Debatt: Debatt: EU måste välja – autonomi eller partnerskap

Det var när människan började byta grejer med varandra som vår planet blev en bättre plats att leva på. Handel har gjort Sverige rikt. Handel har gjort Europa starkt. Handel bekämpar fattigdom och skapar jobb. Handel har gjort oss och fortsätter göra oss rikare och friare. 

Samtidigt höjs nu allt fler röster, även utanför de traditionellt handelskritiska vänsterleden, om att Europa ska klara sig själv. Oroliga tider får inte bli ursäkt för ett Europa som sluter sig mot omvärlden. Tvärtom visar erfarenheterna från pandemin och det svåra läget sedan Ryssland inledde kriget mot Ukraina, att vi måste samarbeta mer. 

Efter andra världskrigets slut bildades Europeiska kol och stål-gemenskapen, vad som senare skulle komma att bli EU. Grundtanken för samarbetet var att Europas länder som genomlidit ett blodigt krig skulle samarbeta strategiskt kring viktiga resurser för att på så sätt göra sig beroende av varandra - gemensamt bygga välstånd och tillväxt. Låt oss aldrig glömma bort att handel var det som till slut fick ett krigshärjat Europa att läka ihop. Fortfarande är det handeln som driver EU framåt med gemensamma regler för konsumenter och miljö och den gemensamma handelspolitiken gör EU till en global aktör att räkna med.

Strategisk autonomi - ett omdiskuterat begrepp

Ett begrepp som kommit upp på agendan de senaste åren är strategisk autonomi, EU-språk för tanken om ett självständigt Europa, oberoende av omvärlden. Det är ett omdiskuterat begrepp, omfamnat av Frankrike, introducerat långt innan flertalet EU-länder bestämde sig för att vilja göra slut med Ryssland som olje- och gasleverantör. 

Att analysera våra sårbarheter och konsekvenser av att vara beroende är viktigt. Alltför många insåg alldeles för sent problemet med Europas beroende av rysk gas. Att vi inte ska tvingas pumpa in pengar i Putins krigskassa för att värma våra hem är självklart, att Kina inte ska få köpa upp all strategisk infrastruktur likaså. Men att därifrån dra slutsatsen att Europa bör eftersträva fullkomlig självförsörjning är oklokt. 

Om vi på riktigt vill ta oss an de utmaningar vi står inför är lösningen absolut inte att sluta handla, tvärt om. Istället för att tala om strategisk autonomi borde vi prata om strategiska partnerskap - vem handlar vi med, och under vilka förutsättningar? USA:s handelsminister sa när hon förra året besökte Bryssel, “trade needs democracy, and democracy needs trade”.

Världens demokratier måste samarbeta mer

I en tid när ett expansivt Kina och ett hotfullt Ryssland krokar arm måste världens demokratier samarbeta mer. Vi måste handla med varandra för ekonomin och jobbens skull, för att stimulera innovation och teknikutveckling och för att vara en kraft att räkna med. Jag hoppas att de förhandlingar som nu pågår med Australien och Nya Zeeland snart är i hamn och att det finns politisk vilja i EU att godkänna nya handelsavtal. Dessutom är det hög tid att åter börja diskutera ett handelsavtal med USA. 

Att handla med demokratier som Taiwan, att ställa krav på att mänskliga rättigheter respekteras i produktionskedjan för importvaror och att prissätta koldioxidutsläpp för att låga klimatambitioner inte ska vara en konkurrensfördel är viktigt i en modern handelspolitik.  

Att handeln behöver regler, det är vi överens om. Men till sist måste vi bestämma oss om vi ska välja autonomi eller partnerskap för att ta tillvara Europas strategiska intressen. Varken Europa eller omvärlden vinner på att vi isolerar oss. Det svenska ordförandeskapet i EU står för dörren. Från regeringen är det fortfarande påtagligt tyst.

Karin Karlsbro  (L)
Europaparlamentariker