AKTUELLT – Vad händer?

EU-kommissionen lade i början av maj 2018 förslag om en ny flerårsbudget för åren 2021-2027.

Förslaget hade flera kontroversiella inslag däribland att Sverige och andra rikare nettobetalare ska bli av med sina rabatter och att medlemsländer som inte håller sig till demokratiska värderingar och rättsstatsprinciper kan få indraget EU-stöd.

De kommande förhandlingarna, som beskrivs som de svåraste någonsin, ska enligt kommissionens plan slutföras innan EU-valet i maj 2019.

PROBLEMET – Vad ska lösas?

EU-länderna har de senaste åren beslutat att ge EU en rad nya uppgifter, till exempel när det gäller migration och gräns- och kustbevakning vilket ökar kostnaderna. Samtidigt uppstår ett budgethål på 12 miljarder euro, motsvarande 127 miljarder kronor, per år när Storbritannien lämnar EU i mars 2019.

Ökade kostnader och minskade intäkter är en ekvation som inte enbart kan lösas med nedskärningar menar kommissionen. Därför vill de höja ländernas medlemsavgifter.
 

19 FRÅGOR OCH SVAR
 

1. Hur stor är den föreslagna flerårsbudgeten?

13 biljoner kronor eller 1,11 procent av EU-ländernas BNI.

I förslaget uppgår budgeten för åren 2021-2027 till totalt 1279,4 miljarder euro, motsvarande ungefär 13 biljoner kronor. Det är drygt två biljoner kronor mer än den nuvarande sjuårsbudgeten som gäller för 2014-2020.

I relation till EU-ländernas samlade inkomster, bruttonationalinkomsten (BNI), som man ofta jämför med uppgår kommissionens förslag till 1,11 procent av BNI medan den nuvarande ligger på 1,03 procent, det innebär alltså en ökning på 0,08 procentenheter.
 

2. Hur fördelas pengarna i budgetförslaget?

På sju olika områden.

Område Miljarder € Andel (%)
Inre marknaden, innovation och digitalt   187,4    14,6
Sammanhållningspolitik och värderingar      442,4    34,6
Naturresurser och miljö   378,9   29,6
Migration och gränsbevakning     34,9     2,7
Säkerhet och försvar       27,5       2,1
Grannskap och världen   123,0     9,6
Administration         85,3     6,7
Totalt 1 279,4*  


*I summan ingår biståndspengar i EU:s utvecklingsfond EDF som tidigare legat utanför budgeten, mer detaljer om det finns under fråga 18.


Kommissionen förslag innebär både ökade satsningar och nedskärningar.   

Anslagen för migration och gränsförvaltning mer än fördubblas. Särskilt fokus ligger där på gränskontroll, bland annat ska antalet europeiska gränsvakter öka från 1 200 till 10 000.  

Mer pengar ska också gå till sociala satsningar, däribland studentprogrammet Erasmus där medlen dubblas i syfte att ”främja en europeisk identitet” bland unionens unga.  

Andra områden som föreslås få mer pengar än tidigare är forskning och utveckling, säkerhet och försvar samt utrikespolitiken.   

Nedskärningar ska ske i de stora utgiftsposterna: jordbruks- och sammanhållningsstödet. Jordbruksstödet ska minska med fem procent medan sammanhållningsstödet, som går till fattigare regioner i syfte att utjämna ekonomiska skillnader inom unionen, kapas sju procent.
 

3. Vilka nyheter finns i kommissionens förslag om flerårsbudget?

Bland annat villkor för EU-stöd, nya satsningar och EU-skatter.

En nyhet i kommissionens förslag är att EU-stöd ska villkoras. Länder som inte följer EU:s värderingar till exempel när det gäller domstolars oberoende eller pressfrihet kan få indraget stöd. I praktiken riktas åtgärden i dagsläget mot länder som Polen och Ungern som tar emot relativt mycket EU-stöd (se fråga 11) men som fått kritik rörande rättsstaten.

Även faktorerna som avgör vem som får sammanhållningsstöd ändras vilket kan leda till att länder som tagit emot många flyktingar eller har hög ungdomsarbetslöshet får mer stöd.

Kommissionen föreslår också flera nya EU-skatter bland annat en plastskatt och att 20 procent av intäkterna från handeln med utsläppsrätter inom EU ska gå till den gemensamma kassan. Likaså föreslås att en mindre del av skatten på den gemensamma skattebasen på bolag ska tillfalla unionen.

Med skatterna vill kommissionen minska beroendet av bidrag från medlemsländer och i större utsträckning förlita sig på pengar som per automatik går till EU.
 

4. När ska man fatta beslut om nästa flerårsbudget?

Kanske under 2019.

EU-ländernas sakkunniga väntas analysera kommissionens förslag som beskrivs som komplext fram till sommaren. Först till hösten ska man börja med verkliga förhandlingar och då under ledning av Österrike som tar över EU:s roterande ordförandeskap i juli. Österrike hör, tillsammans med Sverige, till den lilla grupp av länder som högljutt annonserat att de inte vill betala mer till den gemensamma kassan.

EU-kommissionen driver på för att förhandlingarna ska slutföras innan EU-valet i maj 2019. Flera av  medlemsländerna, däribland Sverige, ser det som en väldigt tajt tidsplan givet att förra budgeten tog längre tid att förhandla och att samtalen väntas bli exceptionellt svåra denna gång.

Enligt den tidsplan som Europeiska rådets ordförande Donald Tusk tagit fram och som kallas ledaragendan har medlemsländerna siktet inställt på att slutföra förhandlingar under andra halvan av 2019.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel har dock sagt att hon hoppas slutföra förhandlingarna innan valet i maj nästa år.


5. Vilka bestämmer över EU-budgeten?

Främst medlemsländerna men i viss mån också Europaparlamentet.

Vem som beslutar om EU:s budget beror på vilken typ av budget det gäller. EU har två budgetar - en årlig och en flerårig.

Flerårsbudgeten

När det gäller flerårsbudgeten är det medlemsländerna som ska anta den med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet. Om Europaparlamentet inte godkänner flerårsbudgeten, vilket hittills aldrig hänt, måste medlemsländerna i ministerrådet lägga fram ett nytt förslag.

Om inte flerårsbudgeten blir antagen av medlemsländerna före 31 december 2020 förlängs 2020-års budget med dess tak och bestämmelser till en ny flerårsbudget kan antas.

Flerårsbudgeten ska enligt EU:s regler omfatta minst fem år. De senaste har dock omfattat sju år.

Årlig budget

Den årliga budgeten beslutas av medlemsländerna och EU-parlamentet gemensamt. Men då flerårsbudgeten är styrande kan EU-parlamentet bara föreslå mindre ändringar.

EU-kommissionen lägger budgetförslagen. Normalt föreslår medlemsländerna en lägre budget än den som EU-kommissionen lägger fram medan parlamentet vill öka den.

Den slutgiltiga budgeten hamnar oftast på en summa nära medlemsländernas position. Inför slutförhandlingarna när 2018 års budget skulle antas ville medlemsländernas finansministrar ha en budget på 144,4 miljarder euro medan parlamentet krävde 146,7 miljarder. I slutändan landade 2018-års budget på 144,7 miljarder euro, blott 0,3 miljarder euro eller 0,2 procent högre än medlemsländernas bud.   
 

6. Vad tycker Sverige om EU-budgeten?

Att EU:s budget ska vara så återhållsam som möjligt.

Inför att Sverige skulle gå med i EU 1995 var inställningen från regeringens sida “att verka för en effektiv och återhållsam budgetpolitik” inom EU. Det är en uppfattning som olika svenska regeringar upprepat.

I den svenska statsbudgeten för 2018 säger sig regeringen vilja se “en modern [EU-]budget med omprioriteringar till fördel för gemensamma åtgärder som säkerhet, migration, konkurrenskraft, forskning och klimatomställning. Det bör ske genom väsentliga minskningar av utgifterna för jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken”.

I statsbudgeten sägs även att den svenska EU-avgiften ska hållas nere genom att minska storleken på EU-budgeten men också genom att värna fortsatta svenska EU-rabatter.
 

7. Vad säger andra parter om EU:s budget?             

Åsikterna varierar.

Andra medlemsländer som, liksom Sverige, betalar in mer till budgeten än vad de får tillbaka i form av EU-stöd har också en restriktiv hållning och vill skära i utgifterna. När det gäller förslaget om nästa flerårsbudget för 2021-2027 är det dock bara Sverige, Danmark, Nederländerna och Österrike som uttryckligen sagt att de inte vill betala mer än idag.          

Länder som får mer i EU-stöd än de betalar in är generellt inte lika angelägna om att minska på utgiftssidan.

Europaparlamentet vill i allmänhet ha en betydligt större EU-budget än medlemsländerna. I en tysk tidningsintervju 2017 sade Europaparlamentets konservative talman Antonio Tajani att EU-budgeten borde vara dubbelt så stor som i dag för att täcka stora investeringsbehov när det gäller energi och digitalisering samt kostnader för flyktingpolitik och terroristbekämpning.  
 

8. Hur stor är EU:s budget?

Ungefär 1,4 biljoner kronor per år.

De senaste åren har EU:s årliga budget uppgått till ungefär 140 miljarder euro i betalningar, drygt 1,4 biljoner kronor. (Se skillnad mellan betalningar och åtaganden i fråga 15). 

Den nuvarande flerårsbudgeten för 2014-2020 uppgår totalt till 1 087 miljarder euro, ungefär elva biljoner kronor.

I flerårsbudgeten fastställs tak för hur mycket pengar som får spenderas på olika områden. Maximalt får EU:s budget uppgå till 1,23 procent av unionens samlade BNI (bruttonationalinkomst). Regeln innebär att taken, räknat i summor, kan ändras under resans gång om BNI skulle bli lägre eller högre än man tidigare räknat med.

Den nuvarande flerårsbudgeten motsvarar drygt en procent av EU-ländernas BNI. Ser man till de tidigare flerårsbudgetarna har de uppgått till mellan 1,03 och 1,25 procent av BNI:

År % av EU BNI Summa (miljarder €)
2021-2027*   1,11         1 279,4   
2014-2020   1,03        1 087,1
2007-2013   1,12            975,8
2000-2006      1,09          752,2
1993-1999   1,25            539,7


*Förslag som ännu inte godkänts.

Källa: EU-kommissionen.
 

9. Vad används EU:s budget till?

Till satsningar i EU-länderna.

Administrationen av själva EU-maskineriet tar knappa sju procent av dagens EU-budget. Resten av pengarna, 93 procent,  går tillbaka till medlemsländerna i form av olika typer av stöd och projekt. Det kallas återflöde.

Generellt är det nationella eller regionala myndigheter som bestämmer vilka projekt som ska få EU-pengar baserat på de prioriteringar man gemensamt har kommit överens om inom EU.  

Största delen går till lantbruksstöd och regionalstöd vilket idag utgör över 70 procent av den totala budgeten.

Lantbruksstöd omfattar jordbruk, fiske och miljöarbete. Det handlar till exempel om gårdsstöd där lantbrukare får stöd i förhållande till hur mycket mark de äger.

Regionalstöd syftar till att minska skillnader mellan fattiga och rika regioner. Det kan handla om investeringsstöd till företag i missgynnade områden, till exempel i Norrlands glesbygd.

Den tredje största budgetposten som tar nästan 14 procent är stöd för att skapa jobb och tillväxt. En annan större post är  kostnader för “globala Europa” som kan liknas vid EU:s utrikespolitik och bland annat omfattar humanitärt bistånd.

EU-budgeten 2018:           

Område                                               

Miljarder euro

Procent

Lantbruksstöd  

56,1

38,8

Regionalstöd

46,5

32,1

Jobb och tillväxtskapande

20,1

13,9

Globala Europa  

8,9

6,2

Administration

9,7

6,7

Säkerhet / medborgarskap

3,0

2,1

Annat

0,4

0,3

Totalt   

134,5

 100

 

10. Varför får vissa länder mer EU-stöd än andra?

För att de är fattigare.

EU har som övergripande mål att solidariskt jämna ut ekonomiska skillnader mellan medlemsländerna. Det betyder att fattigare länder får mer EU-stöd än rikare.

Polen är det land som fått mest EU-stöd de senaste åren. Mellan 2010-2015 har landet årligen fått nästan 15 miljarder euro, över 150 miljarder kronor. Sverige har under samma period fått 1,6 miljarder euro, 16,4 miljarder kronor, i årligt stöd.  

Slår man ut stödet per person i varje EU-land har grekerna fått mest: 589 euro, motsvarande 6 000 kronor, per person och år. Även medborgarna i Estland och Litauen har fått över 5 000 kronor per person och år i snitt.

De som har fått minst per person är britterna: 105 euro, drygt 1 100 kronor per år. Svenskarna har fått 168 euro, cirka 1 700 kronor, per person och år.  

 

 

11. Vilka betalar mest och minst till EU:s budget?

Rikare EU-länder betalar mer än fattigare.

EU-målet om att jämna ut ekonomiska skillnader betyder också att rikare medlemsländer betalar mer i EU-avgift än fattigare.

Större länder som Tyskland, Frankrike och Italien betalar mest i faktiska tal medan mindre länder som Cypern och Malta betalar minst.

Per person är det medborgarna i Luxemburg som betalar mest innan EU-stöden är avräknade. Mellan 2010-2015 har de i snitt betalat 528 euro, motsvarande 5 550 kronor, per år. Danskarna har betalar näst mest. Därefter kommer svenskarna som har betalat 351 euro, ungefär 3 700 kronor, per person och år i snitt. 

 


 

12. Vilka EU-länder är nettobetalare och vilka är nettomottagare?

Rikare EU-länder är nettobetalare. Fattigare EU-länder är nettomottagare.

Länder som betalar in mer än de får tillbaka i EU-stöd kallas nettobetalare. De som får mer stöd än de betalar in kallas nettomottagare.

Mellan åren 2010-2015 har Tyskland varit den klart största nettobetalaren med en genomsnittlig årlig nettobetalning på 11,5 miljarder euro, motsvarande 118 miljarder kronor. Därefter kommer Storbritannien och Frankrike som har betalat i netto 6,8 respektive 6,2 miljarder euro i snitt. I kronor blir det 70 respektive 64 miljarder kronor.

Men om man slår ut nettobetalning på invånare blir svenskarna är de som har bidragit mest mellan 2010-2015. Svenskens nettobetalning uppgår till 183 euro, nästan 1 900 kronor.

Under samma period har Polen varit den överlägset största nettomottagaren. Landet har fått mer än 11 miljarder euro, över 113 miljarder kronor, per år snitt. Därefter har Grekland och Ungern varit de största mottagarna med årligt nettostöd på 4,8 respektive 4,3 miljarder euro per år. Det motsvarar 49 respektive 44 miljarder kronor.

Jämför man med EU-ländernas befolkningsstorlek har Litauen fått mest nettostöd, 437 euro, motsvarande drygt 4 500 kronor, per person och år. Ungrarna och grekerna har fått nästan lika mycket.


Jämför man EU-avgiften med medlemsländernas skatteintäkter hör dock Sverige till dem som betalar minst i EU.

Inför förslaget om nästa långtidsbudget har EU-kommissionen vid flera tillfällen påpekat att det är fel att se budgeten som ett nollsummespel mellan mottagare och betalare. Kommissionen menar att alla tjänar på EU-medlemskap. Rikare länder betalar visserligen mer till budgeten men de tjänar också mer på samarbetet och av att vara en del av EU:s inre marknad. Tyskland tjänar, enligt en undersökning också överlägset mest på den gemensamma marknaden följt av Frankrike och Storbritannien.

 

13. Var kommer EU:s pengar ifrån?

Från medlemsländerna.

EU finansieras till 99 procent direkt eller indirekt av medlemsländerna. Resten kommer av EU-anställdas skatter och böter som regelbrytande företag och länder kan tvingas betala.

Större delen av EU:s pengar är direkta betalningar från medlemsländerna som beräknas på deras bruttonationalinkomst (BNI). Det betyder att rikare länder betalar mer än fattigare.  

EU får också en betydande del av intäkterna från de gemensamma tullar som medlemsländerna har gentemot länder utanför EU. Även en mindre del av medlemsländernas momsintäkter går till EU.

Dessa tre inkomstkällor, BNI-avgift, tull och moms, kallas EU:s egna medel. De egna medlen betalas in två gånger per månad. Inget medlemsland har någonsin vägrat betala.

Utöver det tillkommer mindre belopp i form av skatter på de EU-anställdas löner, räntor och böter som företag betalar om de brutit mot EU:s konkurrensregler.

Så finansieras EU:s budget 2018

Avgift                                                   Miljarder euro   
Miljarder kronor   
Procent   
BNI-avgift 102,7 975,7 71
Tull 22,8 216,6 16
Momsavgift 17,2 163,4 12
Övrigt (böter, skatter m.m.) 2,0 19,0 1
Totalt 144,7 1 374,7 100

 

 

 

 


Historiskt har tullar och momsinbetalningar utgjort en betydligt större del av EU:s budget. Men sedan slutet på 90-talet har den andelen minskat medan medlemsländernas BNI-betalningar ökat avsevärt.

Till skillnad från medlemsländernas budgetar kan EU:s budget varken gå plus eller minus. EU får inte låna pengar. Skulle det under ett år komma in oväntade inkomster, till exempel i form av företagsböter, kan det betalas tillbaka till EU-länderna. Slutar året med överskott kan det också skjutas över till nästa budgetår. På samma sätt väntas medlemsländerna skjuta till pengar om det skulle saknas.
 

14. Vilka länder får rabatt på sin avgift?

Sverige och fem andra EU-länder.

Sex medlemsländer har idag rabatt på sin EU-avgift: Sverige, Danmark, Nederländerna, Storbritannien, Tyskland och Österrike.

Storbritannien var det första landet som fick rabatt på sin medlemsavgift 1984 sedan landet hotat med att inte betala delar av den. ”I want my money back”, sade den dåvarande premiärministern Margaret Thatcher.

Övriga EU-länder får sedan dess täcka upp för den brittiska rabatten. Hur mycket extra de betalar baseras på deras bruttonationalinkomst, BNI. Men Sverige och fyra andra länder ville på 00-talet inte längre betala sin del utan krävde rabatt på den brittiska rabatten.

Nederländerna, Sverige, Tyskland och Österrike betalar därför i dag bara 25 procent av sin andel för att täcka den brittiska rabatten vilket betyder att de övriga kvarvarande länderna betalar ännu mer.

Sverige har tillsammans med de andra länderna också fått två andra rabatter: reducerade avgifter för BNI och momsskattebasen.  

Värdet på Sveriges tre EU-rabatter uppgick 2017 till 6,1 miljarder kronor.
 

Rabatter i nuvarande flerårsbudgeten 2014-2020

       
Land                                      Mindre andel av brittisk rabatt Minskad BNI-avgift           Lägre momsavgift*
Sverige 25 % 185 miljoner euro / år 0,15 %
Danmark Har ej den rabatten 130 miljoner euro / år  
Nederländerna 25 % 695 miljoner euro / år   0,15 %
Österrike 25 %   60 miljoner euro**  
Tyskland 25 %   Har ej den rabatten 0,15 %

*Den normala momsavgiften är 0,3 procent.

** Mellan 2014-2016
 

15. Vad är skillnaden mellan betalningar och åtaganden?

Faktisk betalning är oftast mindre än åtaganden.

I EU:s budget skiljer man på åtagande och betalningar. Åtaganden är den totala kostnaden för EU:s ”rättsliga förpliktelser” under ett år. Det kan handla om stöd till projekt, bidrag eller kontrakt. Betalningar är som det låter: faktiska utbetalningar.

Åtaganden och betalningar är inte desamma eftersom många EU-projekt sträcker sig över flera år. Ska EU till exempel finansiera ett flerårigt brobygge för sammanlagt 100 miljoner euro blir det ett åtagande på hela summan ett budgetår medan de verkliga betalningarna delas upp på flera årsbudgetar.

Betalningarna är inte sällan lägre än åtagandena. Det kan bero på att allt stöd i slutändan inte betalas ut. Mottagaren kanske inte behöver hela summan, kan inte få ihop nödvändig medfinansiering eller så kanske en mottagare i ett projekt går i konkurs under projektets gång.
 

16. Vem ansvarar för EU:s budget och vem granskar den?

EU-kommissionen, EU-parlamentet och revisionsrätten.

EU-kommissionen är ytterst ansvarig för EU:s gemensamma pengar även om de till största delen används i och av medlemsländerna. Utgifterna granskas i efterhand, dels av Europeiska revisionsrätten och dels av EU-parlamentet.

EU-parlamentet avgör om kommissionen ska beviljas ansvarsfrihet, det vill säga parlamentet godkänner hanteringen av EU:s pengar. Det finns inga direkt rättsliga följder om kommissionen skulle nekas ansvarsfrihet - det som händer är att kommissionen då måste följa upp rekommendationerna från EU-parlamentet och på nytt begära ansvarsfrihet.

Däremot kan det i praktiken få stora politiska konsekvenser. Kommissionens hanteringen av EU:s medel godkänns i princip alltid men vid två tillfällen, 1984 och 1998, har parlamentet nekat kommissionen ansvarsfrihet. Första gången blev konsekvenserna begränsade då kommissionen var i slutet av sin mandatperiod men andra gången ledde det till att den sittande kommissionen under ledning av luxemburgaren Jacques Santer valde att avgå inför risken av ett misstroendevotum.   

Europaparlamentet har nämnligen makten, enligt fördraget artikel 18 punkt 8 och artikel 234, att genom en misstroendeomröstning avsätta hela EU-kommissionen, det har dock ännu inte inträffat.

Innan parlamentets ledamöter avgör frågan om ansvarsfrihet får de en rekommendation från medlemsländernas finansministrar. De har hittills alltid rekommenderat att bevilja ansvarsfrihet men några länder, däribland Sverige, brukar inte föreslå kommissionen ansvarsfrihet då andelen felaktiga utbetalningar ur budgeten ligger över gränsen på två procent som anses som godtagbar nivå.

Revisionsrätten har i sin tur alltid anmärkningar på att delar av budgeten har betalats ut på felaktiga grunder. De senaste åren har andelen felaktiga betalningar dock minskat och för 2016 års budget var andelen historiskt låg och låg då på 3,1 procent.


17. Finns det EU-pengar utanför budgeten?

Ja.

Det finns pengar i flera fonder utanför EU:s budget. De är delvis till för oförutsedda händelser som att ge stöd efter katastrofer eller konflikter. Tidigare har denna typ av pengar använts för konflikter i Syrien och Mali, efter jordbävning i Italien och flodvåg i Tyskland.

En stor del av EU:s bistånd är inte heller en del av budgeten då utvecklingsfonden EDF ligger utanför och finansieras genom direkta bidrag från medlemsländerna. Mellan åren 2014-2020 uppgår utvecklingsfonden till 30,5 miljarder euro, motsvarande 290 miljarder kronor.

I förslaget om nästa flerårsbudget för 2021-2027 vill dock kommissionen föra in utvecklingsfonden EDF inom budgeten.

EU-pengarna som inte formellt är en del av budgeten omfattas inte av budgetens tak.
 

18. Hur påverkas EU:s budget av brexit?

Brexit skapar ett hål i EU:s budget.

Storbritannien är nettobetalare och skulle i den kommande flerårsbudgeten enligt EU-kommissionen betala 12 miljarder euro, motsvarande 123 miljarder kronor, mer per år än landet skulle få tillbaka. Det innebär att landets utträde ur EU kommer leda till hål i budgeten.

Att siffran skiljer sig avsevärt från Europaportalens uträkning över nettobidrag i fråga 12 beror dels på att det är olika tidsperioder men också på att vi inte har räknat med tullavgiften då den inte klassas som avgift utan är EU-medel som medlemsländerna samlar in för EU:s räkning.

När man räknar fram det brittiska bortfallet efter brexit bör man dock räkna med tullen som Storbritannien inte längre kommer samla in till EU och därmed blir kommissionens siffra betydligt högre.

Hålet, eller bortfallet av det brittiska tillskottet, kan hanteras på främst tre sätt: att de kvarvarande medlemmarna betalar mer, att man minskar EU:s utgifter eller en kombination av både höjda avgifter och minskade utgifter. I EU-kommissionens förslag om flerårsbudget för åren 2021-2027 har man föreslagit både höjda avgifter och nedskärningar.

För svensk och några andra länders del kan brexit också innebära att EU-rabatterna slopas vilket kommissionen har föreslagit.
 

19. Hur kan EU finansieras i framtiden?

Kanske genom EU-skatter.

EU-kommissionen har under lång tid efterfrågat mer egna pengar för att slippa förlita sig på bidrag från medlemsländerna. 2014 gav kommissionen uppdrag till en så kallad högnivågrupp att utreda hur EU:s budget skulle kunna finansieras i framtiden.

Gruppen presenterade en rapport 2017, kallad Montirapporten, där den bland annat föreslog skatter på EU-nivå som skulle finansiera delar av EU:s budget och därmed minska medlemsländernas bidrag. Exempel på skatter som nämndes var utsläpps-, bränsle- och energiskatter liksom gemensam bolagsskatt och skatt på finanssektorn.   

Gruppen föreslog också att avskaffa alla former av rabatter i EU-avgiften som bland annat Sverige får. EU:s budgetkommissionär Günther Oettinger har också propagerat för att slopa rabatterna.

2017 presenterade EU-kommissionen ett eget diskussionsdokument som i mångt och mycket liknande Montirapporten.  

I en tysk tidningsintervju 2017 sade även Europaparlamentets talman Antonio Tajani att budgeten borde finansieras genom EU-skatter.

När kommissionen i början av maj 2018 lade fram sitt förslag om flerårsbudget föreslogs nya skatter på utsläpp och plast liksom en europeisk bolagsskatt.


Sidor