Annons

AKTUELLT – Vad händer?

I september 2020 föreslog EU-kommissionen en ny asyl- och migrationspolitik. Paketet innehåller en rad aspekter på asyl och migration som asyl, integration, gränshantering, återvändande, lagliga vägar och samarbete med ursprungs- och transitländer.

Förslaget är ett försök från EU-kommissionen att bryta det dödläge som funnits bland medlemsländerna sedan 2016 då man lade fram ett tidigare lagpaket. Det nya ny asyl- och migrationspolitiksförslaget har skickats till lagstiftarna i EU-parlamentet och medlemsländerna i ministerrådet. Det ser i stora drag ut så här:

Alla ska screenas

Alla personer som illegalt försöker korsa EU:s yttre gräns, alla som räddats till havs och alla som söker asyl i EU ska screenas. Det gäller även dem som inte söker asyl. Screeningen omfattar en rad punkter:

  • Hälsokontroll och sårbarhetsanalys (för att bedöma eventuellt vårdbehov eller exempelvis om personen utsatts för tortyr)

  • Identifiering (genom ID- och resehandlingar och via europeiska informationsdatabaser)

  • Registrering och fingeravtryck 

  • Säkerhetskontroll (för att säkerställa att personen inte utgör något hot, sker via EU-databaser så väl som Europols och Interpols databaser)

  • Vidarebefordring av ärendet (beroende på huruvida personen ansöker om asyl eller ej)

Screeningen ska genomföras vid eller i anslutning till gränsen i de flesta fall. Om personen påträffades inne i EU kan screeningen äga rum på annan plats. Processen får inte ta längre än fem dagar med möjlighet till förlängning med samma tid i särskilda fall.

Tolv veckors asylprövning

Om den asylansökande uppfyller ett av tre villkor ska den genomgå ett så kallat gränsförfarande för asylprövning. Där ska asylbehovet utredas under högst tolv veckor. De asylansökande ska hållas i eller i närheten av den yttre gränsen eller i transitzoner.

Tre villkor för gränsförfarande:

  1. Den sökande utgör en risk för allmän ordning och nationell säkerhet

  2. Den sökande har lämnat falsk information eller dokument

  3. Den sökande kommer från ett land där färre än 20 procent av asylansökningarna tidigare beviljats i EU

Ensamkommande barn och familjer med barn under tolv år undantas från gränsförfarandena. Även om det finns medicinska eller behov av särskilt stöd ska undantag göras från dessa förfaranden. Deras ansökningar behandlas i ett så kallat normalförfarande.

Om tolvveckorsgränsen överskrids ska den sökande få resa in på medlemslandets territorium.

Nya regler för var asylansökan ska prövas

EU:s nuvarande så kallade Dublinregler avgör i vilket medlemsland en asylansökan ska lämnas in, i de flesta fall i det första EU-landet som migranten kommer till. Men eftersom reglerna i många fall inte har följts föreslår kommissionen att de ska ersättas.

Enligt förslaget ska asylansökan prövas i ett visst EU-land om den asylsökande har en av fyra kopplingar till detta:

  • Att man har en make eller maka i det landet,

  • Att man har ett syskon i det landet,

  • Att man studerat eller jobbat i det landet,

  • Att landet tidigare utfärdat visum eller uppehållstillstånd till den sökande.

I andra fall ska ansökan prövas i det första ankomstlandet i EU. Den asylsökande måste under tiden ansökan behandlas uppehållas sig landet.

Ny omfördelning – ”obligatorisk solidaritet”

Den kanske mest kontroversiella delen i kommissionens asyl- och migrationsförslag från 2016 var obligatorisk omfördelning av flyktingar mellan medlemsländerna vid extra stora tillströmningar av migranter, som 2015. Idén skrotas nu delvis och ersätts med något kommissionen kallar ”obligatorisk solidaritet”. 

Obligatorisk solidaritet ska användas för EU-länder som kontinuerligt tar emot migranter via sjöräddningsinsatser eller om antalet migranter i ett visst EU-land bedöms vara alltför stort. Alla EU-länder måste då hjälpa till på minst ett av tre olika sätt:

  1. Man tar emot flyktingar från andra EU-länder

  2. Man anordnar avvisningar av migranter som inte har asylskäl (så kallat ”återvändandesponsorskap”)

  3. Man bidrar med materiel och kapacitetsuppbyggande

Hur mycket varje medlemsland ska bidra med (exempelvis hur många flyktingar man ska ta emot eller hjälpa till att avvisa) avgörs dels av folkmängden, dels av bruttonationalprodukten. Länder som tidigare tagit emot många asylansökningar kan få sin andel nedräknad med tio procent.

Om det visar sig att för få länder anmäler sig villiga att ta emot flyktingar ska kommissionen sammankalla ett ”solidaritetsforum”. Där ska medlemsländerna uppmanas att ta emot fler flyktingar.

För varje omfördelad flykting ska EU-länderna få 10 000 euro ur EU-budgeten (12 000 euro för ensamkommande barn).

EU-länder som visar ”obligatorisk solidaritet” genom att åta sig att anordna avvisningar av migranter utan skyddsbehov har åtta månader på sig att kontakta deras hemländer och se till att de migranterna tas emot. Om EU-landet efter de åtta månaderna inte lyckats avvisa migranterna får de själva ta emot dem till dess avvisningen kan verkställas.

I krissituationer

Kommissionen lägger även fram ett förslag om hur asyl- och migrationspolitiken ska står rustat mot eventuell framtida stora tillströmningar av migranter till EU eller vid andra kriser som coronapandemin. Det ska vara upp till kommissionen att avgöra huruvida det faktiskt rör sig om ett krisläge eller ej. Givet att så är fallet vill kommission utöka omfördelningen av flyktingar att även omfatta alla asylsökande som exempelvis personer inom så de kallade gränsförfarandena. EU-länderna måste antingen ta emot flyktingar eller åta sig att avvisa dem utan skyddsbehov – alternativet att bidra på andra sätt stryks då tillfälligt. 

Man ska även omedelbart kunna bevilja en grupp personer med skyddsbehov ett tillfälligt skydd i EU-länderna.

Lagliga vägar in

Kommissionen vill utvidga antalet så kallade FN-flyktingar som vidarebosätts i EU-länderna. Man lanserar även ett förslag där lokala organisationer eller grupper som kyrkor ska kunna ta emot flyktingar, ett förslag inspirerat av Kanada och Irland.

Sedan tidigare finns ett förslag om så kallade blåkort med uppehållstillstånd för eftertraktad arbetskraft.

I början av 2021 ska kommissionen lägga fram fler förslag inom asyl- och migrationspolitiken. Det rör sig bland annat om en handlingsplan mot smuggling av migranter, förslag på tuffare straff för arbetsgivare som anställer olagliga migranter och inleda samarbeten med ursprungs- och transitländer.

 

PROBLEMET – Vad ska lösas?

Flyktingkrisen hösten 2015 visade enligt EU-kommissionen på framförallt två brister i EU:s nuvarande asylsystem. Dels att ett fåtal medlemsländer fick ta ansvar för en stor majoritet av de asylsökande, däribland Sverige. Och dels att asylsökande inte behandlades lika i alla EU-länder vilket gjorde att de sökte sig till vissa medlemsländer framför andra.

EU-kommissionen lade först fram ett förslag om en ny migrationspolitik 2016. Men sedan medlemsländerna inte lyckades komma överens lade kommissionen 2020 fram ett nytt förslag för att överbrygga klyftorna.

10 FRÅGOR OCH SVAR

 

1. Vilka fattar beslut om EU:s asylpolitik och hur tas besluten?

Europaparlamentet tillsammans med EU-ländernas regeringar i ministerrådet beslutar om asylpolitiken.  

    

2. Vad vill Sverige?

Den svenska regeringen välkomnar kommissionens nya förslag till en migrations- och asylpakt, se detaljerna (s.3). Det finns dock ett antal frågor som regeringen vill analyseras närmare. Regeringen betonar att alla medlemsstater måste bidra och fullt ut följa de gemensamma reglerna. Sedan vill man att de delar från förra förslaget 2016 som man är överens om och är mer eller mindre färdigförhandlade läggs i ett snabbspår och antas i närtid. Här finns bland annat regler om EU:s asylbyrå och mottagandedirektivet.

        

3. Vad tycker EU:s invånare om invandring?

Opinionsundersökningar som EU-kommissionen låtit göra visar att en majoritet av EU:s medborgare har en negativ syn på invandring från länder utanför EU. I slutet av 2019 svarade 44 procent att de hade ganska eller mycket negativ syn på invandring av människor som kommer från icke-EU-länder.

Irland är det EU-land där flest är positiva till invandring från länder utanför EU (graf 1). 73 procent av irländarna har en ganska eller mycket positiv syn. Motsvarande siffra i Sverige är 64 procent.

Generellt har andelen positiva till invandring ökat något i medlemsländerna sedan 2014 (graf 2).

I de länder som inte vill ta emot asylsökande och som motarbetar förslaget om omfördelning inom EU har en stor andel av medborgarna en negativ syn på invandring från icke-EU-länder.

En klar majoritet av medborgarna i EU, över 69 procent, är dock positiva till invandring från andra EU-länder.

 

4. Kan asylsökande omfördelas till andra EU-länder i dag?

Ja. Mellan oktober 2015 och augusti 2018 omfördelades drygt 34 700 asylsökande från Italien och Grekland till andra europeiska länder i enlighet med ett tidigare beslut.

EU-länderna beslutade hösten 2015 att upp till 120 000 asylsökande skulle kunna flyttas från Grekland och Italien dit många människor kom under flyktingkrisen.

Frågan avgjordes genom omröstning i ministerrådet. Fyra EU-länder röstade emot och två av dem, Ungern och Slovakien, tog frågan till EU-domstolen med motiveringen att ministerrådet inte hade rätt att fatta beslutet. I september 2017 meddelades domen som gav ministerrådet rätt att fatta ett sådant beslut.

Det är få medlemsländer som har tagit emot hela sin andel. Delvis beror det på att betydligt färre än 120 000 personer uppfyllde villkoren, för att flyttas från Italien och Grekland som bland annat gick ut på att det skulle vara en hög sannolikhet att personen skulle få asyl, baserat på hur många från den sökandes land som tidigare beviljats asyl. Enligt kommissionen har 95 procent av de asylsökande som uppfyller villkoren omfördelats.

Några länder, som Österrike, Tjeckien och Slovakien, har dock tagit emot väldigt få av sin kvot och Polen och Ungern har inte tagit emot några alls.

I december 2017 tog kommissionen tre länder: Polen, Ungern och Tjeckien till EU-domstolen för att de inte tagit emot tillräckligt många omfördelade flyktingar från Italien och Grekland. 2020 slog EU-domstolen fast att Tjeckien, Ungern och Polen bröt mot EU-rätt när de vägrade ta emot flyktingar som EU-länderna gemensamt beslutat om.

Danmark, som är på egen begäran sedan tidigare är undantagna stora delar av det rättsliga samarbetet i EU, omfattas inte av systemet. De har alltså ingen skyldighet att ta emot omfördelade flyktingar. Det har inte heller Grekland och Italien varifrån flyktingarna flyttas.

Även länder utanför EU som Norge, Schweiz och Liechtenstein har på frivilligbasis tagit emot omfördelade flyktingar från EU-systemet.

    

5. Vilka migranter söker sig till EU och vilken väg tar de?

Det finns tre större rutter till Europa: östra Medelhavet via Turkiet till Grekland, den centrala rutten via Libyen till Italien och den västra via Marocko till Spanien.

Österifrån är det främst människor från Syrien, Afghanistan, Irak och Pakistan som har kommit.

På centrala Medelhavet har det varit människor från Eritrea, Nigeria, Guinea, Somalia och Bangladesh.  

Människor från Elfenbenskusten, Marocko och Guinea har vanligt förekommande på den västra rutten till Spanien.

Under flyktingkrisen 2015 kom de flesta på den östra rutten. Då anlände 885 000 människor via Turkiet över Medelhavet till Grekland. Denna rutt betraktas i dag som stängd och betydligt färre tar sig in i EU den vägen.

I dag kommer istället majoriteten av asylsökande över centrala delarna av Medelhavet via Libyen där människosmugglare har kunnat verka i skuggan av den inbördeskonflikt som pågår sedan landets diktator Muammar al-Gaddafi störtades 2011.

Den senaste tiden har dock antalet asylsökande som kommer via Libyen också minskat då EU och medlemsländerna stärkt kustbevakningen och inlett olika typer av samarbeten med libyska företrädare.

 

6. Vad gör EU för att stoppa människosmugglingen på Medelhavet?

2015 lanserades EU-operationen Sophia i syfte att lokalisera och stoppa människosmuggling på Medelhavet.

Två år senare hade över 100 misstänkta smugglare arresterats och 470 båtar förstörts. Operationen hade också medverkat till att rädda 40 000 människoliv.

I oktober 2016 skapades den Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, EBCG, som är en vidareutveckling av EU:s byrå för gränskontroll, Frontex. I samarbete med medlemsländerna ska den förbättra övervakningen av EU:s yttre gränser.

Sammanlagt 1 700 europeiska gräns- och kustvakter assisterar de nationella myndigheterna i Grekland, Italien, Bulgarien och Spanien.

 

7. Hur samarbetar EU med utomstående länder kring migration och flyktingar?

 

Turkiet

2015 inledde EU förhandlingar med Turkiet för att minska antalet migranter som reste in i EU via landet. Det resulterade i att Turkiet lovade att vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra nya rutter för olaglig migration från Turkiet till EU. Uppgörelse mellan EU och Turkiet presenteades 2016 som ett uttalande.

EU å sin sida utlovade sammanlagt sex miljarder euro, nästan 60 miljarder kronor, i olika direktriktade stödåtgärder till migranter i Turkiet under vissa villkor. Dessutom lovades Turkiet visumfrihet vid inresa till EU under villkor att alla krav för det uppfylls, att få tullunionen med EU omförhandlad samt fortsatta medlemskapsförhandlingar.

Ett år senare, 2017, presenterade EU-kommissionen uppgörelsen som framgångsrik. Antalet migranter som anländer till Grekland har minskat kraftigt liksom antalet drunkningsolyckor mellan Turkiet och Grekland.

Spänningarna mellan EU och Turkiet ökade dock efter statskuppsförsöket i landet sommaren 2016. Turkiet har sedan dess vid flera tillfällen hotat med att säga upp avtalet med EU. Någon visumfrihet för turkiska medborgare har ännu inte blivit verklighet.

Libyen

EU:s stats- och regeringschefer enades i 2017 om att sluta en överenskommelse med Libyen. Den går ut på att EU-länderna ska utbilda och stödja den libyska kustbevakning för att hindra att personer försöker ge sig ut på Medelhavet.

EU-kommissionen lovade även att öronmärka motsvarande 1,9 miljarder kronor ur EU-budgeten, bland annat för att bistå landets kustbevakning.

Italien har gjort egna uppgörelser med styrande aktörer i Libyen där lokala stammar och miliser uppges vara inblandade.

Människorättsorganisationer har kritiserat såväl Italien som EU för att stänga in människor i libyska läger där de utsätts för övergrepp. Amerikanska CNN har bland annat visat hur migranter säljs som slavar i landet.

 

Andra länder

En särskild EU-fond för Afrika på 2,4 miljarder euro, motsvarande 23 miljarder kronor, skapades 2015 i syfte att finansiera projekt i 23 afrikanska länder för att på olika sätt minska behovet av migration till EU.

I sitt linjetal 2016 lanserade EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker även idén om en investeringsfond för Afrika enligt europeisk modell. Med europeiska garantier på 3,35 miljarder euro hoppas man kunna generera investeringar på upp till 44 miljarder euro, över 400 miljarder kronor. Planen antogs i september 2017.

Under 2016 slöts också avtal med Niger, Etiopien, Nigeria, Senegal och Mali för att minska migrationen till EU därifrån.

    

8. Hur många människor har dött när de försökt ta sig till Europa?

Enligt siffror från FN-organet IOM (Internationella organisationen för migration) dog närmare 17 000 migranter på Medelhavet mellan 2014 och 2019. Mörkertalet antas dock vara stort då siffrorna bygger på beräkningar gjorda av myndigheter och medier.

Enligt IOM är Medelhavet den dödligaste passagen i världen för migranter och antalet döda ökade successivt fram till 2016 då knappt 4 000 människor miste livet.  

    

9. Hur många får asyl i EU?

Under 2019 fattade EU:s medlemsländer beslut om nästan 900 000 asylansökningar. Av dessa beviljades knappt 37 procent, enligt EU:s statistikbyrå Eurostat. 

 

10. Hur många av dem som inte får asyl skickas tillbaka?

Mellan 400 000och 500 000 personer får varje år avslag på sina asylansökningar. I bara ungefär 40 procent av fallen verkställs avvisningarna av dessa.

EU har avtal med 17 länder att återta medborgare som inte får asyl. Förhandlingar om återtagandeavtal pågår med ytterligare fem länder: Marocko, Vitryssland, Tunisien, Nigeria och Jordanien.

 

DETTA HAR HÄNT

1990

EU:s dåvarande tolv medlemsländer antog ett mellanstatligt avtal,  Dublinkonventionen, med målet att fördjupa samarbetet inom det asylpolitiska området. Syftet var att effektivisera asylprocessen samtidigt som den skulle garanteras att förbli humanitär. Konventionen skulle också hindra samma personer från att söka asyl i flera medlemsstater och på så sätt förhala asylprocessen. Sverige anslöt sig 1997.

1999

I och med Amsterdamfördraget 1999 fick EU:s institutioner befogenheter att utarbeta lagstiftning på asylområdet som blir bindande för medlemsstaterna.

2005

Europaparlamentet blir medlagstiftare i asylfrågor och har därmed lika mycket makt som medlemsländerna i ministerrådet.  

2013

EU-länderna får en gemensam asylpolitik då de antog nya minimiregler för ett gemensamt asylsystem. Det är samma asylpolitik som nu är under omförhandling.

2015

En flyktingström kom till EU-länderna via Turkiet och Nordafrika i en omfattning som inte setts tidigare. De flesta anlände till Grekland och Italien där de enligt EU:s regler skulle registreras och få sin asyl prövad. Många tilläts dock lämna länderna och söka sig vidare norrut i Europa. Många tog sig till Tyskland och Sverige.

För att minska antalet asylsökande införde fem länder, inklusive Sverige, gränskontroller. Syftet var att skicka tillbaka asylsökande till det EU-land de först anlänt till där de enligt rådande Dublinreglerna ska söka asyl.

För att avlasta Grekland och Italien beslutade en stor majoritet av EU-länderna att sprida ut asylsökande till övriga EU-länder. Fyra länder – Ungern, Tjeckien, Slovakien och Rumänien – röstade emot. Finland lade ner sin röst.

En särskild EU-fond för Afrika på 2,4 miljarder euro, närmare 23 miljarder kronor, skapades i november 2015 för att finansiera projekt i 23 afrikanska länder för att på olika sätt minska behovet av migration till EU.

Samma höst inledde EU förhandlingar med Turkiet för att minska antalet migranter som reste in i EU via landet.

2016

Sedan juli 2016 beviljar Sverige bara tillfälliga uppehållstillstånd.

Förhandlingar mellan EU och Turkiet resulterade i ett så kallat uttalande i mars där Turkiet lovade att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra att nya rutter för olaglig migration från Turkiet till EU uppstår, sjö- och landvägen.

EU å sin sida utlovade sammanlagt sex miljarder euro i olika riktade stöd till migranter i Turkiet fram till 2018 under vissa villkor. Dessutom lovades Turkiet visumfrihet vid inresa till EU under villkor att alla krav för det uppfylls och att få tullunionen med EU omförhandlad samt fortsatta medlemskapsförhandlingar.

För att skapa en mer långsiktigt hållbar asylpolitik föreslog EU-kommissionen våren 2016 ett nytt system där medlemsländerna prövar asyl på ett mer likartat sätt. Kommissionen föreslog också en permanent omfördelning där flyktingar ska flyttas till andra EU-länder om ett land får ta emot väldigt många under kort tid som i fallet med Grekland och Italien hösten 2015.  

Det har varit svårt för EU-länderna att enas om ett sådant system. En handfull länder med Polen och Ungern i spetsen vill inte alls ta emot omfördelade asylsökande från andra EU-länder om en ny flyktingkris skulle uppstå i framtiden.

Under hösten 2016 slöts avtal med Niger, Etiopien, Nigeria, Senegal och Mali för att minska migrationen till EU därifrån.

Inget annat EU-land utfärdade fler medborgarskap under 2016 än Sverige i förhållande till sin folkmängd. De flesta nya svenskar kom från Somalia och Syrien, läs mer.

2017

Våren 2017 enades EU:s stats- och regeringscheferna om att även sluta en överenskommelse med Libyen. Den går ut på att EU-länderna ska utbilda och stödja den libyska kustbevakning för att hindra att personer försöker ge sig ut på Medelhavet. EU-kommissionen lovade även att öronmärka motsvarande 1,9 miljarder kronor ur EU-budgeten för att bland annat bistå Libyens kustbevakning.

Inför toppmötet i december öppnade Europeiska rådets ordförande Donald Tusk för att slopa tanken på omfördelning av asylsökande eftersom det har skapat stor splittring bland medlemsländerna. Tusks utspel fick hård kritik, bland annat från Sverige. Efter toppmötet sade Donald Tusk att EU-ledarna skulle försöka nå enighet till juni 2018 men han konstaterade samtidigt att det kommer bli väldigt svårt att hitta en kompromiss.

I samband med toppmötet mellan EU och afrikanska unionen 2017 utlovade Frankrikes president Emmanuel Macron militära operationer för att evakuera migranter från Libyen.

EU-kommissionen drar Polen, Ungern och Tjeckien inför EU-domstolen för att de vägrar ta emot flyktingar.

Aldrig tidigare har EU-länderna utfärdat så många uppehållstillstånd som under 2017. Polen var det land som gav flest tillstånd, läs mer.

2018

Sverige tillhör de EU-länder där andelen som fått avslag ökat mest mellan de två åren. Från att en tredjedel av ansökningarna fått avslag till att över 60 procent fick nej, läs mer.

Vid toppmöte 2018 mellan EU och Turkiet betonade landet att bara 1,8 miljarder hittills betalats ut och att mer pengar behövs då antalet flyktingar i Turkiet närmar sig fyra miljoner. EU-sidan försäkrade att mer pengar kommer men att det tar tid, läs mer.

Svenska EU-politiker kräver att Sveriges och andra EU-länders gränskontroller mot andra Schengenländer ska upphöra, läs mer.

Svenskar har den mest positiva synen på invandring i EU samtidigt är svenskar de mest kritiska till integrationen som de anser misslyckad, läs mer.

I inget annat EU-land löper barn till invandrare lika stor risk att hamna i fattigdom som i Sverige där också skillnaden mellan inrikes- och utrikesfödda är störst, läs mer.

Sverige har fler flyktingar att integrera i samhället och lägger också mycket mer pengar på integration än andra EU-länder med många flyktingar. Investeringarna har dock inte gett önskat resultat enligt en studie från Europaparlamentet, läs mer.   

En idé om att placera migranter i nordafrikanska centra lanserades inför EU-toppmötet i juni. Förslaget fick tummen ner av bland andra Sverige. Kompromissen blev att frågan om mottagningscenter både i EU och utanför skulle utredas.

EU-toppmötet i oktober slog fast att samarbetet med afrikanska länder för att hålla migranter borta från EU ska intensifieras, läs mer.

Asylansökningar fortsätter att minska i EU.  I Sverige minskade antalet nya asylansökningar med en femtedel under 2018 jämfört med året innan, läs mer.

Bara i Grekland riskerar en större andel av personer födda utanför EU fattigdom eller social utestängning än i Sverige, läs mer.

2019

I det svenska EU-valet blir migrationsfrågan en av de tre hetaste frågorna, läs mer.

EU-kommissionen drar Ungern inför EU-domstolen för en lag som gör det olagligt att hjälpa asylsökande och begränsar vilka som kan söka asyl i landet, läs mer.

Fem EU-länder enades om hur migranter som ankommer Italien och Malta ska fördelas till övriga medlemsländer, läs mer.

Svenska Ylva Johansson utses till EU:s nya migrationskommissionär. Hon lovar att ta nya tag för att EU-länderna ska komma vidare i migrationspolitiken som till vissa delar blockerats sedan 2016, läs mer.

Antalet asylsökande i EU ökade 2019 jämfört med året innan. I Sverige var ökningen betydligt större än genomsnittet, läs mer

2020

Efter att den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdoğan i mars meddelat att man låter migranter röra sig vidare till EU-länderna beslutade den grekiska regeringen att stoppa de migranter som försöker ta sig in. Grekland fick fullt stöd av övriga EU, läs mer här och läs mer här.

EU-domstolen slog fast att Tjeckien, Ungern och Polen bröt mot EU-rätt när de vägrade ta emot flyktingar som EU-länderna gemensamt beslutat om, läs mer.

Efter flera månaders förseningar presenterade EU-kommissionen och Ylva Johansson i september sitt nya förslag på en ny europeisk migrations- och asylpolitik, läs mer.

 

Utlandsfödda i EU-länderna

I de flesta EU-länder har andelen utlandsfödda ökat under de senaste åren. 

2019 hade Luxemburg, Cypern, Malta, Österrike och Sverige störst andel utlandsfödda av EU-länderna. Minst andel hade Polen, Bulgarien och Rumänien.