Gästkrönika: Sverige har allt att vinna på gemensamt skattegolv
8 juni 2022 | Simon VingeSverige måste sluta att motarbeta EU-initiativ som verkar för en lägsta bolagsskatt på 15 procent. Skatten skulle stärka finansieringen av centrala samhällsfunktioner och jämna ut spelplanen relativt multinationella företag i EU. Sverige har allt att vinna på en bättre reglering av de multinationella bolagens vinster. Det skriver gästkrönikör Simon Vinge, Akademikerförbundet SSR.
Välfungerande samhällen kräver effektiva och rättvisa skattesystem. Bara så kan vi finansiera sådant som god välfärd, utbyggd infrastruktur och kraftfullt rättssystem. En av orättvisorna idag är den mellan arbetstagare och kapital, till nackdel för den som uppbär lön och därmed inte kan skatteplanera. För att vi ska uppnå rättvisa behöver vi kämpa för att företag och kapitalintäkter syns i redovisning, bokförs på rätt ställe och beskattas rimligt. Alternativet är att alla löntagare betalar mer – och att de centrala samhällsfunktionerna finansieras allt mindre.
Skatter på bordet
Den senaste tiden har EU haft ett antal sådana förslag på bordet vilket är mycket bra. Några har gått igenom, om än urvattnade. Ett exempel är land-rapportering för multinationella företag som innebär att de behöver redovisa i vilka länder intäkter och kostnader sker, för att minska deras aggressiva skatteplanering genom kreativ bokföring som minimerar skatteutgifter. Där återstår bara att den ska bli offentlig också. Vad som ligger på bordet just nu är en efterlängtad miniminivå för företagsbeskattning.
Gränsöverskridande företag kräver gränsöverskridande reglering
För den europapolitiskt intresserade hörs ofta att EU ska användas för det som EU är bra på. Det är väl egentligen svårt att vara emot det mottot, och för den som söker goda exempel just på vad som kräver nära samarbete är det nog svårt att finna någon bättre fråga än denna. Multinationella företag, i synnerhet med digitaliserade affärsmodeller vilket snart är de allra flesta, kan fördela vinster och förluster lite som de vill. På så vis kan de spela ut olika länder, skattesatser och redovisningsprinciper mot varandra. Konsekvensen vi ser är en handfull företag som trots enorma intäkter flyttar runt dem så att de betalar obefintligt med skatt. Att länder behöver samarbeta för att lösa problemet, kanske inom en union, är självklart.
Starka intressen
En utmaning i reformarbetet är att vi har tydliga "förlorare" i bolag som skulle få betala betydligt högre skatt på sina intäkter – för vilka det är rationellt att satsa nästan lika mycket på att reformerna inte blir av som de har att förlora på en högre skattesats. Vi ser därför ett massivt lobbyarbete från dessa företag och deras intresseorganisationer, som tyvärr redan haft god effekt. Det förslag som ligger på bordet är urvattnat och fullt med kryphål av varierande storlek. Vi som har allmänintresset för ögonen får inte låta oss skrämmas av varken förslagets brister eller lobbyisternas flora av organisationer: detta är ett efterlängtat och viktigt steg mot rättvisare skatteuttag.
Sverige motarbetar
Förslaget går i yttersta korthet ut på att alla företag som verkar inom EU ska betala en bolagsskatt på minst 15 procent. En känsla för storheter ges av Sveriges nuvarande bolagsskatt på lite över 20 procent. Det går att fundera kring vem som egentligen kan vara emot detta, men svaret visar sig närmare än man kanske kan tro. En av de starka motståndarna mot flera av EU-initiativen detta inbegripet är just Sverige, vilket inte är rimligt och behöver synas i sömmarna. Det är även anmärkningsvärt och näraliggande att vi som land aktivt har motarbetat EU-samarbetet mot skatteparadis och begränsar den offentliga insynen i processen.
Genomför förslaget
För att vi ska ha en chans att jämna ut spelplanen relativt multinationella företag krävs samordning på EU-nivå; en samordning som i detta fall måste trumfa friheten att vissa länder både i och utanför unionen ska kunna fortsätta agera som skatteparadis. Sverige har allt att vinna på en bättre reglering av de multinationella bolagens vinster – bara så kommer de kunna gå till välfärd och välstånd istället för avlägsna ö-länder och brevlådeföretag.
Simon Vinge
Chefsekonom Akademikerförbundet SSR