Förhandlingar om en ny asyl- och migrationspolitik pågår. Det finns ett kompromissförslag där enskilda EU-länder under vissa villkor ska kunna betala andra EU-länder att ta emot flyktingar från landets flyktingkvot men att alla måste i varierande grad ta emot asylsökande. Senast i juni ska EU-länder nått konsensus om en ny asylpolitik enligt ett beslut som EU-ländernas stats- och regeringschef tog vid decembertoppmötet 2016 i Bryssel. Men enligt uppgifter från en icke namngiven högt uppsatt EU-diplomat finns det i dagsläget ”ingen chans” att det målet nås, skriver Politico.

De kontroller av inre gräns som i dag görs fem Schengenländer, däribland Sverige, motiveras av efterdyningarna till 2015-års migrationshändelser då en miljon människor kom till EU via Grekland och den så kallade Balkanrutten. Detta skäl, sade kommissionen i maj, tappar sin legitimitet inom sex månader varför de inre gränserna enligt kommissionens rekommendationer inte längre få kontrolleras på samma sätt som i dag. EU-kommissionen utesluter dock inte att behov av gränskontroll mellan Schengenländer kan uppstå igen av något annat skäl. EU-ländernas regeringar kommer att ta ställning EU-kommissionens rekommendationer. 

2017 inleddes med att EU ska försöka nå en överenskommelse Libyien att de på olika sätt ska medverka till att minska migrantflödet till Europa. Det kan enligt utrikesminister Margot Wallström (S) dock inte bli frågan om något likande avtal som EU har med Turkiet och som kraftigt minskat antalet migranter från Turkiet till EU.

Sedan hösten 2016 diskuterar EU-ländernas migrationsministrar och Europaparlamentet en förändrad flyktingpolitik. Ett syfte är att se till att asylansökningar bedöms på ett mer likartat sätt i medlemsländerna. Ett annat förslag går ut på att avlasta ett medlemsland som tar emot ovanligt många asylsökande på kort tid. Dessa skulle då fördelas på övriga medlemsländer och de stater som vägrar ska få böta, heter det i förslaget. I den nya politiken ingår också förslag som ska få länder utanför EU att minska antalet migranter från deras länder till EU.

Aktuell bakgrund

2015 kom en flyktingström till EU-länderna via Turkiet och Nordafrika i en omfattning som inte setts tidigare.

Det ledde till att EU-länderna med stor majoritet beslutade att sprida ut asylsökande som kommit till Grekland och Italien till övriga EU-länder. Fyra länder – Ungern, Tjeckien, Slovakien och Rumänien – röstade dock emot. Ett år senare hade bara en mindre del av kvoten asylsökande fördelats till andra EU-länder. Senast september 2017 ska omfördelningen ha skett.

En särskild EU-fond för Afrika på idag 2,4 miljarder euro skapades i november 2015 för att finansiera projekt i 23 afrikanska länder för att på olika sätt minska behovet av migration till EU.

Samma höst inledde EU förhandlingar med Turkiet för att minska antalet migranter som reste in i EU via landet. Det resulterade i ett så kallat uttalande i mars 2016. I uttalandet lovar Turkiet att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra att nya rutter för olaglig migration från Turkiet till EU uppstår, sjö- och landvägen. EU å sin sida utlovade sammanlagt sex miljarder euro i olika riktade stöd till migranter i Turkiet fram till 2018 under vissa villkor. Dessutom lovades Turkiet visumfrihet vid inresa till EU under villkor att alla krav för det uppfylls och att få tullunionen med EU omförhandlad samt fortsatta medlemskapsförhandlingar. Ett år senare i mars 2017 presenterade EU-kommissionen uppgörelse som framgångrik med kraftig minskning av migranter och av människor som druknat under överfarten mellan Turkiet och Grekland.

Under hösten 2016 slöts avtal med Niger, Etiopien, Nigeria, Senegal och Mali för att minska migrationen till EU därifrån.

EU har avtal med 17 länder att återta medborgare som inte får asyl. Förhandlingar om återtagandeavtal pågår med ytterligare fem länder Marocko, Vitryssland, Tunisien, Nigeria och Jordanien.
 
Enligt FN var 2016 det dödligaste året någonsin för migranter att korsa Medelhavet, med över 5 000 människor döda eller saknade. Samtidigt minskade enligt gränsbevakningsmyndigheten Frontex antalet migranter till EU med två tredjedelar 2016 jämfört med 2015.
 
Enligt ett förslag som lades fram under hösten 2016 från ministerrådets dåvarande ordförandeland Slovakien bör inget land tvingas ta emot asylsökande utan ska kunna bidra på andra sätt exempelvis med pengar. Slovakien kallade det för "effektiv solidaritet".
 
Under 2016 minskade antalet asylansökande till Sverige till den lägsta nivån sedan 2008.
 
På det informella EU-toppmötet på Malta om migration 3 februari 2017 fördes diskussioner mellan EU-länderna hur migrationen från Libyen ska minskas. Stats- och regeringscheferna enades om att sluta en överenskommelse med Libyen. Den går ut på att att EU-länderna ska utbilda och stödja den libyska kustbevakning för att hindra att personer försöker ge sig ut på Medelhavet. EU-kommissionen lovade även att öronmärka motsvarande 1,9 miljarder kronor ur EU-budgeten för att bland annat bistå Libyens kustbevakning.
 
Andel migranter som fått bevilats asyl inom EU har ökat markant de senaste åren, se graf nedan.
 

Historisk bakgrund

1990 antog EU:s dåvarande tolv medlemsländer i ett frivilligt mellanstatligt avtal Dublinkonventionen med målet att fördjupa samarbetet inom det asylpolitiska området. Syftet var att effektivisera asylprocessen samtidigt som den skulle garanteras att förbli humanitär. Konventionen skulle också hindra samma personer från att söka asyl i flera medlemsstater och på så sätt förhala asylprocessen. Sverige anslöt sig 1997.

I och med Amsterdamfördraget 1999 fick EU:s institutioner befogenheter att utarbeta lagstiftning på asylområdet som blir bindande för medlemsstaterna. Sedan 2005 är Europaparlamentet medlagstiftare i asylfrågor och har därmed lika mycket makt som medlemsländerna i ministerrådet.  

2013 fick EU-länderna en gemensam asylpolitik.

Dagens  asyl- och migrationspolitik

2013 antog EU-länderna nya minimiregler för ett gemensamt asylsystem som nu är under omförhandling.

EU:s gemensamma asylsystem består av tre direktiv och två förordningar:

1. Procedurdirektivet: Beskriver hur handläggningen av ett asylärende ska gå till och vilka rättigheter en asylsökande har. Ett asylförfarande får bland annat inte ta längre än ett halvår, i vissa undantagsfall halvtannat år.

2. Mottagandedirektivet: Fastställer miniminormer för mottagandet av asylsökande i medlemsstaterna, regler för bosättning, skolgång, arbete och sjukvård. Asylsökande ska få tillgång till arbetsmarknaden inom högst nio månader.

3. Skyddsgrundsdirektivet: Reglerar vem som kan betraktas som flykting eller skyddsbehövande.

4. Dublinförordningen: Fastställer kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan. 

5. Eurodacförordningen: En databas med fingeravtryck för alla asylsökande över 14 år som kan användas av medlemsländernas polisväsen i olika brottsutredningar.

Dimitris Avramopoulos är ansvarig för asyl- och flyktingpolitik i EU-kommissionen.

Utlandsfödda i EU-länderna

I de flesta EU-länder har andelen utlandsfödda ökat under de senaste åren. Efter Luxemburg, där många Tysklands- och Frankrikefödda bor, har den största ökningen mellan 2009 och 2016 skett i Sverige – från 13,8 till 17,0 procent enligt uppgifter från Eurostat. 

2016 hade Luxemburg, Cypern, Österrike och Sverige störst andel utlandsfödda av EU-länderna. Minst andel hade Polen, Rumänien och Bulgarien. Av de äldre EU-länderna hade Finland minst andel utlandsfödda.


Sidor

Annons



MEST KOMMENTERADE


DEBATT I ANDRA MEDIER