Gästkrönika: Strejkrätt inget handelshinder någonstans

I den svenska statsapparaten pågår just nu arbetet med att utveckla vilken politisk inriktning EU:s nya strategiska agenda 2025-2029 bör ha. Enligt regeringen är det viktigt att de så kallade konkurrenskraftsfrågorna får en framskjuten plats i den strategiska agendan och att nästa EU-kommission tar dessa frågor på allvar. Frågan är vad som avses när man i snärtiga ordalag pratar om konkurrenskraft? Sannolikt inte fokus på människan före marknaden om man ska tolka statsminister Ulf Kristerssons färska EU-deklaration.

LO har på sistone bjudits in till ett antal möten på regeringskansli och myndigheter där frågor om konkurrenskraft och inre marknad har diskuterats. Utan att överdriva särskilt mycket går det på dessa möten i snitt en facklig representant på tio näringslivsföreträdare. Det finns säkert goda skäl till det, och både näringslivets organisationer och enskilda företag har såklart många kloka tankar och idéer om vad som bör göras. 

Men det är ingen överraskning att meningar som att ”frigöra den inre marknadens potential”; ”eliminera handelshinder”; ”motverka administrativa bördor” återkommer, och att de ofta har en baksida.

Vanligt folk håller i gång EU:s inre marknad  

Det talas om ”varor, tjänster, etableringar, kapital”. Dessa varor tillverkas av någon, och tjänsterna utförs av människor. Fackliga representanter behöver finnas runt dessa bord och påminna om att EU:s inre marknad är en marknad både för och av vanligt folk.

LO vill inte ha gemensamma EU-regler som i detalj reglerar arbetets villkor, det är nationell kompetens som i Sverige i huvudsak regleras av fack och arbetsgivare. Men det måste vara glasklart att fackliga rättigheter aldrig ska kunna utgöra handelshinder. Och det gäller att påminna om regelförenklingens baksida: vilka gemensamma regler är det som försvinner egentligen? 

Är det de regler som gör det svårt för företag att utnyttja arbetskraft och komma undan skatter? Eller är det arbetsmiljöregler och bestämmelser om arbetstagarinflytande i storbolagens styrelser?

Exempel som bekymrar

Ta två exempel från senare tid, som visar på vikten av att de fackliga organisationerna fortsatt är på tårna gällande reglering av den inre marknaden.

Det första är EU-kommissionens förslag på ett krisinstrument för den inre marknaden (Single Market Emergency Instrument) som just nu slutförhandlas i Bryssel. Syftet är att medlemsstaterna vid en kris inte ska sätta upp regler som försvårar rörligheten, som under pandemin, när gränser stängdes och munskydd och mediciner hindrades från att cirkulera fritt. 

Men förslaget innehöll formuleringar som öppnar för tolkningen att strejker skulle kunna utgöra en sådan kris som inte får hindra den fria rörligheten. En sådan reglering skulle utgöra en inskränkning av fackliga fri- och rättigheter. Strejkrätten ligger dessutom utanför EU:s kompetens. Förhoppningsvis innehåller slutresultatet inga tveksamheter i detta hänseende.

Ett annat exempel är EU-kommissionens idé om ett elektroniskt formulär för anmälning av utstationeringar. Syftet är som så ofta förr att förenkla administrationen för företag som vill utstationera arbetskraft. Förslaget omnämns i kommissionens arbetsprogram för 2024, och från fackligt håll finns det oro att detta- utformat på fel sätt- kan leda till minskade möjligheter för medlemsstaterna att ställa krav för att säkerställa att utstationeringen sköts korrekt och arbetstagarna inte far illa.

I ivern efter de mest innovativa lösningarna för konkurrenskraft och den inre marknadens potential får inte grundläggande ingredienser för människors trygghet glömmas bort. Att den gröna omställningen måste vara rättvis för att vara hållbar, t.ex. Eller vikten av en väl fungerande social dialog och kollektivavtalsförhandlingar på nationell nivå. Det bidrar till konkurrenskraftiga företag och till att arbetstagarna får goda arbetsvillkor, trygghet och inflytande på jobbet. Ett tydligt exempel på varför det är viktigt är den pågående konflikten där IF Metall kräver ett centralt riksavtal på Tesla Sverige.

Svensk EU-deklaration  utan arbetstagare

I onsdagens EU-deklaration meddelade regeringen att den kommer att inrätta nya former för EU-samråd och samarbete med näringslivet och arbetsmarknadens parter. Det är såklart välkommet, och något som LO och många andra efterfrågat under lång tid.

I EU-deklarationen nämnde Ulf Kristersson dock inte med ett enda ord arbetstagare, social dialog eller hur vanliga människor runt om i Europa idag kämpar för att få vardagen att gå ihop i tider av inflation och prishöjningar. 

Vad gäller Sveriges inspel avseende styrsignalerna inför nästa mandatperiod kan alltså krasst konstateras att det fortsatt behövs fackliga representanter på möten med regering, departement och myndigheter, och att vi aldrig får sänka våra röster.

Karla Wixe
Gästkrönikör
Utredare och EU-samordnare, LO