AKTUELLT – Vad händer?

EU har två budgetar - en årlig och en flerårig budget som sätter ramarna.

På det informella toppmötet 23 februari ska EU-ländernas stats- och regeringschefer diskutera prioriteringarna i nästa flerårsbudget.

Den 2 maj väntas EU-kommissionens förslag till ny flerårsbudget för år 2021 och framåt.

PROBLEMET – Vad ska lösas?

EU-ländernas regeringar måste enas om en ny flerårsbudget men bland annat brexit och den nya flyktingpolitiken kan komplicera förhandlingarna.

Storbritanniens utträde ur EU leder till ett budgethål på uppskattningsvis 12-15 miljarder euro, motsvarande 120-150 miljarder kronor, och frågan är om och i så fall hur det hålet ska fyllas.

Den svenska regeringen och EU-parlamentet vill dessutom koppla omfördelning av flyktingar till EU-stöd så att länder som vägrar att ta emot flyktingar får mindre stöd vilket skulle försvåra budgetförhandlingarna.

16 FRÅGOR OCH SVAR

1. Vilka bestämmer över EU-budgeten?

Makten ligger i huvudsak hos medlemsländerna som, efter att ha hört Europaparlamentet, med enhällighet ska anta EU:s flerårsbudget. Flerårsbudgeten ska enligt EU:s regler omfatta minst fem år och den sätter ramarna för de enskilda budgetåren.

Den årliga budgeten beslutas dock av medlemsländerna och EU-parlamentet gemensamt men det betyder bara att EU-parlamentet kan föreslå mindre ändringar eftersom flerårsbudgeten är styrande.

EU-kommissionen lägger budgetförslagen. Normalt föreslår medlemsländerna en lägre budget än den som EU-kommissionen lägger fram medan parlamentet vill öka den.

Den slutgiltiga budgeten landar oftast på en summa nära medlemsländernas position. Inför slutförhandlingarna när 2018 års budget skulle antas ville medlemsländernas finansministrar ha en budget på 144,4 miljarder euro medan parlamentet krävde 146,7 miljarder. I slutändan landade 2018-års budget på 144,7 miljarder euro i betalningar, blott 0,3 miljarder euro eller 0,2 procent högre än medlemsländernas bud.   

 

2. Vad tycker Sverige om EU-budgeten?

Sverige vill generellt se en så restriktiv EU-budget som möjligt.

Inför att Sverige skulle gå med i EU 1995 var inställningen från regeringens sida “att verka för en effektiv och återhållsam budgetpolitik” inom EU. Det är en uppfattning som sedan dess upprepats.

I den svenska statsbudgeten för 2018 säger sig regeringen vilja se “en modern [EU-]budget med omprioriteringar till fördel för gemensamma åtgärder som säkerhet, migration, konkurrenskraft, forskning och klimatomställning. Det bör ske genom väsentliga minskningar av utgifterna för jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken”.

Vidare i statsbudgeten sägs att den svenska EU-avgiften ska hållas nere genom att minska storleken på EU-budgeten men också genom att värna fortsatta svenska EU-rabatter.

 

3. Vad säger andra parter om EU:s budget?                

Andra medlemsländer som, liksom Sverige, betalar in mer till budgeten än vad de får tillbaka i form av EU-stöd har också en restriktiv hållning och vill skära i utgifterna.            

Länder som får mer i EU-stöd än de betalar in är inte lika angelägna om att minska på utgiftssidan.

Europaparlamentet vill i allmänhet ha en betydligt större EU-budget än medlemsländerna. I en tysk tidningsintervju 2017 sade Europaparlamentets konservative talman Antonio Tajani att EU-budgeten borde vara dubbelt så stor som i dag för att täcka stora investeringsbehov när det gäller energi och digitalisering samt kostnader för flyktingpolitik och terroristbekämpning.   

 

4. Vad säger EU-kommissionen om kommande flerårsbudget?

Kommissionen kommer lägga förslag om en ny sjuårig budget för åren 2021-2027 i maj 2018.

Enligt EU:s budgetkommissionär Günther Oettinger finns det två större gap i EU:s budget att fylla, dels på grund av brexit och dels genom nya uppgifter som EU fått efter beslut av medlemsländerna inom områden som gränskontroll, migration och säkerhet.

Storbritanniens utträde väntas leda till ett bortfall i budgeten på 12-15 miljarder euro, 120-150 miljarder kronor, per år. De nya uppgifterna beräknas kosta ytterligare 10 miljarder euro, närmare 100 miljarder kronor.

Gapet på sammanlagt 220-250 miljarder kronor ska täckas genom nedskärningar och ökade inbetalningar från EU-länderna. Kommissionen vill att 140-155 miljarder kronor ska komma i form av ökade anslag från medlemsländerna vilket skulle vara en ökning på ungefär tio procent jämfört med i dag. Nedskärningar i EU:s olika program kan uppgå till 80-95 miljarder kronor.

 

5. Hur stor är EU:s budget?

De senaste åren har EU:s årliga budget uppgått till ungefär 140 miljarder euro i betalningar, motsvarande 1,3 biljoner kronor.  

Den nuvarande flerårsbudgeten för 2014-2020 uppgår totalt till 910 miljarder euro, motsvarande 8,6 biljoner kronor.

I flerårsbudgeten fastställs tak för hur mycket pengar som får spenderas på olika områden och totalt. Maximalt får EU:s budget uppgå till 1,23 procent av unionens samlade BNI (bruttonationalinkomst). Regeln innebär att taken, räknat i summor, kan ändras under resans gång om BNI skulle bli lägre eller högre än man tidigare räknat med.

Den nuvarande flerårsbudgeten motsvarar drygt en procent av EU-ländernas BNI. Ser man till de tidigare flerårsbudgetarna har de uppgått till mellan 1,03 och 1,25 procent av BNI:
 

Flerårsbudgetar         % av EU BNI

2014-2020                   1,03

2007-2013                   1,12

2000-2006                   1,09

1993-1999                   1,25

 

6. Vad används EU:s budget till?

Det mesta av pengarna går tillbaka till medlemsländerna i form av olika typer av stöd och projekt. Det kallas återflöde.

Generellt är det nationella eller regionala myndigheter som bestämmer vilka projekt som ska få EU-pengar baserat på de prioriteringar man gemensamt har kommit överens om inom EU.  

Största delen går till lantbruksstöd och regionalstöd vilket utgör nästan 70 procent av den totala budgeten.

Lantbruksstöd omfattar jordbruk, fiske och miljöarbete. Det handlar till exempel om gårdsstöd där lantbrukare får stöd i förhållande till hur stor mark de äger.

Regionalstöd syftar till att minska skillnader mellan fattiga och rika regioner. Det kan handla om investeringsstöd till företag i missgynnade områden, till exempel i Norrlands glesbygd.

Den tredje största budgetposten som tar knappa 15 procent är stöd för att skapa jobb och tillväxt. Se tabell nedan.

EU-budgeten 2017:           

Område                                                 Miljarder euro   Procent
Lantbruksstöd   54,9 40,8
Regionalstöd 37,2 27,7
Jobb och tillväxtskapande 19,3 14,4
Utrikes   9,5 7,0
Administration 9,4 7,0
Säkerhet / medborgarskap 3,8 2,8
Annat 0,4 0,3
Totalt     134,5    100

 

 

 

 

 

 

 

7. Varför får vissa länder mer EU-stöd än andra?

EU har som övergripande mål att solidariskt jämna ut ekonomiska skillnader mellan medlemsländerna. Det betyder att fattigare länder får mer EU-stöd än rikare.

Polen är det land som fått mest EU-stöd de senaste åren. Mellan 2010-2015 har landet årligen fått nästan 15 miljarder euro, motsvarande 140 miljarder kronor. Sverige har under samma period fått 1,6 miljarder euro, motsvarande 15 miljarder kronor, i årligt stöd.  

Slår man ut stödet per person i varje EU-land har grekerna fått mest: 589 euro, närmare 5 600 kronor, per person och år. Även medborgarna i Estland och Litauen har fått över 5 000 kronor per person och år i snitt.

De som har fått minst per person är britterna: 105 euro, knappt 1 000 kronor per år. Svenskarna har fått 168 euro, nästan 1 600 kronor, per person.   

 

8. Vilka betalar mest och minst till EU:s budget?

EU-målet om att jämna ut ekonomiska skillnader betyder också att rikare medlemsländer betalar mer i EU-avgift än fattigare.

Större länder som Tyskland, Frankrike och Italien betalar mest medan mindre länder som Cypern och Malta betalar minst.

Per person är det medborgarna i Luxemburg som betalar mest. Mellan 2010-2015 har de i snitt betalat 528 euro, motsvarande 5 000 kronor, per år. Danskarna har betalar näst mest. Därefter kommer svenskarna som har betalat 351 euro, ungefär 3 300 kronor, per person och år i snitt.  

 

9. Vilka EU-länder är nettobetalare och vilka är nettomottagare?

Länder som betalar in mer än de får tillbaka i EU-stöd kallas nettobetalare. De som får mer stöd än de betalar in kallas nettomottagare.

Mellan åren 2010-2015 har Tyskland varit den klart största nettobetalaren med en genomsnittlig årlig nettobetalning på 11,5 miljarder euro, motsvarande 109 miljarder kronor. Därefter kommer Storbritannien och Frankrike som har betalat i netto 6,8 respektive 6,2 miljarder euro i snitt. I kronor blir det 65 respektive 59 miljarder kronor.

Svenskarna är de som har bidragit mest per person mellan 2010-2015. Svenskens nettobetalning uppgår till 183 euro, motsvarande 1 700 kronor.

Under samma period har Polen varit den överlägset största nettomottagaren. Landet har fått mer än 11 miljarder euro, över 100 miljarder kronor, per år snitt. Därefter har Grekland och Ungern varit de största mottagarna med årligt nettostöd på 4,8 respektive 4,3 miljarder euro per år. Det motsvarar 45 respektive 41 miljarder kronor.

Jämför man med EU-ländernas befolkningsstorlek har Litauen fått mest nettostöd, 437 euro, motsvarande 4 200 kronor, per person och år. Ungrarna och grekerna har fått nästan lika mycket.

Jämför man EU-avgiften med medlemsländernas skatteintäkter hör dock Sverige till dem som betalar minst i EU.


Inför kommande förhandling om nästa långtidsbudget har EU-kommissionen vid flera tillfällen påpekat att det är fel att se budgeten som ett nollsummespel mellan mottagare och betalare. Kommissionen menar att alla tjänar på EU-medlemskap. Rikare länder betalar visserligen mer till budgeten men de tjänar också mer på samarbetet och av att vara en del av EU:s inre marknad. Tyskland tjänar, enligt en undersökning också överlägset mest på den gemensamma marknaden följt av Frankrike och Storbritannien.
 

10. Var kommer EU:s pengar ifrån?

EU finansieras till 99 procent direkt eller indirekt av medlemsländerna. Resten kommer av EU-anställdas skatter och böter som regelbrytande företag och länder kan tvingas betala.

Större delen av EU:s pengarär direkta betalningar från medlemsländerna som beräknas på deras bruttonationalinkomst (BNI). Det betyder att rikare länder betalar mer än fattigare.  

EU får också en betydande del av intäkterna från de gemensamma tullar som medlemsländerna har gentemot länder utanför EU. Även en mindre del av medlemsländernas momsintäkter går till EU.

Dessa tre inkomstkällor, BNI-avgift, tull och moms, kallas EU:s egna medel. De egna medlen betalas in två gånger per månad. Inget medlemsland har någonsin vägrat betala.

Utöver det tillkommer mindre belopp i form av skatter på de EU-anställdas löner, räntor och böter som företag betalar om de brutit mot EU:s konkurrensregler.

Så finansieras EU:s budget 2018

Avgift                                                   Miljarder euro   
Miljarder kronor   
Procent   
BNI-avgift 102,7 975,7 71
Tull 22,8 216,6 16
Momsavgift 17,2 163,4 12
Övrigt (böter, skatter m.m.) 2,0 19,0 1
Totalt 144,7 1 374,7 100

 


 



Historiskt har tullar och momsinbetalningar utgjort en betydligt större del av EU:s budget. Men sedan slutet på 90-talet har den andel minskat medan medlemsländernas BNI-betalningar har ökat avsevärt.

Till skillnad från medlemsländernas budgetar kan EU:s budget varken gå plus eller minus. EU får inte låna pengar till sin budget. Skulle det under ett år komma in oväntade inkomster, till exempel i form av företagsböter, kan det betalas det tillbaka till EU-länderna. Slutar året med överskott kan det också skjutas över till nästa budgetår. På samma sätt väntas medlemsländerna skjuta till pengar om det skulle saknas.

 

11. Vilka länder får rabatt på sin avgift?

Sex EU-länder har rabatt på sin EU-avgift: Sverige, Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, Österrike och Danmark.

Storbritannien var det första landet som fick rabatt på sin medlemsavgift 1984 sedan landet hotat med att inte betala delar av den. ”I want my money back”, sade den dåvarande premiärministern Margaret Thatcher.

Övriga EU-länder får sedan dess täcka upp för den brittiska rabatten. Hur mycket extra de betalar baseras på deras bruttonationalinkomst, BNI. Men Sverige och fyra andra länder ville på 00-talet inte längre betala sin del utan krävde rabatt på den brittiska rabatten.

Nederländerna, Sverige, Tyskland och Österrike betalar därför i dag bara 25 procent av sin andel för att täcka den brittiska rabatten vilket betyder att de övriga kvarvarande länderna betalar ännu mer.

Sverige har tillsammans med de andra länderna också fått två andra rabatter. Dels i form av reducerad BNI-avgift och dels genom att betala in 0,15 procent av momsskattebasen istället för 0,3 procent.

Värdet på Sveriges tre EU-rabatter uppgick 2017 till 6,1 miljarder kronor.

 

Rabatter i nuvarande flerårsbudgeten 2014-2020

(Inte alla de fem länderna har samma typer av rabatter. Den normala momsavgiften är 0,3 procent.)

       
Land                                      Mindre andel av brittisk rabatt Minskad BNI-avgift           Lägre momsavgift
Sverige 25 % 185 miljoner euro / år 0,15 %
Danmark Har ej den rabatten 130 miljoner euro / år  
Nederländerna 25 % 695 miljoner euro / år   0,15 %
Österrike 25 %   60 miljoner euro*  
Tyskland 25 %   Har ej den rabatten 0,15 %

 

(mellan 2014-2016)

 

12. Vad är skillnaden mellan åtaganden och betalningar?

I EU:s budget skiljer man på åtagande och betalningar.

Åtaganden är den totala kostnaden för EU:s ”rättsliga förpliktelser” under ett år. Det kan handla om stöd till projekt, bidrag eller kontrakt. Betalningar är som det låter: faktiska utbetalningar.

Åtaganden och betalningar är inte desamma eftersom många EU-projekt sträcker sig över flera år. Ska EU till exempel finansiera ett flerårigt brobygge för sammanlagt tio miljoner euro blir det ett åtagande på hela summan ett budgetår medan de verkliga betalningarna delas upp på flera årsbudgetar.

Betalningarna är inte sällan lägre än åtagandena. Det kan bero på att allt stöd i slutändan inte betalas ut. Mottagaren kanske inte behöver hela summan, kan inte få ihop nödvändig medfinansiering eller så kanske en mottagare i ett projekt går i konkurs under projektets gång.

 

13. Vem ansvarar för EU:s budget och vem granskar den?

EU-kommissionen är ytterst ansvarig för EU:s gemensamma pengar även om de till största delen används i och av medlemsländerna. Utgifterna granskas i efterhand, dels av Europeiska revisionsrätten och dels av EU-parlamentet.

EU-parlamentet avgör om kommissionen ska beviljas ansvarsfrihet, det vill säga godkänna hanteringen av budgeten. Hittills har Europaparlamentet alltid beviljat kommissionen ansvarsfrihet.

1999 var parlamentet på väg att fälla kommissionen på grund av oegentligheter. Kommissionen avgick dock självmant innan EU-parlamentet formellt hann ta ställning i frågan.

Innan parlamentets ledamöter avgör frågan om ansvarsfrihet får de en rekommendation från medlemsländernas finansministrar. De har hittills  alltid rekommenderat att bevilja ansvarsfrihet men några länder, däribland Sverige, brukar rösta för att inte ge kommissionen ansvarsfrihet då andelen felaktiga utbetalningar ur budgeten ligger över gränsen på två procent som anses som godtagbar nivå.

Revisionsrätten har i sin tur alltid anmärkningar på att delar av budgeten har betalats ut på felaktiga grunder. De senaste åren har andelen felaktiga betalningar dock minskat och för 2016 års budget var andelen historiskt låg och låg då på 3,1 procent.

 

14. Finns det EU-pengar utanför budgeten?

 

Ja, det finns pengar i flera fonder utanför EU:s budget. De är delvis till för oförutsedda händelser som att ge stöd efter katastrofer eller konflikter. Tidigare har denna typ av pengar mobiliserats för konflikter i Syrien och Mali, efter jordbävning i Italien och flodvåg i Tyskland.

En stor del av EU:s bistånd är inte heller en del av budgeten då utvecklingsfonden EDF ligger utanför och finansieras genom direkta bidrag från medlemsländerna. Mellan åren 2014-2020 uppgår utvecklingsfonden till 30,5 miljarder euro, motsvarande 290 miljarder kronor.

EU-pengarna som inte formellt är en del av budgeten omfattas inte av budgetens tak.

 

15. Hur påverkas EU:s budget av brexit?

Storbritannien är nettobetalare och betalar enligt EU-kommissionen uppskattningsvis 12-15 miljarder euro, motsvarande 120-150 miljarder kronor, mer per år än landet får tillbaka. Det innebär att landets utträde ur EU kommer leda till hål i budgeten.

Hålet, eller bortfallet av det brittiska tillskottet, kan hanteras på främst tre sätt: att de kvarvarande medlemmarna betalar mer, att man minskar EU:s utgifter eller en kombination av både höjda avgifter och minskade utgifter.

Nettobetalare som Sverige och Tyskland vill generellt skära i utgifterna medan de som får mer än de betalar in förespråkar ökade anslag.    

För svensk och några andra länders del kan brexit också innebära att EU-rabatterna slopas.

 

16. Hur kan EU finansieras i framtiden?

EU-kommissionen har under lång tid efterfrågat mer egna pengar för att slippa förlita sig på bidrag från EU-länderna. 2014 gav kommissionen uppdrag till en så kallad högnivågrupp att utreda hur EU:s budget skulle kunna finansieras i framtiden.

Gruppen presenterade en rapport 2017 där den bland annat föreslog skatter på EU-nivå som skulle finansiera delar av EU:s budget och därmed minska medlemsländernas bidrag. Exempel på skatter som nämndes var utsläpps-, bränsle- och energiskatter liksom gemensam bolagsskatt och skatt på finanssektorn.   

Gruppen föreslog också att avskaffa alla former av rabatter i EU-avgiften som bland annat Sverige får. EU:s budgetkommissionär Günther Oettinger har också propagerat för att slopa rabatterna.

2017 presenterade EU-kommissionen ett eget diskussionsdokument som i mångt och mycket liknande Montirapporten.  

I en tysk tidningsintervju 2017 sade Europaparlamentets talman Antonio Tajani att budgeten även borde finansieras genom EU-skatter.


Sidor