Kommissionär Michel Barnier som ska leda EU-sidan i de brittiska utträdesförhandlingarna hoppas att förhandlingarna kan börja under midsommarveckan 19-25 juni.

Förhandlingarna kommer att ske i två faser. Först ska de övergripande principerna för utträdet fastställas, därefter ska samtal om framtida relationer som frihandelsavtal påbörjas.

Tidigare i år

EU-kommissionen föreslog ett detaljerat förhandlingsmandat som EU-ländernas regeringar antog den 22 maj

Den 29 april enades 27 stats- och regeringschefer i EU om de övergripande riktlinjerna inför förhandlingarna som ska ta Storbritannien ut ur unionen. Riktlinjerna utgörs av 29 punkter fördelade på fem huvudkategorier.

I april beslutade det brittiska parlamentet att nyval ska hållas 8 juni efter förslag från premiärminister May med hänvisning till brexit. Regeringen hoppas att deras brexitlinje ska få stöd av väljarna.

Storbritannien begärde formellt att få utträda ur EU 29 mars 2017. Tidigast två år efter att en formell utträdesansökan lämnats in kan ett medlemsland enligt Lissabonfördragets artikel 50 lämna EU, i britternas fall 29 mars 2019.

I mitten av januari presenterade den brittiska premiärministern, konservativa Theresa May, tolv mål inför utträdesförhandlingarna. Hon vill bland annat att Storbritannien lämnar EU:s inre marknad och istället tecknar ett omfattande partnerskapsavtal som inkluderar handel ska reglera relationen med EU.

I december 2016 satte EU-länderna upp fyra utgångspunkter inför brexitförhandlingarna.

Den brittiska regeringen uppskattar kostnaden för att lämna EU till motsvarande 1500 miljarder kronor under de kommande fem åren och att även statsskulden kommer att öka.

Folkomröstningen 2016

Den brittiska EU-omröstningen 23 juni 2016 gav följande resultat:

Lämna EU: 17 410 742 röster: 51,9 procent.

Stanna i EU: 16 141 241 röster: 48,1 procent.

Lämna-sidan fick 1 269 501 fler röster än stanna-sidan.

Valdeltagande: 72,16 procent

Invånarna i landsdelarna England och Wales röstade för att lämna EU medan Skottland och Nordirland röstade för att stanna i EU.

Källa: BBC

Bakgrund
I början av 2013 lovade Cameron en folkomröstning om EU-medlemskapet om hans konservativa Toryparti vann parlamentsvalet 2015. Löftet om folkomröstning föregicks av det faktum att det länge har funnits en stark minoritetsopinion mot EU-medlemskapet i partiet. Valet blev en stor seger för de konservativa. I förhandlingar med andra EU-ledare fick Cameron i februari 2016 igenom sex förändringar som skulle genomföras om landet stannade kvar som EU-medlem. Opinionsmätningarna inför folkomröstningen visade att det var mycket jämt mellan de som ville stanna och de som ville lämna EU.   

Den rådgivande folkomröstningen i juni 2016 blev jämn och de som ville att Storbritannien skulle lämna EU vann med 51,9 procent av rösterna.

Den brittiska regeringen försökte ställa parlamentet utanför förhandlingarna om utträdesvillkoren men en brittisk domstol beslutade att bara parlamentet har behörigheten att begära ett utträde vilket bekräftades av högsta domstolen 24 januari 2017.

Brexit är ett sammansatt engelskt ord som består av “Britain/British” och “exit”, det vill säga “brittiskt utträde”.


Sidor

Annons



MEST KOMMENTERADE


DEBATT I ANDRA MEDIER