AKTUELLT – Vad händer?

EU-ländernas migrationsministrar och Europaparlamentet förhandlar om en ny europeisk asylpolitik som ska ge en mer likartad behandling av asylsökande i EU.

Sju lagförslag har presenterats (se fråga 6). Fem av dem har kommit så långt i processen att de är klara för regelrätta förhandlingar mellan unionens lagstiftare: Europaparlamentet och ministerrådet.

För två av lagförslagen går det trögare. Det mest omtalade handlar om revidering av Dublinförordningen som slår fast i vilket EU-land en person ska söka asyl. Enligt förslaget ska alla medlemsländer vara redo att ta emot asylsökande som omfördelas från andra EU-länder om det som år 2015 kommer ovanligt många personer på samma gång.

Europaparlamentet är klart med sin ståndpunkt och väntar på EU-länderna som ännu inte nått en kompromiss. Det är främst Polen och Ungern som inte vill ta emot omfördelade asylsökande från andra EU-länder.

Det andra lagförslaget som inte är klart för slutförhandling handlar om hur asylprocedurerna ska bli mer likartade i EU-länderna. Det har tagit tid då förslaget anses som komplext och tekniskt.

Samtidigt försöker EU stärka den yttre gränskontrollen och på olika sätt samarbeta med Turkiet och länder i Afrika för att färre människor ska söka sig till Europa.

PROBLEMET – Vad ska lösas?

Flyktingkrisen hösten 2015 visade enligt EU-kommissionen på framförallt två brister i EU:s nuvarande asylsystem. Dels att ett fåtal medlemsländer får ta emot och ta ansvar för en stor majoritet av de asylsökande. Och dels att asylsökande inte behandlas lika i alla EU-länder vilket gör att de söker sig till vissa medlemsländer framför andra.

FÖRSLAGET

Som svar på flyktingkrisen 2015 presenterade EU-kommissionen 2016 sju lagförslag för att reformera asylpolitiken.

Förslagens grundläggande delar:

1. Asylsökande ska ansöka om asyl i det första inreselandet i EU (samma grundprincip som tidigare).

2. En omfördelningsmekanism ska garantera att inget medlemsland ensamt måste ta emot oproportionerligt många asylsökande vid flyktingtoppar som 2015.

3. Länder som inte vill ta emot omfördelade flyktingar ska betala 250 000 euro för varje asylsökande som de inte tar emot.

4. Mottagande av asylsökande och handläggning av deras ärenden ska bli mer likartat över hela EU.

 

 

15 FRÅGOR OCH SVAR

 

1. Vilka bestämmer om EU:s asylpolitik och hur tas besluten?

Europaparlamentet tillsammans med EU-ländernas regeringar i ministerrådet beslutar om asylpolitiken.  

I ministerrådet försöker EU-länderna oftast hitta en kompromiss som alla kan ställa sig bakom. De kan dock fatta beslut med kvalificerad majoritet.

Men politiskt har omröstningar i frågan blivit knepiga sedan några länder vägrat följa ett tidigare majoritetsbeslut från 2015 om att omfördela asylsökande. Polen och Ungern vill inte ta emot en enda medan andra motsträviga länder som Slovakien och Tjeckien bara tagit emot en handfull personer. EU-domstolens godkännande av det beslutet har inte fått dem att ändra sig. Snarare har det lett till ökade spänningarna mellan länderna.

 

2. Vad vill Sverige?

Sverige som 2015 tog emot många flyktingar vill först och främst att alla EU-länder tar solidariskt ansvar för asylsökande. Därutöver prioriterar regeringen möjligheten att ge permanenta uppehållstillstånd och att det inrättas en europeisk asylbyrå.

Inför slutförhandlingarna med Europaparlamentet har Sverige en kravlista på elva punkter. Bland annat att Turkiet inte ska klassas som ett säkert ursprungsland för asylsökande att skickas tillbaka till och att de medlemsländer som trots allt vägrar ta emot omfördelade asylsökande från andra EU-länder ska ges mindre ekonomiskt EU-stöd eller tvingas böta.

 

3. Vad säger andra EU-länder?

När det gäller frågan om Dublinförordningen och omfördelning av asylsökande mellan EU-länderna har det varit svårt för medlemsländerna att enas.

En minoritet av länder med Polen och Ungern i spetsen vägrar att ta emot asylsökande inom ramen för ett omfördelningssystem mellan EU-länderna.

Estland som var ordförandeland och ledde förhandlingarna under andra halvåret 2017 lade fram ett kompromissförslag där enskilda EU-länder under vissa villkor ska kunna betala andra EU-länder för att de ska ta flyktingar från landets kvot. Det förslaget har dock inte lett till några genombrott.

Europeiska rådets ordförande, polacken Donald Tusk, som leder mötena mellan EU:s stats- och regeringschefer, har öppnat för att skrota idén om omfördelning av flyktingar om inte EU-länderna enas innan sommaren 2018.

 

4. Vad vill Europaparlamentet?

När det gäller revideringen av Dublinförordningen och vilket EU-land som ska ta ansvar för asylsökande vill Europaparlamentet gå längre än kommissionens förslag. Parlamentet vill se en tvingande automatisk omfördelning av asylsökande mellan EU-länderna från dag ett, det vill säga även när det inte kommer många asylsökande på en och samma gång.

Parlamentet vill inte heller att enskilda medlemsländer ska kunna betala istället för att ta emot asylsökande. Däremot vill parlamentet likt svenska regeringen kunna dra in EU-stöd till länder som vägrar ta emot flyktingar.

I Europaparlamentet den svenska ledamoten Cecilia Wikström (L) fått mandat att förhandla med EU-ländernas migrationsministrar om nya Dublinförordningen.

 

5. Vad tycker EU:s invånare om invandring?

Opinionsundersökningar som EU-kommissionen låtit göra visar att en majoritet av EU:s medborgare har en negativ syn på invandring från länder utanför EU. I början av 2017 svarade 54 procent att de hade ganska eller mycket negativ syn på invandring av människor som kommer från icke-EU-länder.

I undersökningarna har man inte frågat om EU:s asylpolitik specifikt men resultaten visar ändå att synen på människor som kommer till EU från andra delar av världen skiljer sig avsevärt bland medlemsländerna.    

Sverige är det EU-land där flest är positiva till invandring från länder utanför EU. Över 64 procent av svenskarna har en ganska eller mycket positiv syn.

I de länder som inte vill ta emot asylsökande och som motarbetar förslaget om omfördelning inom EU har en stor andel av medborgarna en negativ syn på invandring från icke-EU-länder.

I Tjeckien och Slovakien är över 80 procent av medborgarna negativa medan andelen negativa i Ungern och Polen ligger på 78 respektive 70 procent.

En majoritet av medborgarna i EU, över 62 procent, är dock positiva till invandring från andra EU-länder.

 

6. Vilka EU-lagar ändras?

EU-kommissionen har föreslagit att de fem asyl- och flyktinglagarna som antogs 2013 ska ändras. Därutöver föreslås två nya lagar: om vidarebosättning av FN-flyktingar och om en gemensam asylbyrå.

Syftet är att asylsökande ska behandlas på ett mer likartat sätt i hela EU för att förhindra att samma personer söker asyl i flera EU-länder. Kommissionen vill också att alla EU-länder delar på ansvaret för asylsökande vid flyktingtoppar.

Lagarna som ska ändras:

1. Dublinförordningen. Revidering av nuvarande regler som fastställer vilket EU-land som ansvarar för att ta emot och pröva en asylansökan. Här föreslås att alla EU-länder ska ta emot asylsökande när det kommer många på samma gång.

Varje land ska få en flyktingkvot baserat på folkmängd, välstånd och hur många kvotflyktingar det tidigare tagit emot och när kvoten är överskriden till 150 procent ska asylsökande omfördelas till andra EU-länder.

2. Eurodacförordningen. Revidering av nuvarande regler. Eurodac är en EU-gemensam databas med fingeravtryck och ansiktsbilder för asylsökande vilket används som ett praktiskt verktyg för att genomföra Dublinförordningen och fastställa vilket EU-land som bär ansvar för att pröva asyl.

Enligt förslaget ska Eurodac får ett bredare användningsområde och även bidra till att kontrollera olaglig invandring och underlätta återvändande.

3. Skyddsgrundsdirektivet som reglerar vem som kan betraktas som flykting eller skyddsbehövande görs om till en tvingande förordning: skyddsgrundsförordningen. I dagens direktiv sätts enbart gemensamma mål för EU-länderna och de nationella lagarna ser olika ut. Genom att göra om direktivet till en förordning blir reglerna identiska i alla EU-länder. Till skillnad från ett EU-direktiv gäller en EU-förordning ordagrant och direkt i alla medlemsländer utan att de nationella parlamenten först gör en egen tolkning av innehållet.

4. Mottagandedirektivet. Revidering av nuvarande regler som anger miniminormer för mottagandet av asylsökande i EU-länderna, till exempel vad gäller bosättning, skolgång, arbete och sjukvård. Syftar till att göra mottagandeförhållandena i EU mer jämlika och minska incitamenten för asylsökande att ta sig till särskilda medlemsländer.

5. Dagens procedurdirektiv görs om till asylprocedurförordningen. Reglerna som beskriver hur handläggningen av ett asylärende ska gå till och vilka rättigheter en asylsökande har ska bli mer enhetliga. Syftet är att minska incitamenten för asylsökande att ta sig till andra medlemsländer. Genom att göra om direktivet till en förordning blir reglerna identiska i alla EU-länder.

Fem av de blivande rättsakterna: Eurodac- och skyddsgrundsförordningen, mottagandedirektivet, förordningen om vidarebosättning och asylbyrån har kommit så långt i processen att de är klara för regelrätta förhandlingar mellan Europaparlamentet och EU-länderna.

När det gäller Dublinförordningen har parlamentet sin position klar men medlemsländerna har ännu inte kunnat enas.

Asylprocedurförordningen beskrivs som ”komplex och teknisk” och ingen av lagstiftarna har sin hållning klar.

 

7. Kan asylsökande omfördelas till andra EU-länder i dag?

Ja. Mellan oktober 2015 och januari 2018 har drygt 33 000 asylsökande omfördelats från Italien och Grekland till andra europeiska länder i enlighet med ett tidigare beslut.

EU-länderna beslutade hösten 2015 att upp till 120 000 asylsökande skulle kunna flyttas från Grekland och Italien dit många människor kom under flyktingkrisen.

Frågan avgjordes genom omröstning i ministerrådet. Fyra EU-länder röstade emot och två av dem, Ungern och Slovakien, tog frågan till EU-domstolen med motiveringen att ministerrådet inte hade rätt att fatta beslutet. I september meddelades domen som gav ministerrådet rätt att fatta ett sådant beslut.

Det är få medlemsländer som har tagit emot hela sin andel. Delvis beror det på att det var betydligt färre än 120 000 personer som uppfyllde villkoren för att flyttas från Italien och Grekland. Enligt kommissionen har 95 procent av de asylsökande som uppfyller villkoren omfördelats.

Några länder, som Österrike, Tjeckien och Slovakien, har dock tagit emot väldigt få av sin kvot och Polen och Ungern har inte tagit emot några alls.

I december 2017 tog kommissionen tre länder: Polen, Ungern och Tjeckien till EU-domstolen för att de inte tagit emot tillräckligt många omfördelade flyktingar från Italien och Grekland.

Storbritannien och Danmark omfattas inte av systemet. De har alltså ingen skyldighet att ta emot omfördelade flyktingar. Det har inte heller Grekland och Italien varifrån flyktingarna flyttas.

Även länder utanför EU som Norge, Schweiz och Liechtenstein har tagit emot omfördelande flyktingar från EU-systemet.

 

8. Hur är migrationsfrågan kopplad till Schengen och EU:s inre gränskontroller?

Hösten 2015 då en miljon asylsökande kom till EU registrerade en del EU-länder, mot reglerna, inte de migranter som kom över gränserna. De kunde därmed förflytta sig till andra EU-länder, som Tyskland och Sverige, för att söka asyl där. Det gjorde att flera länder, däribland Sverige, efter ett tag införde interna gränskontroller inom det annars gränslösa Schengenområdet.

Antalet asylsökande i Sverige minskade kraftigt efter införandet av gränskontrollerna. Medan 156 000 ansökte om asyl rekordåret 2015 var det drygt 22 000 som sökte asyl året därpå. Det var den lägsta nivån sedan 2008.

De interna gränskontrollerna är tidsbegränsade. De har dock förlängts flera gånger, först på grund av fortsatt migrationstryck och därefter med hänvisning till den inre säkerheten.

 

9. Vilka migranter söker sig till EU och vilken väg tar de?

Det finns tre större rutter till Europa: östra Medelhavet via Turkiet till Grekland, den centrala rutten via Libyen till Italien och den västra via Marocko till Spanien.

Österifrån är det främst människor från Syrien, Afghanistan, Irak och Pakistan som har kommit.

centrala Medelhavet har det varit människor från Eritrea, Nigeria, Guinea, Somalia och Bangladesh.  

Människor från Elfenbenskusten, Marocko och Guinea har vanligt förekommande på den västra rutten.

Under flyktingkrisen 2015 kom de flesta på den östra rutten. Då anlände 885 000 människor via Turkiet över Medelhavet till Grekland. Denna rutt betraktas idag som stängd och betydligt färre tar ta sig in i EU den vägen.

I dag kommer istället majoriteten av asylsökande över centrala delarna av Medelhavet via Libyen där människosmugglare har kunnat verka i skuggan av den konflikt som pågår sedan landets diktator Muammar al-Gaddafi störtades 2011.

Den senaste tiden har dock antalet asylsökande som kommer via Libyen också minskat då EU och medlemsländerna stärkt kustbevakningen och inlett olika typer av samarbeten med libyska företrädare.

 

10. Vad gör EU för att stoppa människosmugglingen på Medelhavet?

2015 lanserades EU-operationen Sophia i syfte att lokalisera och stoppa människosmuggling på Medelhavet.

Två år senare hade över 100 misstänkta smugglare arresterats och 470 båtar förstörts. Operationen hade också medverkat till att rädda 40 000 människoliv.

2017 beslutade EU-länderna att förlänga mandatet för operation Sophia till 31 december 2018.

I oktober 2016 skapades den Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, EBCG, som är en vidareutveckling av EU:s byrå för gränskontroll, Frontex. I samarbete med medlemsländerna ska den förbättra övervakningen av EU:s yttre gränser.

Sammanlagt 1 700 europeiska gräns- och kustvakter assisterar de nationella myndigheterna i Grekland, Italien, Bulgarien och Spanien.

 

11. Hur samarbetar EU med utomstående länder kring migration och flyktingar?

 

Turkiet

Hösten 2015 inledde EU förhandlingar med Turkiet för att minska antalet migranter som reste in i EU via landet. Det resulterade i att Turkiet lovade att vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra nya rutter för olaglig migration från Turkiet till EU.

EU å sin sida utlovade sammanlagt sex miljarder euro, nästan 60 miljarder kronor, i olika direktriktade stödåtgärder till migranter i Turkiet fram till slutet av 2018 under vissa villkor. Dessutom lovades Turkiet visumfrihet vid inresa till EU under villkor att alla krav för det uppfylls, att få tullunionen med EU omförhandlad samt fortsatta medlemskapsförhandlingar.

Ett år senare, 2017, presenterade EU-kommissionen uppgörelsen som framgångsrik. Antalet migranter som anländer till Grekland har minskat kraftigt liksom antalet drunkningsolyckor mellan Turkiet och Grekland.

Spänningarna mellan EU och Turkiet ökade dock efter statskuppsförsöket i landet sommaren 2016. Turkiet har sedan dess vid flera tillfällen hotat säga upp avtalet med EU.  

Libyen

EU:s stats- och regeringschefer enades i februari 2017 om att sluta en överenskommelse med Libyen. Den går ut på att EU-länderna ska utbilda och stödja den libyska kustbevakning för att hindra att personer försöker ge sig ut på Medelhavet.

EU-kommissionen lovade även att öronmärka motsvarande 1,9 miljarder kronor ur EU-budgeten, bland annat för att bistå landets kustbevakning.

Italien har gjort egna uppgörelser med styrande aktörer i Libyen där lokala stammar och miliser uppges vara inblandade.

Människorättsorganisationer har kritiserat såväl Italien som EU för att stänga in människor i libyska läger där de utsätts för övergrepp. Amerikanska CNN har bland annat visat hur migranter säljs som slavar i landet.

I samband med toppmötet mellan EU och afrikanska unionen 2017 utlovade Frankrikes president Emmanuel Macron militära operationer för att evakuera migranter från Libyen.

Andra länder

En särskild EU-fond för Afrika på 2,4 miljarder euro, motsvarande 23 miljarder kronor, skapades 2015 i syfte att finansiera projekt i 23 afrikanska länder för att på olika sätt minska behovet av migration till EU.

I sitt linjetal 2016 lanserade EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker även idén om en investeringsfond för Afrika enligt europeisk modell. Med europeiska garantier på 3,35 miljarder euro hoppas man kunna generera investeringar på upp till 44 miljarder euro, över 400 miljarder kronor. Planen antogs i september 2017.

Under 2016 slöts också avtal med Niger, Etiopien, Nigeria, Senegal och Mali för att minska migrationen till EU därifrån.

 

12. Hur många människor har dött när de försökt ta sig till Europa?

De senaste fyra åren har över 15 000 migranter dött på Medelhavet.

FN-organet IOM (Internationella organisationen för migration) för löpande statistik över antalet människor som omkommer på Medelhavet när de försöker ta sig till Europa.

Enligt IOM är Medelhavet den dödligaste passagen i världen för migranter och antalet döda har ökat successivt fram till 2016 då 5 141 människor miste livet. Under 2017 har dock antalet döda minskat.

 

13. Vad finns det för lagliga vägar för asylsökande in i EU?

2015 godkändes ett system för vidarebosättning inom EU där personer i behov av internationellt skydd flyttas direkt till ett EU-land från länder utanför unionens gränser. Det sker i samarbete med FN:s flyktingkommissariat, UNHCR. Under programmet som löper i två år har cirka 23 000 människor vidarebosatts.

Kommissionen föreslog 2017 att utöka antalet kvotflyktingar till 50 000 de kommande två åren. Svenska Malin Björk (V) som ansvarar för förslaget i Europaparlamentet vill att EU tar emot 250 000 kvotflyktingar.  

Att göra den europeiska asylprövningen utanför EU:s gränser har också diskuterats. 2017 väckte både EU-kommissionen och ledarna för Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien idén om att göra en första identifiering av personer som har behov av internationellt skydd redan i några afrikanska länder innan de beger sig ut på den farliga resan över Medelhavet.

 

14. Hur många har fått asyl i EU?

Under 2016 togs drygt 1,3 miljoner beslut på asylansökningar. Av dessa fick drygt 700 000 personer asyl. 

15. Hur många av dem som inte får asyl skickas tillbaka?

Ungefär 36 procent av de som inte har fått asyl har skickats tillbaka till sina hemländer under 2014–2015. EU-kommissionen uppskattar att 1,5 miljoner människor ska återsändas “den närmsta framtiden” och den har uppmanat medlemsländerna att intensifiera arbetet med att skicka tillbaka de som inte har rätt att stanna i EU.

EU har avtal med 17 länder att återta medborgare som inte får asyl. Förhandlingar om återtagandeavtal pågår med ytterligare fem länder: Marocko, Vitryssland, Tunisien, Nigeria och Jordanien.

 

DETTA HAR HÄNT

1990

EU:s dåvarande tolv medlemsländer antog ett mellanstatligt avtal,  Dublinkonventionen, med målet att fördjupa samarbetet inom det asylpolitiska området. Syftet var att effektivisera asylprocessen samtidigt som den skulle garanteras att förbli humanitär. Konventionen skulle också hindra samma personer från att söka asyl i flera medlemsstater och på så sätt förhala asylprocessen. Sverige anslöt sig 1997.

1999

I och med Amsterdamfördraget 1999 fick EU:s institutioner befogenheter att utarbeta lagstiftning på asylområdet som blir bindande för medlemsstaterna.

2005

Europaparlamentet blir medlagstiftare i asylfrågor och har därmed lika mycket makt som medlemsländerna i ministerrådet.  

2013

EU-länderna får en gemensam asylpolitik då de antog nya minimiregler för ett gemensamt asylsystem. Det är samma asylpolitik som nu är under omförhandling.

2015

En flyktingström kom till EU-länderna via Turkiet och Nordafrika i en omfattning som inte setts tidigare. De flesta anlände till Grekland och Italien där de enligt EU:s regler skulle registreras och få sin asyl prövad. Många tilläts dock lämna länderna och söka sig vidare norrut i Europa. Många tog sig till Tyskland och Sverige.

För att minska antalet asylsökande införde fem länder, inklusive Sverige, gränskontroller. Syftet var att skicka tillbaka asylsökande till det EU-land de först anlänt till där de enligt rådande Dublinreglerna ska söka asyl.

För att avlasta Grekland och Italien beslutade en stor majoritet av EU-länderna att sprida ut asylsökande till övriga EU-länder. Fyra länder – Ungern, Tjeckien, Slovakien och Rumänien – röstade emot. Finland lade ner sin röst.

En särskild EU-fond för Afrika på 2,4 miljarder euro, närmare 23 miljarder kronor, skapades i november 2015 för att finansiera projekt i 23 afrikanska länder för att på olika sätt minska behovet av migration till EU.

Samma höst inledde EU förhandlingar med Turkiet för att minska antalet migranter som reste in i EU via landet.

2016

Förhandlingar mellan EU och Turkiet resulterade i ett så kallat uttalande i mars där Turkiet lovade att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra att nya rutter för olaglig migration från Turkiet till EU uppstår, sjö- och landvägen.

EU å sin sida utlovade sammanlagt sex miljarder euro i olika riktade stöd till migranter i Turkiet fram till 2018 under vissa villkor. Dessutom lovades Turkiet visumfrihet vid inresa till EU under villkor att alla krav för det uppfylls och att få tullunionen med EU omförhandlad samt fortsatta medlemskapsförhandlingar.

För att skapa en mer långsiktigt hållbar asylpolitik föreslog EU-kommissionen våren 2016 ett nytt system där medlemsländerna prövar asyl på ett mer likartat sätt. Kommissionen föreslog också en permanent omfördelning där flyktingar ska flyttas till andra EU-länder om ett land får ta emot väldigt många under kort tid som i fallet med Grekland och Italien hösten 2015.  

Det har varit svårt för EU-länderna att enas om ett sådant system. En handfull länder med Polen och Ungern i spetsen vill inte alls ta emot omfördelande asylsökande från andra EU-länder om en ny flyktingkris skulle uppstå i framtiden.

Under hösten 2016 slöts avtal med Niger, Etiopien, Nigeria, Senegal och Mali för att minska migrationen till EU därifrån.

2017

Våren 2017 enades EU:s stats- och regeringscheferna om att även sluta en överenskommelse med Libyen. Den går ut på att EU-länderna ska utbilda och stödja den libyska kustbevakning för att hindra att personer försöker ge sig ut på Medelhavet. EU-kommissionen lovade även att öronmärka motsvarande 1,9 miljarder kronor ur EU-budgeten för att bland annat bistå Libyens kustbevakning.

Inför toppmötet i december öppnade Europeiska rådets ordförande Donald Tusk för att slopa tanken på omfördelning av asylsökande eftersom det har skapat stor splittring bland medlemsländerna. Tusks utspel fick hård kritik, bland annat från Sverige. Efter toppmötet sade Donald Tusk att EU-ledarna skulle försöka nå enighet till juni 2018 men han konstaterade samtidigt att det kommer bli väldigt svårt att hitta en kompromiss.

 

Utlandsfödda i EU-länderna

I de flesta EU-länder har andelen utlandsfödda ökat under de senaste åren. Efter Luxemburg, där många Tysklands- och Frankrikefödda bor, har den största ökningen mellan 2009 och 2016 skett i Sverige – från 13,8 till 17,0 procent enligt uppgifter från Eurostat. 

2016 hade Luxemburg, Cypern, Österrike och Sverige störst andel utlandsfödda av EU-länderna. Minst andel hade Polen, Rumänien och Bulgarien. Av de äldre EU-länderna hade Finland minst andel utlandsfödda.


Sidor