vid fossila kraftslag för en lång tid framöver. Ska vi vara ett föredöme för andra länder måste vi värna vårt fossilfria energisystem som bevisligen fungerat, och uppmuntra omvärlden att kopiera den svenska framgången.
     
  • Högre krav på de stora utsläpparna. Flera riktigt stora utsläppsländer motsätter sig i dag viktiga reformer. Kinas ambition är att vara klimatneutralt 2060, och Indien först 2070. Det är tio respektive tjugo år senare än EU. De båda länderna var drivande för att vattna ur texten om behovet av att fasa ut kol. Här måste såväl Sverige som EU sätta ner foten. Kina, som världens näst största ekonomi, måste få mycket striktare krav på sig och sluta behandlas som ett utvecklingsland.  Länder som är en del av världshandeln måste också ta ansvar för vår gemensamma utmaning att motverka klimatförändringarna.
     

Att COP26 nu är över innebär inte att det internationella klimatarbetet pausas till nästa toppmöte. Tvärtom är det nu arbetet behöver intensifieras för att lägga grunden för nästa omgång av förhandlingar.

Sverige kan och bör vara drivande i detta arbete, men då behövs en regering med ett genuint engagemang för internationella lösningar. En moderatledd regering skulle arbeta för största möjliga globala klimatnytta såväl i Sverige och EU som vid förhandlingsbordet på kommande klimattoppmöten.

 

Jessica Rosencrantz
Miljö- och klimatpolitisk talesperson (M)

 

Jessica Polfjärd
Europaparlamentariker (M)